Från den stora arenan till folkhemmet

Jag ska inte ljuga, jag har inte sett fram emot det här loppet. Inte så mycket. Det har gått snart tre veckor sen min egna bragd i Prags halvmara. Fantastisk stad, underbar publik och perfekta förutsättningar. Allt som jag hade drömt om, slog in och lite till. De 2 första loppen slog jag alltså nya och fina rekord på milen och halvmaran. Det på något sätt fick mig att bli nöjd. Jag blir alltså sällan nöjd, utan bara tillfreds och siktar på nya mål omedelbart. Sådär är något egentligen något nytt för mig, att jag har tagit detta "felsteg". Vilket har fått min "mentala tank" att vara tom och att flera pass har känts otroligt intetsägande för mig, då dels att nästa lopp skulle tre veckor framåt och att det här loppet kanske inte är det jag sett mest fram emot. Jag har fanimej blivit för självgod helt enkelt.

Däremot har jag lyckats prångla in två långpass (32 och 35 km) med målet att orka med min maradebut senare i vår. Under annandag påsk sprang jag ett svettigt och bra intervallpass på idrottsplatsen 10 minuters löpning från där jag bor. Igår blev det snabba puckar, då jag kom hem från jobbet och behövde klämma in ett pass mellan jobb och styrelsemöte senare på kvällen. Det blev 16 km på tiden 1:05:49 (4:06/km i snitt), det är jag mer än nöjd med, med tanke på att jag hade sovit riktigt illa kvällen innan.

Så, vad är det för lopp som har dragit ner motorn i mig? Det är Kvarnloppet, 5 kilometer ute i Jakobsberg. Från stora mäktiga Prag till Jakobsberg, inget ont om "Jakan", men det är svårt för en högprofilerad löpare som mig med horder av internationella fans i en underbar stad. Däremot så är det viktigt för mig att göra allt för de lokala fans som kommer att ta sig ut imorgon. För det är ett trevligt lopp, jag bara måste ladda om ordentligt inför morgondagen. Ha fokus. Målet är enkelt, spring snabbare än förra årets lopp på 17:56. Det ska inte vara omöjligt, inte alls. Det är faktiskt säsongspremiär utomhus på 5 kilometer, min favoritdistans. Banan minns jag som helt okej och det är alltid trevligt att få åka till platser som du inte brukar vara på och få springa lite.

Så imorgon när jag står på startlinjen på förmiddagen, så kommer jag att älska att vara tillbaka under tävlingens piska. Jag lovar.