Jag som hade precis kommit igång med 2015 års försäsong i torsdags. Så då kom mitt första hinder eller stoppblock. Jag hade sprungit ett bra pass i torsdags, jag kände mig rätt hygglig förutom att vara lite småtrött (det är man väl fram och tillbaka under vardagarna hela tiden). Så i fredags så slog det till under natten och det ganska rejält. Det var hängigt fram och tillbaka under dagen tills under sent på eftermiddagen övergå till ett starkt illamående och där intog känslan att behöva kräkas. Så illa blev det dock inte, men det är inte så kul att inleda helgen med att vara krasslig. Lyckligtvis fick jag njuta av På Spåret-premiären och som alltid levererar det stabil underhållning i en timme.
Dagen efter, alltså igår, så hade det blivit bättre. Jag gick ner till affären, trots att det var totalt snöfritt, så kändes det i luften och runt omkring mig att det var riktigt snöväder. Ljust, kyligt och få människor ute egentligen. Det var bara en sådan där klassisk snödag, utan snö helt enkelt. Jag velade fram och tillbaka lite under dagen, innan jag frankt bestämde mig för att ta på mig löparkläderna och köra ett pass. Jag var utan egentlig energi och kraft, "tog" mig runt på 4:29/km i snitt på 18 km i skogen. Det var lagom, framförallt eftersom det var 2 veckor sedan jag befann mig i skogen. Lika rofyllt som vanligt.
Under de 3-4 kilometrarna, så hade jag bara en motiverande faktor kvar egentligen - att ligga i ett varmt bad och få njuta över att passet var gjort. Så den sista delen var inga konstigheter, utan helt plötsligt låg jag där och plaskade runt i badet. Det enda som saknades var en plastanka som gjorde mig sällskap, men det fick gå ändå. Idag var jag dock mera krasslig än tidigare och det var helt enkelt bara att ställa in mitt planerade långpass. Självfallet hade det varit skönt att få springa där återigen i skogen och fortsätt bygga en bra grund för 2015. Det kommer komma fler pass, det är bara att konstatera att livet rullar på ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar