Då sitter jag här. Igen. Det är inte så många timmar till nästa tänkta tävling ska gå av stapeln. Vad menar jag med "tänkta"? Jo, jag har varit småkrasslig fram och tillbaka. Det är rent bokstavligen så, att mitt mående verkligen går fram och tillbaka varje timme känns det som. Just i detta nu, så är det väl på gränsen till att jag startar. För några timmar sedan dock, så var det i närmast otänkbart att jag skulle springa. Steg för steg, så försöker jag inte några skapa några negativa tankar. Inte helt lätt egentligen. Just nu är det egentligen en natts sömn, som kommer avgöra om jag är redo eller inte. Imorgon är det premiär för mig i ett nytt lopp - Nacka halvmara. Ett hemmalopp kan man säga, för att arrangörsklubben är den klubb jag är verksam för samt att loppet går på delar på två av mina träningsrundor.
Jag har länge varit tveksam vilken distans jag ska köra, förutom självklara halvmara-distansen, så finns även 5 och 10 km. Just i detta nu, så är det halvmaran jag vill springa. Samtidigt, beroende på hur jag känner mig när jag vaknar och det skulle underlätta ett eventuellt deltagande, så kan det vara så att jag ändrar distans. Som sagt, vi tar det timme för timme och jag kommer att sätta ett blött pekfinger i luften och se vad som gäller egentligen.
Igår sprang jag ett pass. 10 km på asfalt. Ett sådant där formtest. Det var närmare halv 10 på kvällen som jag kom ut av olika anledningar. Jag visste inte i vilket tempo jag skulle kötta för, men till slut märkte jag att kroppen trots en slitig vecka i hasorna. Till slut, efter att tröttnat lite under andra halvan av passet, så blev det 38:51 på 10:an. Fullt godkänt, då jag inte tog i för fullt heller. Kroppen var med och så var även knoppen. Så ska vi se till det strikt formmässiga, så ser det bra ut. Nu ber jag till högre makter att det blir lite bättre under natten, då ställer jag upp för hemmafansen.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar