Var är min lunnefågel?

En satans lunnefågel som första bild. Varför då undrar ni? Jo, jag skrev i min första del av årssammanfattningen att jag skulle till Island och dit åkte jag mellan jul och nyår. Alldeles själv, för att få lite lugn och ro. Jag har en del länder och ställen att besöka för att bocka av, Island var helt klart ett utav dem. När jag förstod att jag skulle ha en del ledigt under den här perioden, så tänkte jag att det var lika bra att göra slag i saken. Det är där lunnefågeln kommer in, sådana härliga små krabater ska finnas på Island och är de inte vackra?

Vilken vacker utsikt från Hallgrímskirkja över Reykjavik

När man är hemma, så är man antingen ledig och tar det lugnt (vilket är väldigt gött det med) eller så är man på jobbet, där det är fullt sjå. I vilket fall, så är alltid löpningen runt hörnet och lurar, man känner en sådan mental press att snart är det dags att springa igen. För det mesta framkallar löpning någonting positivt, men sedan Hässelbyloppet har jag börjat tränat ännu mer, mer än någonsin. Någonstans så slår man bakut och undrar återigen om allt det är värt det. Visst fasen är det värt efter att har sprungit mål i något lopp med en superfin tid. Till Reykjavik hade jag tagit med mig löparskorna, inte för att springa ute, det var totalt omöjligt att göra det. Det var svinkallt ut och riktigt halt, så det var inte att tänka på. Däremot hade jag förhoppning att springa i Laugardalshöll. Tyvärr inte fick allmänheten, däremot gick jag dit ändå, för det fanns annat av intresse där.

Här utspelade sig århundradets match, nämligen mellan Fischer och Spasskij i Schack-VM 1972.

Jag fick kika i en gästbok, där bägge schackmästarna hade skrivit sina autografer. Snitsigt.

Trots att matchen utspelade sig lååångt innan jag var född, så har jag genom den suveräna HBO-dokumentären "Fischer against the World" (se den) ändå fått en viss förståelse hur står matchen var, samt att pappa min var rätt så intresserad av schack en gång i tiden. Jag kan själv identifiera mig i Fischers storhetsvansinne, det är något jag själv applicerar dagligen i mina egoboostar för att bli en bättre löpare varje dag.

Det blev också en tur till blå lagunen, självklart!

Om man inte varit på Island, så har man nog ändå en romantiserad bild av hur vackert det är. Det var inte så, det var ännu bättre än vad jag hade trott. Många fina vyer på de utflykter jag gjorde och härligt laid back staden Reykjavik var, det var mycket som föll på pluskontot. Sen att vinden gjorde att det kändes som -40 typ, var en helt annan sak.

Rogivande vattenfallet Gulfoss var ett annat stopp på vägen!

Det gör inget att min resa till Island inte innehöll ett enda inslag av löpning, ibland behöver man få en mental friresa från allt som har med löpning att göra. Att få sakna det lite, att få fundera över året som har varit och året som komma skulle. Det kändes väldigt tråkig att lämna Island, men jag fick ny energi på köpet. Hur blev det med den där lunnefågeln då? Tyvärr blev det att bara köpa en gosedjursversion, men nästa gång när det är lite varmare, så ska jag köpa en. Det lovar jag. Så länge får min lilla lunnefågel hemma bli min maskot för 2014!