måndag 20 juli 2015

Ja, jag är "fucked up"!



Jag har ingen aning hur någon annan känner sig. Däremot så vet jag att jag gillar smärtan. Allt som kommer med löpningen och dess krämpor. Okej, inte alla. Jag ska klargöra det vad jag menar. Det jag inte gillar är när benet eller foten på något sätt känner av den där efterhängsna problematiken som ni som följer, har fått se både en och tusen gånger. Däremot så gillar jag den enorma träningsvärken jag känner efter ett pass eller kanske efter två pass på två dagar eller vad sägs om den där monsterveckan med 34 km på tre av fyra pass den veckan? Är man frisk i huvudet, ska man ligga i fosterställning i en källare och gråta lite. Det finns egentligen inte direkt njutbart där. Vi backar bandat och tittar på det igen. Det är en ibland förjävlig värk som drabbar en, men ack så skönt. Framförallt känns det mycket i lår och rygg, men det gör inget. Jag vet att jag är bra tränad och att den där värken försvinner förr eller senare.

Jag är samma galning som gillar skavsår. Inte när jag springer såklart, men vid andra tillfällen tycker jag att det är en rätt behaglig smärta. Lagom, sådär. Sen brukar skavsåret oftast kliva över en gräns, som jag upplever inte är okej längre. Då är leken slut och jag är inte alls lika rogivande. Men det finns alltid en gräns för allt. Det finns dagar, då jag kliver upp dagen efter ett hårt pass eller en hård period, känner verkligen hur kroppen verkliga smärtar överallt. Trots allt så gör det att jag känner större lättnad. För att jag vet att jag har jobbat hårt, slitit för varenda kilometer där ute. Eftersom jag är så konsekvent med min löpning, jag tar i stort sett nästan aldrig några längre pauser (mer än de korta som sker vid resor nu under sommaren), så får kroppen aldrig slå sig till ro. Det är meningen.

När jag var mindre så gillade jag läsa serier. Jag minns inte exakt vilken serie som jag läste då, men just den här strippen tog plats i ett gym. En bakgrundskaraktär hade på sig ett linne med texten "No pain, no gain". Pain förstod jag vid min ringa ålder, men däremot förstod jag aldrig gain. Jag frågade aldrig någon, utan det var ett ord som jag hade svårt att förstå trots att jag slog upp i översättningsbok. Jag tror inte ens svaret fanns där heller. Nu när jag idkat seriös löpning i mer än tre år, så har jag såklart vetat om vad gain betyder, men nu förstår jag det rent kroppsligen också. Till och med när jag har så ont i min ena ljumske ibland, att det ser ut som att är hjulbent, så är jag är på väg att bli bättre. Hela tiden.

---

Jag kommer att skriva om Madrid-resan. Fast först blir det en Tokyo-resa, innan jag redovisar något. Ja, just det. Det bär av till Tokyo med sambon, det ska bli trevligt. Vi har haft en kärlekshistoria med Hong Kong i några år och hoppas kunna få njuta den här gången också. Tills dess, ska kroppen få vila. Sen börjar säsongen om igen, på riktigt. Då kommer kroppen att få lida och jag kommer till de stora arenorna igen.


Foto: blog.edreams.com


fredag 17 juli 2015

Mellan två sidor - med Skogaholmslimpan i mitten!

Bild: sixmoment.com
Sedan ett par dagar är jag tillbaka i Sverige igen. Jag ska fundera på ifall jag ska skriva om Madrid eller inte, det handlar egentligen inte om löpning, men på sätt och vis så handlar det ändå om löpning. Då det är en löpvila, så det är väl i allra högsta grad någonting som påverkar min löpning. Vi lägger det åt sidan, så länge. Hur är det att vara tillbaka efter en kortare tids löpvila egentligen?

Svaret? Minst sagt trevligt. Även om jag ger uttryck för att tycka många löppass är jobbiga, så ska alla vara på det klara med att jag oftast får ut någonting av de flesta pass. Framförallt om de springs i skogen. Det är stillheten, färgerna och miljön som stimulerar mig. Istället för att jag ska ta mig ut i skogen på ett gående sätt, vilket gör chansen mindre att det ska ske. Det är mycket enklare att få ut ett träningspass i skogen, än att jag ska planera in eller spontangå ut till skogen, även om det hade varit trevligt. Jag kom hem måndag kväll, jag har redan sprungit två pass - i tisdags (18 km) och onsdags (20 km). Båda passen var klart godkända, jag hade spring i benen. Dessutom prövade jag ett ytterligare par nya skor - nämligen Adidas Supernova Sequence 7. Samma par som jag har sprungit med i ett års tid, men nu i en annan design (lila, finfint). Funkade riktigt bra, även om det var lite slitigt. Så var det skönt att vara tillbaks där man upplever lugna stunder.

