Kvarnloppet 2014 - Mellanmjölkens zon

Datum: 26 april 2014 Distans: 5 km Placering: 5 Tid: 17:31

Jag tror att mycket av det jag har jag känt inför det här loppet har gått in ifall man har gått in i loppet. Rekord har slagits på löpande band de senaste månaderna, 3 km inomhus, 5 km inomhus, 10 km utomhus och halvmaran utomhus. Jag har fått mycket härliga belöningar på relativt kort tid, det är tack vare än ännu mera fokuserad träning. Det har blivit mycket mängd (mycket för helmarans skull) samt filat mycket på själv passens mål. Det har givit mycket givande resultat och jag är glad att jag kan ta detta till nästa nivå helt enkelt. Jag tror att det är lätt att stagnera ifall man inte förnyar sig själv, men min vinnarskalle och vilja att utvecklas har fortsätt ta mig längre.

All den här hypersnabba utvecklingen den senaste tiden har också som ni har läst, gett min "mentala tank" tillfälligt soppatorsk. Jag har haft stora svårigheter att motivera mig själv att se fram emot ett 5 km-lopp, trots att alla fansen skulle vänta på mig i Jakobsberg. Jag ställde dock klockan för uppgång på lördagen och lät huvudet styra kosan för dagen.

Inför: Klockan ringde och jag steg upp. Jag kan inte påstå att jag kände mig jättesugen, men med tanke på hur det har sett ut på slutet, så hade jag inte tänkt att sprudla utav energi den här gången. Jag åt min frukost utan konstigheter. Sen var det dags att ta sig till Jakobsberg. Någonstans längs vägen så brukar ibland idéer och motivation att byggas upp, men det fanns ingen tillstymmelse till detta. Otroligt lovande, eller inte.

Mitt mål för dagen? Inte ha något mål alls egentligen!

 Väl på plats, så kändes allting igen. Jakobsberg kanske inte är Prag, men jag gillar känslan att närma mig ett mindre lopp och framförallt den känslan av att jag har varit här tidigare och trivs på något sätt. Jag hämtar ut nummerlappen och kostnaden är värd att nämnas, 100 kr ifall du har anmält dig innan och det är en väldigt låg siffra. Det kan man helt klart leva med. Jag tar och springer iväg för att värma upp, jag känner mig inte alls på hugget och jag har inte det där klippet i benen. Jag gör dock mitt bästa för att låtsas peppa igång mig själv. Att slå förra årets tid (17:56)

Väl på startlinjen, så är det inte alltför många bekanta som är med i loppet. Däremot är det trots allt en del löpare och publik. Jag kan tänka mig att de flesta ser det som en stor ära att få delta i samma lopp som bäste nordbo i Prags halvmara. Nu var det dags att lägga alla tankar på hyllan, det var bara att skubba iväg.

Åh, jag är så taggad nu!

 Under: Jag får en oerhörd fart i början, någonstans tänkte jag att det kanske inte var så tokigt att springa. Jag var i förarsätet ett tag och jag jagade "ledarcykeln" en stund. Jag får en liten boost av att känna mig lite före alla andra, men vid 1 kilometer så är det inte mycket att snacka om. Då blir jag passerad utav duktiga löpare och det blir tydligt att jag inte kommer att vinna loppet idag. Dessutom känner jag hur jag egentligen aldrig lyfter efter den första kilometern.

Första kilometern var loppets bästa utan tvekan!

 Minnet från förra året var att det var en relativt lätt bana, men minnet lurade mig lite där. Det går upp och det går ner, eftersom benen inte sprudlar av energi, så känner jag att tappar sekund efter sekund. Det blir lite väl svårt att sätta in i paritet med Prags halvmara, denna underbara stad med mycket publik till detta lopp då jag springer mycket själv utan publik längs med banan. Däremot är jag rätt så övertygad att det fanns många "fönstertittare" som satt inne i sina stugor och ville få en glimt av mig. Under loppet har jag däremot känt att jag inte kommer att ge Kvantumloppet dagen ett försök, det känns alldeles för långt borta från att det ska bli verkligt. 

När det återstår en kilometer kvar, så förstod jag att springa under 17 minuter inte var aktuellt. Inte för att jag rent mentalt hade ställt in mig på det, men att få ett kvitto på att så var fallet, känns inte så kul. Jag är glad när jag närmar mig där banan delar sig, där 5 km springer mot mål och 10 km springer in på sitt andra varv, att jag slipper springa så mycket mer. Det är närmast plågsamt att vara likgiltig inför detta lopp. När jag kommer i mål, så är jag en smula besviken ändå, trots låga förväntningar.

Nu är det snart över, tack och lov!

 Efter: Jag sprang in på 17:31, vilket betyder att det är den fjärde snabbaste 5 km-tiden någonsin. Trots att jag hade ställt in mig på att jag inte skulle slå något rekord idag, så kan jag känna att jag vill åtminstone vara ner på 17.1X-tid eller i värsta fall 17.2X-tid. Men det är bara att gilla läget helt enkelt. Även jag måste få ha en dålig dag och att på en dålig dag springa in på den här tiden och komma på en femteplats, det får anses som godkänt.

Alltid gott att få slurka lite vatten, finns inget godare ibland!

Dagen slutar inte i moll egentligen. Utan senare firar jag 8-årsdag tillsammans med min fästmö, så det blir att äta gott i Hammarby sjöstad. Där och då, bestämmer jag mig att återigen ta upp tanken att ge Kvantumloppet dagen efter ett försök. Efter en riktig grymt och inte billig entrecote, så avnjuter jag en 11-kronorsglass från GB hemma. Ibland måste man få njuta, men om jag faktiskt sprang Kvantumloppet idag eller inte, får ni se imorgon...

Kan det här vara något för en eventuell dagen efter-lopp?