Riktigt roligt i Riga?

Då var vi där igen. Det är dags för ett lopp. Inte vilket lopp som helst, det är inte mitt första lopp Skärholmsloppet som får besök och det blir ingen revansch i årets Göteborgsvarvet för min del. Jag åker nämligen till Lettlands huvudstad, Riga, för att springa i deras halvmara. Det är planerat sedan länge och efter förra årets Varvet, så var jag inte våldsamt sugen på att åka ner året efter igen. Det var trångt, stressigt och väldigt varmt. Jag kommer säkert springa Varvet i framtiden igen, ingen tvekan om den saken. Men Rigas halvmara känns lagom, en statuskoll på var jag står. Jag lyckades springa under 36 minuter utan egentlig större ansträngning i Kungsholmen Runt (10 km), så jag hoppas att jag har haft möjligheten att bevara formen någorlunda under veckan.

I tisdags blev det en 16 km i skogen på c:a 4:11/km, jag fick köra med min gamla GPS-klocka eftersom jag inte hittade min nuvarande. Men min gamla lyckades inte hitta några satelliter, så jag fick köra med ipoden och den var väl inte sådär jättepålitlig. Däremot kan jag rutten i stort sett utan till, så jag fick en någorlunda rättmätig måttstock på passet. Igår blev det 20 km i skogen på 4:18/km, det kändes lite slitigt att genomföra passet. Jag har aldrig "långsamma" pass och det är en del av min strategi utan tvekan. Kroppen känns *peppar* *peppar* i hyggligt bra skick.

Vädret i Riga under söndagen ser ut att bli molnigt mot upp emot 18 grader under loppet, det känns som fina förutsättningar och vad jag har förstått är banan ganska snabb också. Det är det tredje loppet utomlands nu (Berlin, Prag och nu Riga). Samtliga tre är halvmaror och i samtliga tre städer har jag besökt tidigare. I Riga var jag för snart 4 år sedan, jag tog en ensamtripp ner dit och har fina minnen därifrån. Att jag skulle åka ut i Europa, kom som en glad överraskning för alla utländska fans som givetvis kommer att vallfärda och det är jag tacksam över. De två gånger jag har sprungit utomlands har det varit fina förutsättningar och jag har satt två rekord. Jag tror inte jag ska räkna med rekord, men under 1:20 är väl en hygglig gräns på vad jag känner inför det här loppet. Känner jag mig stark och trygg, så kommer jag att njuta så mycket det bara går.

Ska jag erkänna har jag inte varit så pepp på det här loppet, för att jag har haft andra lopp som har känts mer intressanta. Men nu under veckan har jag verkligen börjat inse att det inte finns någon annan plats jag vill vara i helgen. Inte i Skärholmen, inte i Göteborg, utan min ledstjärna säger Riga. Så blir det.