Fredag. Vad händer då? Just det, ett lopp, ja.

Jag vet inte riktigt vad det beror på. Imorgon ska jag springa ett nytt lopp, nämligen Scandic Indoor Games. Jag kan väl inte direkt påstå att jag har tänkt särskilt mycket på det här loppet. Näst intill ingenting alls. Märkligt det där. Jag brukar alltid vara för det mesta heltaggad när det dyker upp nya lopp. Jag kan inte säga fingret på varför. Är det ett bra tecken? Att jag taggar till som bara den under morgondagen eller det någonting annat som spökar? Kan det innebära att jag inte är redo för uppgiften? Det kanske kan vara skönt att inte ägna det här loppet så mycket tankar, jag har varit upptagen med andra positiva tankar och det är skönt det. Löpningen tar upp mycket tid, på gott och ont. Mest gott, men ibland är det skönt att bara göra "sitt".

Hur har det sett ut i veckan? I söndags blev det ett pass på 25 km i mycket snö. Jag plogade upp väldigt mycket på egen hand och det blev ganska segt tempo, men tyckte det var fantastiskt kul att titta ut över skogen och se allt snötäcke. Det är så vackert och rogivande. Så då gjorde inget annat att det gick lite segare. Dagen efter, var det ett intensivt innebandypass och hade det riktigt kul. Jag tog i för fulla muggar i start-och-stopp-löpningarna. Under tisdagen blev det ett nytt, tämligen intressant, löppass. Av den enkla anledningen att det var otroligt isigt ute och inte alls sådär lagom knasterskönt som det var med snön som under söndagen. Det blev 15 km asfalt och målet var mellan 4:20-4:30. Men jag överraskade mig själv och slog till med 4:11/km i snitt. Med tanke på hur jag fick sänka farten på sina ställen, får jag helt klart vara nöjd. Igår, så var det dags för femte raka dagen med någon aktivitet, nämligen innebandy och vid det här lagret så var kroppen relativt sliten och trött. Det är dock en härlig känsla på många sätt och vis.

Så vad förväntar jag mig av morgondagen? Jag förväntar mig ingenting egentligen. Självfallet när jag är på plats, försöker jag köra på så bra det bara går och så får vi se hur formen är då. 3000 meter ljuger aldrig. Det finns inget spelrum för ett formtapp. Det är du och 15 varv. Mentalt jobbigt, ja. Men otroligt skönt efteråt. Jag ser att det är många som ska springa och det är inspirerande givetvis. Jag tänker inte sätta upp några mål eller så för morgondagen, känns det bra, då är det bara fortsätta att trycka på helt enkelt.