Igår sprang jag i Västerås. Det gick bra, det blev ett nytt rekord på tiden 16:38 på 5 km. Självfallet känns det bra, mer om detta kommer såklart i en mera utförlig rapport. För om mindre än 15 timmar, så smäller det för nästa lopp - nämligen Karlstad Stadslopp. Ett lopp som jag har sprungit två gånger tidigare. 2013 slog jag nytt rekord på milen med tiden 36:22, 2014 återvände jag med en djävulsk smärta egentligen foten och sprang på 35:44 (officiellt så var det faktiskt nytt rekord, om vi bortser Kvantumloppet).
Egentligen är det helt galet att åka flera timmar bort för att springa i Karlstad, när det finns ett lopp i Stockholm - i och med Söder runt exempelvis. Samtidigt gillar jag traditioner. Jag tycker det är trevligt att åka iväg och springa, att komma bort från allt. Det blir en liten dagsutflykt får man ändå säga. Jag har härliga minnen från Karlstad av flera skäl än bara löpmässiga, bara att få äta en god schnitzel är trevligt.
Samtidigt som jag vill förnya med löparkalender, vill jag väva in gamla lopp. Karlstad Stadslopp är en snabb bana och har jag huvudet på skaft, så kommer det gå undan imorgon. Det som oroar är väl mest foten och att jag känner mig lite mentalt trött på löpningen för tillfället. Trots att jag slog rekord igår, så får man nog utgå från att det alltid blir en "dipp" efter en mara. Framförallt när du tar ut dig själv på det sättet. Du ger allt under en lång tid, all din träning under vintern och våren kulminerar i och med maran. Jag är ganska van att ladda om, ställa in ett nytt mål sikte och träna hårt för nästa äventyr. Men efter maran, så blir det lite speciellt. Det är svårare. Kroppen är inte hundraprocentig och rent mentalt är man inte alls lika taggad som innan. Utan du börjar egentligen om, mycket längre ner på trappan.
Det ska dock inte hindra mig. Utan förhoppningsvis hinner jag ladda upp tillräckligt i knoppen, för att göra ett bra race. Det finns två delmål egentligen. Det första - det lite "lättare" - är att jag ska slå förra årets tid på 35:44. Händer ingenting oförutsett, så ska det vara fullt möjligt. Det andra är att kliva under sub-35 för andra gången och det blir desto svårare. Alla kroppens molekyler måste vara med mig genom hela loppet och det krävs att göra det där lilla extra varenda minut i loppet. Det blir svårt, men jag ska göra ett seriöst försök. Jag lovar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar