Förväntningar inför 2015

Nu står vi med hela kroppen i ett nytt år. Det har blivit 2015, vilket betyder att vi utan tvekan har vänt ett blad i boken eller kanske ännu hellre, gått över din nästa del i den här härliga berättelsen om allt som har med löpning att göra. Jag gjorde mitt bokslut i och med min sammanfattning runt julhelgen, man kan väl med lätthet konstatera att det har varit ett väldigt intensivt år med mycket tävlingar och mycket runt omkring. Ibland kan man nästan få för sig att den här säsongen har varat i över 2 säsonger, med tanke på hur olika de bägge delarna (vår- och höstsäsongen) har varit samt hur innehållsrika de har varit. Samtidigt som 2014 års säsong egentligen skulle kunna bli ett ok för mig det här året, med tanke på hur framgångsrik den har varit, så kommer jag istället att tänka framåt och 2015 får bli det år som får i klädda rollen som min återkomst till min högstanivå igen.

Jag kände en enorm lättnad när jag sprang förbi mållinjen i Tunnel Run med 36:18, en tid som skvallrade om att jag måste fortsätta att arbeta hårt för att nå varje nytt trappsteg i min utveckling och form. Jag tycker lagidrott är väldigt kul på många sätt, däremot erbjuder löpningen en exakthet som många andra idrotter saknar. Nämligen att så bra som du tränar, så bra kommer det att visa sig på tävlingarna. Ett enkelt facit, svart på vitt, som sällan går av överskyla med några ursäkter av något slag. Självfallet är jag inte naiv, det finns faktorer som hur man har ätit, inte få skadeproblem eller smärttrösklar att passera bland annat. Men det är för mig en ganska liten del av ett stort maskineri som till stora delar innehåller kontinuitet och målmedvetenhet.

Eftersom jag coachar mig själv, än så länge, så är jag den som är ansvarig för att sätta upp träningsscheman och mål. Det innebär att jag gör ett dubbelt så många andra löpare. För vissa, exempelvis elitlöpare, som allt som oftast springer efter scheman. Så får jag fungera som en ledare och adept samtidigt, vilket gör hela min saga än mer imponerande i uppifrånperspektiv. Samtidigt i all den här egoboostyran, se till att vara fortsatt ödmjuk och inte ta några genvägar. För precis som på tävlingar, tar du en genväg, har du fuskat och inte är värdig längre.

Hela tävlingssäsongen är inte satt än. Det kommer att byggas på allt eftersom, vi börjar smått med inomhussäsongen som startar om 5 dagar (äntligen) och sedan rullar det egentligen på. Jag hoppas få möjligheten att känna på nya lopp, samtidigt som jag besöker gamla välbekanta banor som fyller mig med välbehag. Sen finns det dagar, där jag ännu inte har valt vilket lopp jag vill springa än. Det kommer, antar jag. Jag siktar på att göra min utomhusdebut i Lissabon, jag kommer troligtvis att veckan efter spring i Bratislava och det ser ut som att jag på nytt springer maran i Stockholm igen. Inte helt glasklart, men såhär när jag fått tänka till lite, så blir det enklast så.

Notera även att Skärholmsloppet finns med, första loppet jag någonsin sprang och det var i maj 2012 och tre år senare har jag möjligheten att åter springa det igen.

Inomhussäsongen har ni redan till höger och är satt sedan ett tag.

Vårdelen för utomhussäsongen ser i dagsläget ut såhär:
22 mars - Lissabon Halvmarathon (HM)
29 mars - Bratislava Halvmarathon (HM)
6 april - Enhörnas Påsksmäll (10 km)
11 april - Kvantumloppet (10 km)
25 april - Kvarnloppet/Kumla Stadslopp (5 km)

2 maj - Nacka Halvmarathon (HM/10)
9 maj - Kungsholmen Runt (10 km)
21 maj - MilSpåret (10 km)
23 maj - Skärholmsloppet (5 km)
30 maj - Stockholm Marathon (M)

11 juni - MälarEnergi Stadslopp (5 km)
13 juni - Söder Runt/Karlstad Stadslopp (10 km)
27 juni - Kalmars Malkars (HM)

MÅL 2015:

1. Jag ska bli frisk i foten
Det viktigaste målet som jag har för 2015 är att bli frisk i foten och jag har bokat in en tid hos en idrottsskadespecialist, jag hoppas att jag får tips på rehabövningar, så att foten kan komma tillbaka i gammal god form. Jag har fått en del frågor både här på bloggen, men även via min mail om hur det egentligen står till med den. Den är inte "normal", inte på långa vägar. Jag känner av den emellanåt, men den är inte som den var som värst under 2014. Det betyder dock inte att det kan komma tillbaka, men jag ska jobba hårt för att bli bra igen. Det är vitalt för att kunna ta nästa steg i min utveckling.

