Dags för nästa lopp. Ett lopp som är för de med lite skinn på näsan och avsaknad av något innanför pannbenet - nämligen Lidingöloppet. Det är väl egentligen ett måste att springa det här loppet någon gång i sitt liv. Det var något jag gjorde förra året. Det var inte direkt med någon större förväntan eller längtan som jag ville springa det loppet. Samtidigt hade jag en skadefyllt höst förra året och det fick bli ett lopp ändå. Jag sprang på 2:07. Inget jätteresultat, men jag blev ändå nöjd. Jag kämpade och köttade mig igenom hela banan, framförallt tog jag hand om Aborrbacken och andra uppförsbackar på ett bra sätt. Jag var inte formtoppad inför det loppet då.
Frågan är om jag är formtoppad nu? Trots att jag slog ett nytt rekord på halvmaran för snart 2 veckor sedan, skulle jag nog säga att jag inte har nått högstanivån efter sommaren egentligen. Jag åkte dessutom på en öroninflammation, som gjorde att jag fick besöka närakut samt att jag t o m avstod ett löppass (det sker som ni säkert förstått, väldigt sällan). Jag sprang sedan ett nästan 3-milapass ändå, strax efter att infektionen hade gått ut och sedan har jag sprungit 2 pass till. Jag har inte känt samma energi, men jag har inte samma problem med foten (för tillfället) och jag borde rent hypotetiskt ligga något steg före nu i formnivå än vid samma tidpunkt förra året.
Så vad siktar jag på? Faller alla bitar på plats och jag får en bra start, att jag kommer in i ett bra och behagligt tempo, så siktar jag på att slå 2:07. Sedan med hur mycket är rätt oväsentligt. För när man får en infektion i kroppen, som i det här fallet var öroninflammation (som säkert Köpenhamn hade en del i), så blir man ödmjuk. Man är helt enkelt rätt övertygad om att det kommer dröja innan man är tillbaka på banan igen. Det är väl det jag ska ta reda på imorgon, se hur mycket av den där kraften som jag drog till med i Köpenhamn. Jag försöker alltid att vara optimistisk även för morgondagen, jag ska försöka njuta delar av loppet och förhoppningsvis kan jag efteråt känna en viss stolthet och glädje över det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar