Livet är tillbaka på sin punkt igen!

Ibland tar man en paus, för att ladda om. Sedan kör man vidare. De där Hammarbyspelen gick rätt hyggligt, det var en perfekt återkomst till de stora banorna igen. Framförallt eftersom jag själv var osäker var jag låg rent formmässigt. Jag hade Norrköpingsfadäsen samt en tvivelaktig träningslinje. Allt det där var glömt och förlåtet, när jag seglade in på 9:33 under förra fredagen. Jag hade lovat mig själv att jag skulle basera lördagspasset beroende på hur det gick under fredagen. Gick det väldigt bra, vilket det gjorde, skulle jag skippa lördagspasset för vila. Så blev det dock inte. Det blev 15 km asfalt, där jag tuggade på rätt bra. Jag var nog väldigt glad över framgången, att jag ville köra på't direkt. Dagen efter, så blev det en ganska tam innebandymatch. Match mot bottenlaget, som vi med lätthet avfärdade. Hem för kort vila, sen var det det bara ut för att köra 22 km i skogen. Jag kunde inte hjälpa det. Naturen gör verkligen sitt till för att få mig att njuta och må bra.

Tidigare hade jag ganska extrema krav, hur snabbt och hur långt varje pass skulle gå. Nu har jag släppt den där snabba känslan i vissa längre pass.  Jag har förstått att det går att göra så och ändå utvecklas. Vilket uppenbarligen har varit fallet. Det är de korta passen som ska fokuseras hårt på. Sen är det alltid svårt att köra hårt, när det uppenbarligen är stora isfläckar överallt och ingenstans. Jag valde att efter söndagspasset, att ta ett medvetet brejk från löpningen i tre dagar. Måndagen blev det faktiskt total vila. Under tisdagen, så gjorde jag lite kroppsövningar och på onsdagen så blev det innebandyträning på schemat. Anledningen till det här brejket var av flera olika anledningar. Jag hade precis laddat ur efter en tävling, jag kände att jag hade haft ganska korta och intensiva perioder nyligen och jag hade ingen tävling på ett bra tag. Det var helt enkelt ett bra läge.

Så jag var faktiskt lite småsugen när jag steg upp under torsdagen. Jag lade med ägg och supermüsli under morgonen och rödbetsjuice, för att första arbeta och för att sedermera göra comeback i träningsschemat när det kommer till löpningen. Isen hade mer och mer försvunnit, så det blev lättare att springa den där klassiska asfaltstian. Jag kämpade på hårt, för att inte sega ner utan jag höll huvudet högt hela vägen. Så pass mycket att jag sprang milen på sub-40 med ett par sekunder, utan större ansträngning. Den där fina känslan som jag har under just under sub-40-passen på den här tian, infann sig direkt. Det blir mildare väder nu och det blir lättare att springa. Våren är på väg och så även jag.