Ibland så sätts man iväg på en lång tankekedja. Idag sprang jag ett 2-milapass, där lyssnade jag på en podcast precis som vanligt. Jag har sedan en tid tillbaka, börjat lyssna på Karlavagnen. Att vara 26 år och lyssna på Karlavagnen, tänka sig hur livet kan te sig? Jag har tankat hela podden full med Karlavagnen-avsnitt att ta igen, lagom lättsamt och oftast intressanta människor som ringer in för att diskutera kvällens ämnen. Det avsnitt som jag hade på under det här passet handlade om aktiv dödshjälp. Det berörde mig rätt mycket. Varför då? Därför att jag har alltid haft svårt att veta hur jag ska tänka kring döden. Stora sportprofiler har gått bort rätt nyligen i en ganska ung ålder samt att jags ser att bekantas familjemedlemmar som går bort, även där i ung ålder. Jag vet inte om jag ska påstå att jag är rädd för döden, däremot har jag har respekt för den och vill absolut leva så länge det bara går. Jag har på lite mer än 10 år, från att jag har varit en tonåring med dystra tankar till att bli väldigt levnadsglad och pigg som ung vuxen. På den vägen vill jag fortsätta.
Jag har haft perioder där jag är lagom paranoid, där jag tycker att hjärtat slår konstigt eller att jag känner mig konstig i huvudet. Allt slutar dock med att konstatera att jag är överreagerar. Det är här löpningen kommer in. Jag hoppas att jag med hjälp av löpningen som jag ska förlänga livet, samt att jag ska få möjligheten att springa även när jag blir gammal. Jag känner mig otroligt levande när jag springer. Jag har spelat innebandymatch tidigare idag och mindre än 2 timmar senare, så springer jag ett 2-milapass ute i skogen. Förra gången jag sprang direkt efter en innebandymatch, gick det otroligt segt. Idag kan jag inte påstå att det svischade förbi, däremot så tyckte jag att det var väldigt trevligt att få springa och i samband med det här avsnittet, så var jag glad att få känna mig i allra högsta grad vid liv. Jag ska inte bli sentimental och gå in på tyngre tankar, men vi kan låta oss konstatera att löpningen har gett en otroligt livskraft helt enkelt.
Att bara se hjortar som ute och springer i skogen, är en fröjd för ögat. Det gäller att njuta av livet hela tiden, det kan låta som klyschor, men så är det faktiskt. Nu är vi snart i mitten av november och det är bara 2 veckor kvar till sista utomhusloppet för säsongen, sedan börjar laddningen inför inomhussäsongen och den större mängdträningen. Dagar som denna, kan jag med lätthet konstatera att jag välkomnar den stenhårda tiden som följer med glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar