Kvarnloppet
Datum: 20 april 2013 Distans: 5 km Plats: 7 Tid: 17:56 (nytt årsbästa)
Inför: Som bekant fullständigt "exploderade" jag i mitt onsdagspass, då jag flög fram som självaste Sonic, den hypersnabba igelkotten. Det både väldigt gott om något. Dessutom är det extra kul inte behöva jobba mot en halvmara eller en mil, det skulle bara bli 5 kilometer. En faktiskt ovärderlig känsla, då jag emellanåt har haft ångest inför de längre sträckor jag har ställts inför och tränat för. Dock har jag löst det med bravur, men ändock. Allt började med fem kilometer en varm majdag i Skärholmen. Den distans jag har sprungit mest sedan jag började, runt 13-14 5 km-lopp (beroende hur man räknar) har det blivit. Jag gick från 20:05 till 17:36 på mindre än 3 månader, vilken prestation och sänkning av sitt personbästa.
Sedan den där augustidagen i Södertälje då jag fullständigt sprängde alla gränser för vad som är möjligt för mig, så har jag förstått hur svårt det skulle komma att bli att slå nästa 5 km-rekord. Nåväl. Det blev upp i ottan för mig och tidigt iväg till Jakobsberg. Nummerlappen hämtas ut vid sporthallen och sen börjat sakta, men säkerliga uppvärmningen. Pappa hänger med såklart, sen dyker syster med min systerson upp också. Enbart 3 människor kollar på mig, givetvis måste jag lägga på ett kol och visa mig från min bästa sida. Men jag känner mig aningens sliten, de senaste veckornas träningspass och lopp har satt sina spår i mig. Men eftersom det "bara" är 5 kilometer, är det bara att njuta av varje kilometer och köra hårt. Något annat fanns inte på schemat idag. Både i Berlin för 2 veckor sen och i Huddinge (Kvantumloppet) förra veckan, så var det härligt vårväder med sol. Det var samma sak idag. Det kändes som att även solen hade blivit supporter till mig, inte illa.
 |
| Nästan längst bort i blå shorts står jag redo. (Shortspremiär på lopp i år) |
Under: Jag försökte satsa ganska hårt på en snabb start som vanligt. Under mitt väldigt intensiva träningspass i onsdags, då blev det 3:13 på den första kilometern. Under loppet blev det 3:33, 20 sekunders skillnad. Jag var helt enkelt inte lika pigg som under mitt träningspass och det är nästan lite unikt. Efter 5-600 meter passerar Fredrik Uhrbom, som tydligen i sista minut har anmält sig för 5 kilometer. Denna duktiga löpare, nästan flyger förbi med sina steg. Jag gnetar på och jag märker att jag inte alls har den där "speeden" som kan göra skillnad på ett mycket bra och bara ett bra lopp. Det är bara att gilla läget och fortsätta gnugga på. Banan känns bra och det är snarare mer nedförsbackar än det är uppförsbackar. 5 km-löparna springer samtidigt som de som springer 10 km, så det är svårt att uppskatta var någonstans man ligger i fältet.
Jag upplever en stark känsla av ångest när jag springer 10 km, då jag räknar tiden mellan 3 t o m 8 kilometer som en transportsträcka som bara måste betas av. Rent mentalt går kroppen på autopilot och det är alltså de 2 första och de 2 sista kilometerna jag lägger in den högsta växeln i. Men på 5 kilometer finns det egentligen ingen autopilot, det är bara att ge järnet och se hur långt det bär än. Även på en kort sträcka så kommer mitt illamående upp och som vanligt gör jag mitt bästa för att stävja det hela genom att andas friskt och svälja många gånger. Mindre än kilometern kvar, så är spykänslorna återigen väldigt kraftiga och det är som vanligt dags att antingen veckla upp sin spypåse eller hitta ett lämpligt buskage att göra sitt i. Men jag lyckas på något sätt hålla ifrån den sista biten, även om det är jobbigt. När jag ser målet och att jag har möjligheten att komma under 18 minuter, så lägger jag på en mini-spurt och kutar så gott jag kan förbi mållinjen. Årets första femma avklarad.
Efter: Med tanke på hur "slött" första kilometern gick på, så får jag bli lite besviken. Jag får ändå tiden 17:56, andra gången jag någonsin kryper under 18 minuter på ett 5 km-lopp. Men om jag bara hade haft lite mera kraft i början, så kanske jag hade skrapat ännu mera på mitt personbästa. Bara lite till. Men jag gör inte mitt bästa lopp, men springer ändå under 18 minuter och det är ändå en bedrift i sig får jag påstå.
Jag pustar ut i solskenet och drycker en återhämtningsdryck som låter god på förhand. Mörk choklad är smaken och jag gillar det, efter mina otaliga chokladkakor som jag har ätit. Men fy fasiken, vilken blaska. Gaino, du jag ska inte svika dig igen, jag lovar. Banan var trevlig, samt att man fick vatten, banan och återhämtningsdryck + plakett/medalj efter loppet. Allt detta bara för 100 kr. Det är mycket prisvärt.
Jag åker därifrån med ett halvt leende, med vetskapen att jag kommer att fortsätta jaga nytt rekord och att jag inte är långt ifrån. Heja!
Lopp 2013:
24 mars - Premiärmilen (Djurgården) - 10 km - 38:19 (ÅB)
7 april - Berlin Halvmarathon (Berlin) - 21.098 km - 1:23:50 (PB)
14 april - Kvantumloppet (Huddinge) - 10 km - 38:23
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar