Och så tar vi nya tag...

Nu har man försökt lägga halvmaran i Berlin bakom sig och försökt fokusera på nästa lopp. Tanken var att jag skulle springa Vällingbymilen den 13 april, men den blev i början av april inställd och några dagar senare upptäckte jag att Kvantumloppet går den 14 april och blir därför mitt substitut.

Så hur har det sett ut sen halvmaran?
Under måndagen blev det total vila, kroppen var rejält sliten.
På tisdagen blev det ganska lugn innebandyträning, trodde jag. Jag körde en hel del maxlöpningar och jag fick en mindre skada på utsidan av knät (vilket får mig att osökt tänka på löparknä). Jag genomförde träningen ändå.
Dagen efter, på onsdagen blev det löpning. Jag hade rejäl träningsvärk i baksidan av låren, så det blev 8 km, på fullt godkända 4:08/km i snitt. Rejält överraskad.
Torsdagen ägnades åt fullständig vila igen, men det är givetvis mycket myror i brallan en sådan dag.
Fredagen skulle jag köra ett 9 km-pass i lugnare tempo på 4:30 i snitt. Men jag avbröt strax innan 7 kilometer med 4:40 i snitt. Jag kände mig totalt energilös och valde därför att kliva av. Jag har avbrutit extremt få löppass i förtid, gårdagen var ett tillfälle då jag kände att det inte var någon idé att fortsätta. Jag blev såklart irriterad över detta och framförallt när man har ett lopp på söndagen på 10 km.

Under lördagen spenderades det med badminton och förlust över sambon. Jag var i vilket fall inte energilös eller så, utan det var en rättvis förlust. Ibland förlorar man helt enkelt. På kvällen ägnades det åt kroppstärkande övningar, i tron att kroppen kanske har saknat det? Kroppen har varit lite halvt seg under hela dagen, så jag hoppas att jag kan bita ihop och köra på ändå under morgondagen.

Jag hoppas givetvis på en ny miltid under 40. Om jag inte har den rätta energin så kliver jag av, det är ingen idé att genomföra ett lopp och få en monstruöst dålig sluttid. Imorgon knyter jag näven och hoppas få ett nytt lopp att lägga till under kategorin "Glada minnen".