MälarEnergi Stadslopp 2013 - Another new world record!

Datum: 11 juni 2013 Distans: 5 km Placering: 3 Tid: 17:03 (nytt PB)

Det har skrivits och sagts många gånger förut, men för nästan 13 månader sedan på Västerås inne på Jensens Bofhus, så föddes idén att börja springa på "riktigt" och testa på ett lopp.  Mina tankegånger är oftast snabba och oanade, varför jag just fick ett sådant infall av att börja springa vet jag inte. Men jag är väldigt tacksam att jag höll fast vid tanken och sprang Skärholmsloppet i mitten av maj 2012. Sedan dess var jag biten och har sprungit många lopp sedan dess och har haft en resa i löpning, men även karaktärsmässigt, som stärkt mig. Mitt fjärde lopp någonsin blev lite oväntat i Västerås och MälarEnergi Stadslopp. Det blev första tiden under 20 minuter på 5 kilometer, nämligen 19:15. Något som fick mig att inse att jag inte alls är så tokig på det där med löpning. 1 år senare fortsätter Västerås att vara en del av min löpning.

Inför: Jag hade fått turen att byta arbetstider med en kollega, vilket betydde att jag skulle tidigt på jobbet, så att jag kunde komma ifrån tidigare från Stockholm. Med väldigt trötta ögon, så lyckades jag med konststycket att försova mig och starta dagen på sämsta möjliga sätt. Men det var bara att gilla läget, jag blev inte särskilt mycket försenad i slutändan, som tur var. Hela kroppen kändes lite sliten och kanske det där "dagen innan"-passet inte var främjande denna gång? 

Nu ska vi se vad den magiska väskan innehåller? Ett nytt rekord, månne?

Men timmarna rullade på och jag var väldigt spänd med vad jag kunde hitta på i Västerås. Kroppen började sakta men säkert att kännas bra igen under arbetsdagen. Jag drog i mig energidryck (första gången innan lopp) vid centralstation, där jag mötte upp supporterklubben. Väl på tåget till Västerås, så blev det att i minsta möjliga utrymme byta om från civilklädsel till tävlingsdräkt. Sen slumrade jag halvt till på tåget. Supertaggad var jag inte. Men rent mentalt hade jag börja bygga upp bilder hur jag ville att det skulle se ut. Jag var nu trött på att springa 5 km på "18.xx"-tider, jag visste att jag hade tränat bra och hade möjligheter att göra ett riktigt fint lopp. Skulle jag slå rekordet? Det var 10 månader sedan nu och jag var en betydligt bättre löpare nu än då, men 5 km är som 100 meter. Lika intensivt och härlig.

18.41 på Paradisloppet i torsdags, på den där svåra banan, var ett styrkebesked. Uppvärmningen var seg och jag kom inte i någon bra rytm, medan jag såg några tävlingsinriktade köra riktigt hårt i sina uppvärmningspass. Vilken buzzkill att inte komma under 18 minuter. GPS-klockan ville inte komma igång, men jag kände att stoppuret funkade lika bra. När jag väl hade lyssnat på samma låt i ipoden 10 gånger, så var det bara att ställa sig och göra sig redo.

Jag med 844 i mörkblå tröja! Pang på rödbetan lixom!

Under: Oavsett hur kroppen egentligen kände sig, så var tanken att bara dra på i början och hänga på så gott det gick. Det fick bära och brista. 5 kilometer är en sådan härlig distans, så det finns ingen strategi att lägga upp loppet. Det är bara ända in i kaklet, sen får du fundera efteråt över slutresultatet. Jag började i bra fart, hamnade i en liten klunga och kom ur den. Jag hade bra känsla i kroppen och jag hade inga tankar på att släppa de killar som låg längst fram och malde. 

Jag minns inte inledningen av början särskilt väl sen förra året och fick för mig att de hade flyttat lite av banan, men jag tror inte det stämmer. Banan är lättlöpt och vädret var gemytligt, ingenting att klaga på. En kille som jag såg på uppvärmningen såg hur "speedig" ut som helst, låg ett bra tag längst fram. Men när jag passerade han senare utan problem och hade endast två löpare framför mig, som kunde agera draghjälp, så var jag nöjd. Det fanns en backe i mitten av loppet, som sög en del energi och kraft. Men jag var beredd på den, utöver det, så fanns det absolut ingenting att klaga på.

Jag vill minnas Solsidan Runt på hemmaplan, där jag själv var ensam i ledning i hela loppet och att jag hade svårt att hålla uppe min höga fart. Den här gången hade jag två rutinerade rävar längst fram, som körde hårt. Jag närmade mig aldrig de riktigt, utan jag hade behörigt avstånd till bägge. Men jag tappade inte hela någon fart och jag kände under hela rejset, att jag hade "power" och vilja att komma i mål på en fin tid. När jag inser att loppet börjar ta slut, så sätter jag in ytterligare en växel. En växel som jag älskar att känna av, jag är verkligen i bra form helt enkelt. Precis som förra året bjuder jag på riktigt fin spurt och hamnar återigen likt Paradisloppet, 1 sekund efter närmste löpare. 

Jag kör min klassiska spurt. Älskar 5 km!

Efter: Tiden lydde 17:03, en nytt jävla rekord på över en halvminut. Jag har tränat på riktigt bra den senaste tiden och det är en helt överlägsen känsla att känna att det ger utdelning. 5 km är mitt skötebarn och den distans som har fått mest kärlek av mig, så igår var en helt underbar dag. För oss vanliga "motionärer", så är det stort att börja smaka på tiderna runt 17. Framförallt nu när det betyder att jag är närmre 16 än 18 efter det här rekordet. 

3:a och nytt rekord. Helt ok kväll i Västerås!

Efter loppet blev det traditionsenligt Jensens och en trevlig biff på detta. Loppet är för övrigt bra arrangerat och banan är riktigt trevlig. Vi får se om vi dyker upp fler gånger här? Inte alls omöjligt. Tågresan hem kändes inte alls tung, trots att lite sömn och tidig uppgång väntade. Det här resultatet bevisar att jag har ännu mera potential för fina prestationer ett bra tag framöver. 

Gladare än så kan man inte bli!

Västerås har verkligen en speciell plats i mitt hjärta. Det var här jag fick tanken om löpningen. Det var här jag sprang under 20 minuter på 5 km för första gången och det var här jag satte min nya kaxiga tid på 17:03. Tack!