Nästa (o)trevliga nyhet

På löparfronten intet nytt. Det är totalt stiltje av olika anledningar kan man väl säga minst sagt. Vi kan väl börja med söndagens pass, det var faktiskt rätt så trevligt att få vara ute i skogen. Framförallt nu när vi har vridit klockan bakåt en timme, så innebär det att det är totalkört att springa efter arbetstid. Pannlampa gör inte särskilt stor nytta på de skogsvägar jag springer på. Jag saknar redan att springa ute i skogen, även om jag kommer att göra ett besök minst varje helg. Det är renande för själen. Jag har fått många idéer som jag har använt för många saker ute i skogen och jag har bollat många tankar, både bra och dåliga ute i skogen. I min ensamhet. Det är otroligt upplyftande. Det är min ventil, för att kunna skaka av mig olika saker och ting. Jag är trots allt ganska ung fortfarande och jag försöker hitta vägar att fortsätta utveckla min löpning samtidigt som jag hittar nya lösningar på hur jag kan ta mitt liv framåt.

Så hur gick det den här söndagen då? 18 km i skogen på 4:30/km. Inget höjdarpass, men det är väl så långt jag kan sträcka mig i nuläget. Första halvan av passet kändes bra och jag tycker även att den andra delen inte var så pjåkig, men jag tappade tydligen en större del än vad jag hade förväntat mig. Det är bara att skaka av sig detta och inse att nu är det här passet gjort. Det betydde också att jag inte skulle springa förrän kommande helg. Av flera olika skäl. Jag har inte haft någon större sammanhängde period förutom i somras, då jag var bortrest och valde att avstå från löpningen då problemet med foten var som värst egentligen. Dessutom måste jag ta mig i kragen och faktiskt börja ta det lite lugnare.

Jag har även skrivit att jag har haft ont i bröstet, efter en smäll förra måndagen i samband med en innebandyträning. Efter lekmannagissningar tillsammans med några kollegor så klarnade bilden varför jag fortfarande har lite ont och att det ömmar. Jag har antagligen en spricka i ett revben, inte nog med att foten gäckar mig rätt så mycket utan nu får jag detta slängt på mig. Jag får härda ut ett tag till, bättrar det sig inte inom en vecka, så får jag uppsöka läkare och verkligen ser om det är det. Jag är dock övertygad om att så är fallet. Däremot är det inga större problem att springa med det, jag upplever ingen smärta då. Däremot är det jobbigt när jag skrattar, andas djupt eller hostar samtidigt som det ömmar rätt bra där på bröstet. Vilken tur att jag har min lugnaste vecka på evigheter då...