2015 - här kommer jag!

Vilan varade inte länge. Det fungerar inte så för mig. Igår kväll tog jag på mig mina pjux och tog en tur, med två ganska intensiva innebandyträningar i ryggen, så visste jag inte riktigt vad jag siktade på när jag gav mig ut i mörkret. Det var den klassiska asfaltstian och till slut blev målet att sikta på sub-40, enkelt och bra. Det är en speciell känsla för en vanlig och enkel motionär att slå den där gränsen "ifall man har lust", jag tänker inte förringa att många kämpar stenhårt för att till den där magiska motionärsgränsen. Jag undrar när det faktiskt blev bestämt att det skulle bli en sådan där häftig skiljelinje, jag förstår att det är under 4 i snitt per kilometer som på något sätt bidrar till detta. Samtidigt, så var det någonstans det blev kutym att jaga efter den någon gång i tiden. Något mer påläst om det kanske kan skriva om det för mig. Jag ska skriva om sub-40 i ett inlägg nästa vecka, det finns faktiskt en anledning till att jag kommer att göra det.

Nu för tiden är det svårare för mig att köra sub-40 än det var under min maraträning, anledningen är att hela mitt löparliv kastades totalt omkull efter min mara. Ingenting var säkert och allting var osäkert, ena dagen nytt rekord på 5 km (MälarEnergi Stadslopp) samt tätkänning på 10 km (Karlstads Stadslopp) förbyttes mot enorma problem att ens gå sub-37 och allmän tvivel hos en själv rådde. Jag har många oortodoxa saker som inte stämmer in på en "vanlig löpare", hörlurar är ett ämne som har varit uppe. En annan är väl mina fruktansvärt galna ruschstarter, där jag tar i från kung och fosterland oavsett om det är träning eller tävling. Efter det börjar jag mattas av, för att hitta en mer stabil nivå senare under passet. Väldans idiotiskt, är det utan tvekan. Samtidigt som jag älskar känslan av fart, fullkomlighet och oövervinnlig. Den där superfarten i början är inte lika stark under mina tävlingspass, vilket gör att mitt lilla "spel" blir svårare.

Spelet går ut på att jag får poäng för hur många sekunder jag ligger under 4 minuter i snitt per kilometer, sen får jag mer poäng om jag fortsätter på den vägen eller minuspoäng ifall jag börjar tappa. Enkelt sätt att motivera mig för att hålla mig på rätt sida gränsen. Igår var en sådan dag där jag började ganska bra, för att sedan snabbt mattas av. Det blev dock 3:59/km i snitt och jag klarade återigen mig. Det är värt att nämnas att jag var trött, sliten och allmänt grinig på allt möjligt för tillfället. Det är alltid ett styrkebesked när jag levererar fast jag inte där mentalt. Samtidigt var det här också mitt första pass för 2015 och nu har min långa vandring börjat som inte kommer att sluta förrän om sisådär 11-12 månader. Jag längtar redan tills jag är i hetluften igen.