Vi tar ett steg åt höger, eller var det vänster?

Igår så gjorde jag slag i saken. Istället för att bara prata och fundera över det, så åkte jag förbi Stadium efter jobbet igår. Jag hade bestämt mig för att köpa en balansplatta och börja med ben/fot-stärkande övningar, för att se ifall det kan ge en bra effekt. Jag köpte även på ren impuls, en sådan där massageboll. Bara för att. Jag vill inte vara den som inte har försökt med alla till buds stående medel, så att säga. Jag har ingen aning ifall det ska hjälpa mig, men det är ett första steg i varje fall. Sen förstår jag att det behövs kontinuerliga övningar, i stort sett varje dag inklusive tålamod för att ens ska någon effekt. Då får det helt enkelt vara så, jag har all tid i världen att komma tillbaka till en frisk kropp igen och det är det mest värdefulla. Det jag dock inte för tillfället kan förhandla bort, är att jag inte kommer att sluta springa. Jag tog två, för mig, längre brejk i somras. Utan resultat. Jag fortsatte springa och det gav en viss mildrande effekt. Eller något.

I lördags blev det 15 km asfalt. Jag tuggade på hyggligt, det blev 4:14/km i snitt. Det hade tyvärr börjat komma snöblandat regn på kvällen när jag väl kom ut och det var väl helt enkelt sisådär med den saken. Ett godkänt pass i varje fall. Dagen efter, började med två stora segerkavalkader i SIL-innebandyn. Sedan blev det några timmars vila, innan jag skulle ut på nytt och tugga på. 25 km i skogen. Det, mina damer och herrar, kvalificerar in topp 5-lista över de absolut jobbigaste träningspassen. Utan att gå in på detaljer, så kände jag mig väldigt trött och hade en del värk. Utöver detta, så hade jag sex "toastopp", som jag inte vidareutvecklar. Låt oss säga att jag inte var helt i balans. Jag var totalt slutkörd när jag klev in innanför ytterdörren hemma. Det var otroligt skönt att sjunka ner halvt medvetslös i badkaret efter den där holmgången minst sagt. Utöver detta så får jag kort säga att underlaget var skit, eftersom det hade snöat hela natten till söndagen. Usch och fy.

Det är sådana där pass som bygger vidare på din karaktär. Att efter mycket pina, så knyter jag näven och fortsätter att gnugga på. Jag tror säkert många av mina läsare har sådana där fasansfulla pass, som får en att undra vad man håller på med.  Eller hur?