Bloggen firar 100!

Hipp hurra! Bloggen fyller 100! Med detta inlägg, betyder det att det har blivit 100 blogginlägg sedan starten. Vem hade kunnat tro det? Jag har varit så beskrivande om min löpning och hur det helt plötsligt en dag i maj förra året, blev viktig för mig och har motiverat mig igenom många saker. Den 9 juni 2012 skrev mitt första blogginlägg (En idé föds och genomförs). Den stora anledningen började egentligen när jag började skriva om min erfarenhet i min anteckningsbok på vägen hem från mitt fjärde lopp; MälarEnergi Stadslopp. Den veckan sprang jag också Paradisloppet, som för mig, blev en flopp. Men det var då, jag kände att jag behövde ventilera mig på något sätt och det blev via ett bloggmedium. Jag hade aldrig bloggat innan och jag hade sett det som något annat få hushålla med, men det här blev ett utmärkt forum som en träningsdagbok, samtidigt som jag delade med mig av mina erfarenheter att nå högre höjder för omvärlden.

Jag har alltid tyckt att det har varit kul att skriva. Fast i bloggform, så skriver jag bara som jag tänker medan och jag korrekturläser aldrig. Det kan verka konstigt, men det är på något sätt, min impulsivitet och spontanitet som för stå ledsagare här. När bloggen började, så var det en framgång att ens få över 5 besökare. Idag snittar bloggen 50-100 besökare om dagen, i speciella fall, betydligt mer än så, om det har varit något speciellt. Det som min blogg egentligen kretsade kring, var min "race reports". Det märker jag på hur många Googlesökningar som kommer in via dem. Det är något jag har saknat nu under vintermånaden, men nu är det inte långt kvar tills jag skriver om det igen.

Dessutom har det för egen del inneburit, att jag också börjat läsa andra bloggar och tar del av andras tankar.

Jag kommer att fortsätta använda bloggen som en källa för tankar kring mitt löparliv och förhoppningsvis kan den växa sig ännu starkare och jag hoppas att jag kan få skriva återigen när bloggen firar 200!

---

Fredag efter jobbet. Ut och springa. På något vis kände jag mig "tung" i kroppen och inte alls så sugen på att gå ut och springa min vanliga runda. Men det blev så ändå. Jag tog i så gott jag kunde, efter att min GPS-klocka hade varit dum mot mig senast, så funkade den nu. Jag upplevde, trots att jag körde ett tröskelpass, att det inte skulle bli så bra. Men, det var nonsens. När klockan stannade vid 9 km, så hade jag gjort 4:02/km i snitt och det är nästan i klass med mitt superpass häromveckan. Fredagsleende på högsta nivå. Nu är det max 4-5 pass kvar innan första loppet på Djurgården. Det börjar närma sig. Det börjar osa hett.