Ett skitpass är också ett pass.

Nu blir det inget långt inlägg. Låt oss säga att jag sovit sisådär i några dagar i följd. Idag hade jag ytterst lite och dåligt när jag väl sov. Trött och grinig tog jag mig till jobbet, det var en allmänt stressig dag. Det gjorde inte saken bättre, utan det var bara att räkna ner timmarna och det händer sällan när jag är på jobbet. Idag var dock en sådan dag, sen hade jag ett intervallpass framför mig som väntade. Det var inget som gjorde mig mycket gladare. Däremot vet jag att jag har sämre dagar, där jag har slagit till med riktigt superpass. Jag hade något pass där jag sprang på runt 37.xx på min asfaltsmil. Då hade jag haft en tuff period bakom mig. Det var väl ett grymt tecken på hur bra tränad jag var, samtidigt var det under en period också där det var ett perfekt väderlag och bra förutsättningar.

Idag hade jag som sagt ett intervallpass framför mig. Vilket betydde uppjogg till idrottsplatsen. Det var inte någon idealisk väg till den platsen. Men det var ingen jättestor fara. Däremot hade jag vissa farhågor att det skulle vara lite småhalt på idrottsplatsen. Senast jag sprang intervallpass där för några veckor sedan, så var det lite småhalt. Dock var det helt okej då. Idag var det inte helt okej, det var långt ifrån. Fotbollsverksamheten var i full gång, då de hade rensat bort all snö. Var den låg någonstans, i djupa högar på hela löparbanan. Nog förstod jag allt att det skulle bli knepigt, men att det var så här illa, hade jag inte ens trott. Väl på plats, så tog jag beslutet att springa lite närmare 400 meter (alltså 4 x 100m). Alltså fram och tillbaka mellan kortsidorna helt enkelt. Inte idealt pass, jag valde att inte ha på klockan heller. Det där gjorde jag c:a 8 gånger, sen joggade jag hem. Besviken och "trött på livet", konstaterade att nu var det gjort i varje fall. Inget pass som jag någonsin kommer att minnas.

Jag spelade SIL-innebandy i söndags. Det var premiär för den här terminen, med ett nytt lag med nya kollegorna på jobbet. En oavgjord och en tajt förlust. Helt OK med tanke på att vi aldrig hade tränat ihop. Efter det, så vilade jag ett par timmar och sedan körde jag ett 25 km-pass i skogen. Vi kan väl säga att min ljumske inte alls var med på det här i början. Det blev dock ganska trivsamt och efter närmare 2 timmar ute i skogen, så pustade jag ut hemma och var nöjd över detta. Inget superpass, sett till tiden. Dock viktigt för psyket. Även det var ett pass.