Nytt träningsrekord med Sonic och Lasse Åberg!

Idag är jag jävligt snabb uppenbarligen. Jag hade sovit otroligt bra de tre senaste lediga dagarna, sen blev det dock mindre sömn natten till idag. Men det hindrade inte mig, då jag under eftermiddagen på jobbet, då benen spritte av energi. Det kändes lovande och jag undrade lite försiktigt ifall mina banintervaller under lördagen kunde ha någon del i detta? Väl hemma, då jag höll på somna på tåget hem, så lunkade jag försiktigt hem. Den där lilla energin som jag kände var bortblåst, men sakta men säkert, så tog jag på mig kläderna och tog en sista klunk vatten. Jag joggade försiktigt till min startpunkt för det vanliga asfaltspasset. Jag applåderade den osynliga publiken inför starten då min GPS-klocka gav en grön signal. När jag applåderar mina hemliga supportrar ute i skogen, så betyder det att jag är på bra humör och redo att köra som fan.

Trots att det var riktigt jäkla varmt och jag egentligen inte hade större lust att köra, så kände jag att inledningen var lovande. Då första kilometern gick på 3:13. Sedan efter det rullade det bara på, jag brukar få lite lätt mjölksyra och sedan är det bara att anpassa farten efter det. Men idag var det mjölksyran som fick anpassa farten efter mig. Jag kan inte säga att jag kände mig pigg i benen, däremot kan jag påstå att jag absolut inte kände mig trött alls. Jag pinnade på riktigt bra och lovande längs hela banan, ett äckligt självförtroende i mig började växa och det kändes att det var direkt tack vare banintervallerna. En gång är ingen gång brukar man säga, men det här känns bra. Hela passet kördes utan egentlig större trötthet och jag kände mig oerhört nöjd när passet började närma sig sitt slut. Det blev totalt 34:19 och 3:48/km i snitt, vilket är träningsrekord från 3:54/km i snitt som jag hade tidigare. Samtliga kilometer sprangs på under 4 i snitt, mycket skönt. Det finns inget skönare att komma hem, klunka i sig vatten och stå under en varm dusch efter ett sådant här fint pass. Få saker i världen slår detta får jag nog säg. Tänka sig att jag fortfarande hittar nya sätt att utveckla mig själv, inspirerande.

Idag är jag inte långt ifrån att känna mig lika snabb som min gamla barndomsvän Sonic. Inte alls långt ifrån...

Kan de här glasögonen vara en del av det nya vinnarkonceptet?

---

Min far åkte hjälpsamt till Bromma IF:s kansli och hämtade mitt andrapris i HalvTolvan. Det kom som en smärre chock, då jag inte hade förväntat mig något pris alls. Men fick reda på det via hemsidan. Priset är en fin litografi av Lasse Åberg. Det är bara tacka och ta emot. En fin bild på konstverket blir det när jag har packat upp och ramat in det vid ett senare tillfälle.