2. Jag ska springa under 9:50 på 3000 meter (igen)
Det är givetvis väldigt blygsamt, med tanke på att det är det mål som ligger närmast för mig att tampas om. Jag börjar redan om 5 dagar att försöka tillfredsställa det här målet. Jag tror inte egentligen inte att det ska vara några större problem, men med tanke på hur det har sett ut fram och tillbaka med allt under hösten, så tänker jag inte slänga ut ett för högt ställt mål bara för "att". Jag vill se hur min nivå gällande snabbhet ser ut, redan på tisdag.

Bonusmål: Utmana mitt personliga rekord på 9:35 på riktigt. Mycket svårt. Men inte helt omöjligt.

3. Jag ska springa under 17 minuter på 5 km (igen)

Jag jagade under sub-17 ända sedan 2012 egentligen på 5 kilometer. Då jag var nyfrälst gällande löpning och 5 kilometer var liksom min "grej". Förra året slog jag det, två gånger, en gång inomhus och en gång utomhus. Det är otroligt svårt att springa under 17, på den nivån jag ligger på för tillfället utan att helt plötsligt stå jämte elitnivån egentligen. 

Bonusmål: Precis som förra året kommer inte jag att springa särskilt många lopp på 5 kilometer. Samtidigt, så vill hemskt gärna utmana mitt rekord inomhus (16:53) och utomhus (16:55) om jag når rätt nivå.

4. Jag ska springa under 36 minuter på 10 km (igen, igen och igen)
Det är ingen hemlighet att jag hamnade i min absolut bästa form under vårsäsongen 2014. Jag stapplade nya rekord på en hög och höll en väldigt hög nivå. Jag bemästrade helt plötsligt 10 km på en helt annan nivå än jag någonsin gjort tidigare. Jag har tidigare varit "rädd" för den här distansen, eftersom den kräver så mycket från mig som en löpare. Det finns inga "lugna" perioder som det kan göra på HM-distansen, samtidigt som jag måste nästintill köra lika hårt som en 5 km-lopp. Lurigt det där. Förra året sprang jag under 36 minuter flera gånger och dit vill jag gärna igen.
Bonusmål: Att springa under 35:30 vore fantastiskt och därmed försöka på allvar utmana mitt rekord på 35:26. Tufft.

5. Jag ska springa under 1:20 km på HM (igen)
Jag har börjat gilla halvmaradistansen väldigt mycket. Det är precis där som min bästa kapacitet emellanåt ligger i sina bästa stunder, samtidigt som jag är relativt säker på att jag inte har utforskat färdigt den. Jag måste våga ta ut mig ännu mera och springa ännu smartare, för att ligga på en bra nivå. Jag har bara sprungit under 1:20 en gång (Prag) och nära en gång till (Hamburg). Att springa under 1:20 är fanimej riktigt bra på den här nivån och jag måste göra allt för att nå dit igen.
Bonusmål: Slå det där förbannade rekordet på 1:18:46. Vågar jag ännu mera på den här distansen, så gör jag det. Utan tvekan.

6. Utmana om mararekordet
Jag kommer att springa Stockholms mara och jag har över ett halvår senare, nästan bara goda minnen från det loppet. Samtidigt som jag vet att det krävs så himla mycket för att springa en mara bra. Jag springer inte bara för "skojs skull", det är inte jag och kommer förhoppningsvis aldrig bli. Jag vill tävla, utmana och våga. Det är då jag har som roligast. Att slå 2:52, kommer bli tufft. Sen får man också tänka på att jag bara sprungit maran en gång och har lärt mig nu mer vad det handlar om. Jag hoppas springa en mara på hösten också, en hyggligt snabb mara. Tyvärr blev det inte Berlin, men jag ska inte misströsta. Jag hittar alltid nya öppningar.

7. Hålla bloggen levande
Ett mål som jag hade under förra året var att utveckla bloggen, ett mål som jag inte lyckats uppnå av flera olika anledningar. Jag tänker inte sätta det oket på mig själv och bära det genom hela säsongen. Det fanns starka tankar på under fjolåret att lägga ner bloggen, för att bara koncentrera sig på att springa. Det fanns då flera olika anledningar till detta. Jag var trött på löpningen och tyckte det var jobbigt att behöva skriva hela tiden, att ha den pressen. Jag kände i samma veva att jag inte hade något nytt att säga, att jag hade uppnått allt jag ville med skrivandet. Men...

Så känner jag inte idag. Jag har ett fantastiskt år framför mig och jag skulle inte vilja svika mina läsare, att inte delge mina tankar på den här säsongen överhuvudtaget. Nu ska jag inte lova att revolutionera bloggen, utan blir det något, så blir det. Skriva kommer jag dock att fortsätta göra.

Ni kanske tycker att jag är för feg med mina mål? Eller ligger jag helt rätt? Nu vet ni dock hur jag tänker. Låt säsongen 2015 börja.