Fight the power!

En förkylning ska inte stoppa mig. Jag tog helvila under torsdagen, flyttade om i min kalender. Det viktigaste är självfallet att bli frisk, att komma på fötter igen. Jag var rejält snuvig och lite trög i skallen under arbetsdan på fredagen. Jag kände mig dock bättre än vad jag gjorde under torsdagen, inget halsont eller något annat som störde. Dessutom fick jag möjligheten att lämna jobbet tidigare och springa i skogen innan det mörknade. Så blev det också. Även om det är mycket grus, små isiga delar samt en del gegga, så blev det återigen 10 km i skogen. En fin sträcka. Den är inte alls lika snabb som asfaltsmotsvarigheten, men samtidigt tycker jag att det är trivsamt att se träden återigen komma till liv och det är bara en tidsfråga innan jag faktiskt kan springa i bara shorts och tröja igen. Känna värmen, känna livet igen och känna den där totala glädjen av att springa i skogen.

Vad blev det då? 4:09/km i snitt. Inte det snabbaste, men samtidigt fullt godkänt där ute i skogen. Så, idag, så var jag fortfarande förkyld och seg. En liten bättring sen gårdagen, samtidigt så skulle säkert processen gå mycket snabbare om jag vilade helt. Ni som läser min blogg sedan ett tag tillbaka, känner mig, det kommer aldrig att hända. Nu springer jag inte vid halsont, så det är väl ett litet framsteg, med tanke på hur det brukade att vara. Jag sprang 15 km i skogen och det blev 4:14/km, trots att jag kände mig lite trött och hade svårt att motivera mig inför passet. Så jag var väldigt glad över detta. Ibland behövs det inte mycket för att glädja än, men med tanke på att vi, som sagt, går mot ljusare tider så.

Utöver all den här löpträningen som fortskrider, så försöker jag att varje dag att träna på med min balansplatta. Det blir inte särskilt långa övningar, men upp emot 10-15 minuter per gång. Jag försöker långsamt bygga upp en bra och stabil rutin i min vardag. Då ska man ändå veta att jag rätt nyligen började känna av foten mer än vanligt, inte som i smärta, men att jag börjar tvivla på fotens kapacitet. Det påminde om när jag stukade fotleden rejält för fem år sedan och när jag kom tillbaka, så tog det evigheter innan jag var tillbaka. Vi kan väl säga att jag inte skötte rehaben tillräckligt, samtidigt som jag var totalt inställd på att göra comeback på innebandyplanen inom en vecka. Efter att jag har använt balansplattan i några dagar i följd, upplever jag att jag känner det mindre. Om det bara skulle te sig så oavsett eller om det faktiskt hjälper, är svårt att säga.

Däremot är det alltid skönt med sköna besked. Jag kämpar på, som vanligt. Imorgon är det innebandymatch samt ett nytt löppass i kalendern. Hur jag orkar? Det är bara titta i min loppkalender. Då orkar jag.