Det behövs avbrott. Oavsett om det är mindre korta eller hur det nu ligger till med den biten. Jag har inte sprungit något långpass idag, utan det blev innebandymatch idag och igår var det total vila. Då hade jag tränat någonting varje dag i sju raka dagar, inklusive ett långpass samma dag som en innebandymatch. Vi kan väl med lätthet påstå att jag har "lunkat" på i veckan och att jag inte har varit så sugen överhuvudtaget att springa. Samtidigt så finns det ingenting mer rogivande att komma hem och sen springa så gott det bara går. Att få låta dagens tankar få flöda fritt i huvudet eller inte alls flöda. Det har varit intensiva dagar på jobbet, även om det är positivt sådana. Så är det ibland för få lugna stunder i mitt liv, därför känns det extra skönt att både gårdagen och idag har varit relativt lugna.
Jag har en kalender. En sådan där liten en, som jag fyller i allt som händer framöver. I den har jag lätt att ha koll för att få rätt mental inställning för varje dag och oftast längtar jag till en specifik helgdag för att få pusta ut. Väldigt viktigt och nyttigt för mig. Det är så jag lyckas balansera livet och det fungerar faktiskt bra. I den här kalendern skriver jag utöver det som komma skall, även vad för sorts pass jag ska springa och vilka sportmatcher jag ska titta på. Då vet jag också hur många vanliga "fritidstimmar" jag har under vardagarna. Ett himla dribblande med andra ord. Tänka sig, i framtiden, när man eventuellt skaffar barn. Jag läser bloggar från mammor och pappor, som verkligen gör allt de kan för att få in löpning och annan träning mitt bland annat hämtning, lämning, köra till träningar, vara på jobbet och andra familjeaktiviteter. Galet, men vissa verkar tydligen balansera det också och göra bra resultat ändå.
Idag sprangs det i Sätra. Den där vinthundsvintern. Många löpare i 3000 meter. Tidigare i veckan funderade jag på att skippa innebandyn och springa istället. Samtidigt har jag haft en del "mellanmjölkspass" och var inte helt hundra hur känslan var. Även om det alltid är kul att springa. Men samtidigt, är det skönt att få lite mera "brejk" från tävlandet för att ladda inför den sista utmaningen. Den sista utmaningen med 3000 meter för den här säsongen är nästa fredag i och med Hammarbyspelen. Det tråkiga är att det bara är 3 (jag, en kille till och en tjej) som är anmälda. Jag hoppas att det blir fler eller att det finns någon utav mina läsare som vågar utmana mig? Vad skulle vara mera trevligt än att fajtas med the one and only?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar