Lever jag? Såklart. Nytt rekord och allt.

Jag vet, ni väntar på rapport från Köpenhamn. Det finns en anledning till att det dröjer. Eller flera egentligen, om vi ska vara ärliga. En anledning är helt enkelt för att jag har mycket annat som tar kraft och energi. Jag går inte på vad det är, men det har inget med löpningen att göra. Inte den här gången. Det pågår alltså många saker som jag prioritera än att skriva text här för tillfället.

En annan anledning är att jag åkte på öroninflammation, efter Köpenhamn som jag sprang frusen och förkyld. Ingen bra kombination. Jag fick ont som tusan i veckan i örat, åkte till närakuten och fick order om att ta värktabletter samt en pencilinkur. Jag har faktiskt haft spader i veckan som jag har gått, fyra av sju veckodagar har varit rena vilodagar. Så har det inte varit sedan finska vinterkriget tror jag. Under lördagen, så sprang jag nästan 30 km. Jag skippade helt enkelt Kistaloppet, det var också tanken innan jag fick inflammation. För att jag vill springa det här långpasset. Det är Lidingöloppet till helgen. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro, nu har jag lock och tinnitus, men annars känner jag mig någorlunda.

Jag kunde helt klart haft en bättre träningsperiod. Samtidigt säger nog kroppen ifrån helt enkelt. Det är naturligt. Just det, hur gick det i Köpenhamn? Jag slog nytt rekord: 1:16:35, alltså 25 sekunder förbättring. Vem hade trott det?

Jag lovar att jag kommer att publicera den första delen på onsdag. Det blir värt att vänta på. Hur kan jag slå nytt rekord egentligen med tanke på förutsättningarna?