Med all kraft!

Brr. Kallt ute. Jag har varit ute större delen av dagen och verkligen känt kylan gnaga på mina ben. Vi har verkligen haft mycket sol och härligt varmt den senaste tiden, men nu har det helt vänt och jag undrar om Våren tröttnade på Sverige helt enkelt. Jag läser väderleksrapporterna iuför morgondagens lopp på Kungsholmen, det verkar som att det kommer att vara rätt kallt och eventuellt regn ifall man verkligen drar nitlotten. Jag har *peppar* *peppar* under mina ungefär 60 lopp aldrig sprungit när det har regnat ute, jag har dock varit med om det absolut värsta värmeböljan (Göteborgsvarvet och Eskilstunaloppet 2013). 

Jag har tränat på i vanlig takt och inte avvikit alls från min plan, jag hade några lopp direkt efter att jag kom hem från min München-resa, som jag inte var nöjd med. Det tvivlet röjde jag bort fullständigt när jag sprang 18 km skogen på 4:02/km i snitt i onsdags. Jag hade pumpat mig själv full med självförtroende och rödbetsjuice, så gjorde jag mitt bästa pass på ett bra tag. Dessutom hade jag faktiskt fått vila bort mina krämpor och den värk som jag besatt. Det här passet innehåller en del knixighet och jobbiga backar, så jag fick jobba en hel del för att hålla det här tempot. Samtidigt så hade jag nog säkerligen lite till att ge, men det behövdes inte. Utan jag fick det formbesked som jag letade efter. Efter passet, så var jag extremt fylld med en egoboost deluxe. Jag tvivlar aldrig på det stenhårda jobb jag utför, men ibland så går min flamma ner lite och då är det skönt att faktiskt få ett kvitto att jag är där jag precis ska vara.

Så Kungsholmen Runt alltså? Jag sprang loppet förra året och det var då jag för första gången på länge kunde slå en nytt milrekord på tiden 37:15. Det var fint väder och en riktigt fin bana, jag hade uppenbarligen tagit mig själv till en helt ny nivå. Min miniminivå för morgondagen, oavsett väder, är att slå min förra tid på KR helt enkelt. Under dessa förutsättningar, är de det minsta jag kan bjuda alla fans som har vallfärdat till huvudstaden för att se lite stjärnglans. För stjärnglans är det helt klart, då jag har blivit en seedad löpare den här upplagan, med nummer 27. Mycket kul att arrangörerna börjar förstå vem de har att göra med och hur mycket extra åskådare jag faktiskt drar på att springa loppet.

Ute i Nacka och Saltsjöbaden, springs bland annat Nacka Halvmarathon. Tråkigt nog, så missar jag det här året igen att springa det här loppet. Jag bor åt det hållet och det även min förening som arrangerar, men jag hoppas att jag kommer att få möjligheten att springa nästa år. Jag kunde bara inte missa Kungsholmen, jag ber mina lokala fans att ta de kommunala färdmedlen för att uppleva mig.