Hur var det nu? Jo, jag hade varit en vecka i London och Paris. Att få semestra i två "måste-städer" kändes spännande på förhand. Alla typiska turistdestinationer (Big Ben, Tower Bridge, Buckinham Palace, London Eye osv) avverkades, jag fick chansen att även åka ut till Charlton. Jag kan inte påstå att jag är en särskilt fanatisk Charlton-supporter, men om jag måste välja ett lag i det engelska ligasystemet, så är det Charlton. Varför kanske någon fotbollsintresserad person frågar sig? I början av 2000-talet spelade tre svenskar. Ingen som jag egentligen gillar, men på den vägen blev det. Att vi dessutom fick träffa på en skön och galen irländare som visade vägen och bråkade med säkerhetsvakten på arenan är ett extra plus. I övrigt så var London trevligt, hotellrummet var ungefär lika rymligt som ett kylskåp.
Sen blev det Eurostartåg till Paris. Tågfan fastande på grund av åskan i hela tre timmar. Vi blev sittande utan AC, vi höll på att få värmeslag hela bunten. Det var enormt frustrerande, det enda positiva i det hela är att vi inte hade bråttom till något i Paris samma dag. Utan vi kom till Paris vid 9-tiden på kvällen utsvultna, så jag beställde en dyr biff och glufsade i mig som att det var den första bit mat jag hade sett på evigheter. När vi äntligen hade hittat hotellet. Så fick vi rummet längst upp och rummet, trots att det var 2-stjärnigt, så var det riktigt bra. Utsikten från ett av fönstren, var Eiffeltornet där borta. Mysigt och riktigt kul.
Paris var väldigt trevligt att besöka, framförallt när vi i brådskande takt i regnoväder och hård vind gick längs vattnet för att på kvällen bestiga Eiffeltornet. Ett trevligt minne. När man tittade på den där kartan, så var det bara att gå dit man ville, inga problem att hitta. MEN. De där avstånden på kartan är för fan helt enorma, det ser inte ut så, men så är det.
Jag gjorde lite kroppsövningar på hotellrummet, men jag hade inte sprungit någonting. Jag började få myror i brallan, jag har svårt att koppla av när jag vet att jag inte har möjligheten att springa alls på nästan en vecka.
Summa summarum. Mycket bra resa. Trevliga städer. Återvänder gärna. Till bägge.
---
Sen vet ni själva hur det gick under mitt första träningspass samma dag som jag kom hem till Sverige. Halvt nerbajsad och halvt nerspottad, så utgjorde det mitt första pass inför loppen som följer. Faktum är att jag har två riktigt bra träningsperioder som jag har fått bryta av sjukdom och resa. Först var det träningen som jag hade innan Roslagsnatta den 4 juli, jag var i riktigt bra form och kände mig väldigt snabb. Men jag var i sjukdomstillstånd och kunde inte springa loppet, sen blev det att åka på sommarens första resa. Sen kom jag hem igen till Sverige. Så hade jag en vecka med 4 pass på totalt 5 mil, mängdrekord. Då var jag i jättebra form igen, men då åkte jag iväg på resa. Jag älskar att resa, men det är alltid tråkigt att behöva bryta bra träningsperioder.
Igår sprang jag mitt snabbdistanspass. 10 kilometer asfalt var det tänkt, i bästa fall var snittiden tänkt till 3:50-3:55/km. Trots enorm träningsvärk (hade grymt mycket tigerbalsam på hela kroppen) från mitt långpass i tisdags, så var jag riktigt snabb och jag tryckte på bra utan att få ont i låren. Samtliga kilometer förutom den sista var under 4 min/km i snitt, den sista kilometern blev det några sekunder över 4. Mest för att jag sprang helt galet mot slutet och snurra ut mot en parkeringsplats, så jag fick sakta ner. Vad blev det då i snitt totalt? Det blev otroliga 3:44/km, nytt träningsrekord. Tiden skrevs till 37:22. Det är faktiskt tredje snabbaste miltiden någonsin om man räknar in min milslopp. Bara 36:22 på Karlstad Stadslopp och 37:15 på Kungsholmen runt har varit snabbare. Vilket. Jävla. Pass. Mina damer och herrar, det är väl detta som kallas progression?
Snabbt hem för att köra lite kalldusch på låren (om det nu funkar) efter den enorma träningsvärk som jag fick efteråt igen. Idag har jag varit ute på Vaxholm för att njuta av det sista av semesterns sötma och för att kroppen ska få totalvila. Under kvällen har jag mått lite illa, men det är bättre nu. Jag hoppas att kroppen är beredd på att ärligt ge mig alla förutsättningar för att göra ett bra lopp imorgon.
Jamen, precis. Det är dags för lopp igen. Eskilstunaloppet kom in väldigt sent i min kalender, egentligen för att jag "missade" Roslagsnatta. Det kommer att bli 10 kilometer, det kommer tydligen att vara varmt, så att Göteborgsvarvet gör sig påmint igen. Men under 38 minuter är min målsättning utåt, men i huvudet tänker jag mig helt andra tider. Vi får väl se hur det går. Jag ska njuta av att vara tillbaka bland publikens jubel och de boende i Eskilstuna kommer att få något att njuta av år 2013.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar