Det har ett väldans tjat kring min fot. Så fort jag skriver om min problemfyllda fot på ett eller annat sätt, så skäms jag. Den dyker upp vare sig jag vill det eller inte. Det går inte låtsas som att foten inte finns, det kan bli knepigt att kombinera den rollen för en löpare då. Likväl så är det ändå en stor del av mitt löparliv, så då måste jag få skriva om den. Samtidigt så är jag så trött på hela den här historien, så att hälften vore nog. Samtidigt så kanske man nästan kan räkna med att det skulle bli något som skulle trassla till sig för mig för eller senare när det gäller skador. För min nivå har jag ökat väldigt mycket och sprungit väldigt många tävlingar. Det som är mest frustrerande är att jag inte vet hur jag ska ta mig ur detta.
Jag var först på en vårdcentral som inte riktigt tog min oro på allvar, jag blev väldigt irriterad att besöket varade i 10 minuter och gav mig absolut ingenting. Jäkla kylskåpsläkare. Så jag gjorde ett nytt försök på en annan vårdcentral, som åtminstone gav mig en remiss till en röntgen. Den röntgen sade heller inte mycket. Jag fick dock reda på att det inte var något fel på skelettet, för då hade det varit tvärstopp för löpningen under den perioden. Efter maran, som på något sätt måste ha utlöst eller varit droppen som fick bägaren att rinna över, så har det var upp och ner under en längre period. Idag så är det absolut inte lika allvarligt som det var då i samband med ett par månader efter maran, då ställde problemet till med att jag fick avbryta pass och korta ner vissa pass också.
Foten har dock varit instabil när det kom till innebandyspel, där det innebar att den kom i närkontakt med andra delar som spelare eller objekt. En smäll kunde få foten att fullständigt få den ur spel. Idag kan jag som när jag tränar ganska intensivt med både löpning, innebandy samt tävlingar och match på köpet, känna av att den "finns". Men det hålls på en lagom nivå. Tack och lov för det, hade jag känt att det hade varit allvarligt, hade jag vilat. För vilat har jag, jag gjorde det i omgångar i somras. Då menar jag total vila, där jag inte sprang eller gjorde något annat, mer än att promenera. Det hjälpte inte och frustrationen växte.
För över en vecka sen, nämligen dagen innan mitt nya rekord på 3000 meter, så var jag hos idrottsskadespecialisterna. Personen jag träffade tog min oro på allvar och testade mig på alla sätt som gick. Vi kunde konstatera att jag hade rätt så dålig rörlighet i fötterna. Hon gjorde lite övningar som jag märkte att jag behövde träna upp olika delar, jag skulle börja med tåhävningar. Som har utgjort en extremt liten del av min träning om man får säga. Däremot fick jag ingen klarhet i vad fotproblemet. Jag fick en remiss till Gå och Löp-klinken där det stod "Ospecifierad smärta i fot". Luddigt, ja. Men skönt att åtminstone få en bättre koll, jag hoppas kunna hitta någon form av lösning på nästa ställe. Vi håller alla tummar, tår och fötter för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar