Nu kommer det ett sådant blogginlägg igen. Ett inlägg som vill säga mycket, men som egentligen inte säger särskilt mycket om man tänker efter. Man kan tro att jag skriver detta bara för att "fylla" ut tiden, men så enkelt är det inte. Jag skriver detta inlägg, för att sätta ett elektroniskt fotavtryck, just nu och med anledning att jag vill skriva lite om mina senaste pass. Det är inga speciella pass egentligen, men samtidigt har jag ägnat en del tid åt dem. Jag har sprungit dem, jag har planerat och sedan har jag njutit av mina pass efteråt. Så är det. För det här en blogg om löpning, så därför är det just naturligt att jag skriver om löpning.
Påskhelgen är perfekt för att springa pass. Framför allt för mig den här gången. Jag har långhelg och egentligen ingenting planerat, mer än att springa och njuta av att vara ledig. Annars är man ständigt uppbokad och ha tusen olika aktiviteter hela tiden, så nu ska jag få ägna mig åt detta. Det började egentligen redan på onsdagen i förra veckan. Då sprang jag 10 km i skogen, det var inte tänkt att bli så snabbt eller så. Skogsrundan kan vara krävande om den så vill, det kändes inte som att det gick snabbt. Men 4:04/km var något jag kunde förlika mig med. Under långfredagen fortsatte detta, efter att ägnat mig åt kroppsövningar under skärtorsdagen. Då blev det 18 km i skogen återigen. Samma sak där, det kändes inte alls som att det gick så snabbt. Helt plötsligt var passet slut och då hade blivit 4:06/km. Jag var nästan förbluffad att det gick så bra. 18 km-passet är mitt klassiska "mittenpass", sådär mittemellan kort och långt. En av de snabbaste mittenpassen hittills, kul.
Sedan blev det påskbonanza med godis och god mat, sådär på påskafton. Dagen efter, var det på nytt dags att ta tag i det. Jag hade våndats, för det skulle bli mitt första riktiga längre pass på ett tag. Det där passet, som ska komplettera maraträningen fullt ut. Det blev 28 km i skogen (var annars?) och 4:18/km, jag blev på nytt lite smått överraskad att det gick så pass bra. Tufft pass, men skönt väder. Jag älskar att inte behöva vara helt påpälsad för att springa. Det tog inte slut där, under måndagen, alltså dagen efter, kom nästa pass. Det blev 16 km och totalt 4:11/km. Bygga karaktär och vinnarskalle, helt klart. Var det klart där? Nej, igår, alltså tre raka dagen, så var det dags igen. Jag vet att det finns de som är vana med att köra många pass i rad, det är inte jag och då tar det lite på kroppen.
Det blev banintervaller, med 10 x 400m, som huvudämne. Trötta ben och trött huvud, men det gick ändå hyggligt.
Så, nu har jag skrivit om löpning. Det känns skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar