Ett steg till

Nu kommer jag med ett litet instick. Andra delen av min rapport från Riga halvmara är inte publicerad, men den kommer senare i veckan. Som ni har förstått på mina första del, så gick det kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig och det skulle bli tungt. Under måndagen var det väldigt tveksam in i det sista om jag skulle ge mig ut i spåret för att springa överhuvudtaget, framförallt eftersom jag var väldigt sliten i benen efter halvmaran. Inte nog med det, jag hade en korpfotbollmatch som väntade senare på kvällen. Skulle jag verkligen vila istället? Tankarna var väldigt många och jag behövde ser över hur jag skulle fixa den här veckan rent träningsmässigt. Jag valde efter mycket om och men, att ta ett 10 km pass i skogen. Det gick rätt hyggligt och jag kunde trycka på ganska bra, när passet var slut hade jag sprungit i 3:58/km i snitt och det var mycket bättre än det återställningspass jag hade fantiserat om (c:a 4:20 i snitt). Att jag sprang så fort, dagen efter en halvmara och att jag bara skulle "ta det lugnt". Det är tydligen ett koncept som aldrig funkar för mig.

Det här passet var nog också en av mycket få gånger som jag sprang med en negativ split, alltså att den första halvan gick långsammare än den andra. Det var ingenting som jag egentligen själv kände, men så var det och det kändes riktigt kul att få erfara detta. Sedan var det snabbt hem för att äta, kort därefter var det hög tid att byta om från löpkläder till fotbollskläder. Idag skulle jag inte stå i mål, utan få spela ute. Skulle kroppen orka, med tanken på hur sliten den verkade vara? Absolut, ingen tvekan. Jag kämpade på riktigt bra och kände mig riktigt delaktig i framför allt den destruktiva fasen. Energin tog aldrig slut och det var en trevlig känsla. Vi vann med 2-1, ganska trevligt, med tanke på att vi förlorade med 1-6 mot samma lag förra veckan. 10 km löpning i skogen är uppenbarligen en perfekt uppvärmning för att kötta på i fotbollen.

Som ni ser, har jag Milspåret som en logga längst upp. Det betyder att jag ikväll kommer att springa det loppet. Det har inte funnits med i min kalender, men jag har valt att se det som en bra angivelse på var jag ligger någonstans. Jag tror inte att det ska vara några problem att se att jag ligger i god fas. Det tradiga är att jag varit förkyld och sliten från och till, jag får helt enkelt se det här som härlig tävlingsträning. Jag kan redan på förhand utgå från att jag inte ska jaga något rekord, men uppenbarligen ska banan var ganska fin och jag hoppas att jag kan få njuta av att springa igen. Om inte, så dyker det säkert nyfikna fans för att se en glimt av mig på hemmaplan igen.