Något annat som jag är glad att (åter)uppleva är Skogaholmslimpan. Sen att jag började med löpning har jag gradvis i olika steg börjat tänka mer på kosten och hur jag kan anpassa den för att den ska optimera min löpning på ett bättre sätt. Inte att jag har gjort överdrivet min kosthållning, men såpass att jag gjort medvetna val baserat på nya kunskaper för att bli en bättre löpare. Något jag har återupptäckt den senaste tiden är den odödliga kombon Skogaholmslimpan och ett kallt glas O'boy. Något som åts frekvent när man var en liten knatte, något jag gärna njuter till som kvällsmål med valfritt pålägg. Jag är fullt medveten om att inte är det mest nyttigaste eller optimala, men det struntar jag i. Ibland handlar livet om att njuta och det är jag helt klart värd, så då får det vara så. Allt går uppenbarligen i cirklar.


tisdag 7 juli 2015

Dax för ett brejk!

                                                                    Foto: SEO Expertise
Det kanske har gått fram hos er. Jag är en ganska rastlös själ och har ibland svårt att för att bara ta det lugnt. Därför kan det här med semester vara komplicerat på fler än ett sätt. Dels så försvinner rutiner som jag är van vid. Fasta tidsrutiner är borta, då blir det helt vajsig med hela systemet. Självfallet är det skönt att sova hur man vill, men bara i max en vecka och då gäller det att boka in aktiviteter och annat för att hålla skeppet levande så att säga. Jag missar lunch, eller rättare sagt jag blir för lat för att ta hand om den saken. Såklart uppskattar jag friheten med att bara få vara, men samtidigt är jag som sagt en rastlös själ och träningen blir till viss del lidande eftersom jag inte äter lika optimalt eller rör på mig på samma sätt heller överlag.

En sak som jag uppskattar med semester är att man kan resa någonstans. Det är det jag kommer att göra imorgon, jag åker imorgon till Spaniens huvudstad, Madrid. Jag har varit i Spanien två gånger tidigare, en kortvisit i Sevilla 2007 och Barcelona 2013. Det är alltid kul att få upptäcka nya städer och få strosa runt, koppla bort från allt surr och ständigt tjatter från alla håll. När man väl är inne i det där hamsterhjulet, så är man hela tiden uppkopplad och påpassad på alla möjliga sätt. Man kollar allt möjligt; mail, mobilen, Facebook, internet fram och tillbaka. Det är något helt annat när man får åka någon annanstans och få koncentrera sig på varandra, på att utforska staden.

Det innebär också en löpvila. Den är den här gången högst frivillig och tacksam. Efter att ha provat mina nya löpskor två dagar i rad, drog jag på mig något som skulle kunna vara någon sorts form av skada. Ovansida av min högra fot (ja, den som har varit igång förut) fick jag en otrolig smärta efter andra löppasset. Så pass att jag fortfarande dagar efteråt inte är återställd. Det gick knappt ta in foten utan att jag vred mig i smärtor. Jag har dock ändå kört ett ytterligare löppass med denna smärta, men återgick till mitt gamla par. Jag tror inte att den har med snörning på de nya skorna. Det är alltid svårt att spekulera i detta, framförallt när man har tagit en "vilodag" och det inte har blivit så mycket bättre än vad jag hade förväntat mig. Jag är så trött på min högerfot, så jag orkar inte sia om detta.

Jag kan bara konstatera att jag kör ett nytt löppass om någon timme och imorgon passar jag på igen, om inte foten protesterar alltför mycket. Sen blir det av till Madrid. Ingen löpning. Ingen stress. Skönt.

söndag 5 juli 2015

Medvetna val



Jag är min egen tränare. Jag tillhör ingen förening, jag har ingen tränare utan jag kör efter mitt eget huvud i stort sett hela tiden. Det är ytterst sällan jag tar in råd, även om det inte behöver vara fel. Men jag tycker att jag har varit kreativ på att båda variera passen, men samtidigt hitta vägar för att inte göra det för slentrianmässigt. Den här veckan har det blivit nästan 10 mil, den näst högsta noteringen någonsin efter 12-milaveckan, ett par veckor innan maran. Det har egentligen inte funnits någon större mening att köra så mycket, men en kombination av att ha något mål, då nästa tävling är långt bort samtidigt som man ska passa på när man är ledig. Samtidigt får jag säga att det är rent ut sagt förjävligt att springa i värmen, det går knappt att undvika den ens, på kvällen. Samtidigt som jag är slarvig vid lunchintaget, det är lite lättare när man väl faktiskt arbetar och äter ordentligt samt varierat över hela dagen.

Summa summarum är jag som jag skrivit förut, otroligt stolt över att jag har gått min egen väg och lyckats utveckla mig på samtliga distanser under flera års tid. Samtidigt har jag snart kommit så långt jag bara kan, som motionär och då kommer det uppenbara vägskälet, om jag "nöjer" mig med det eller väljer att satsa vidare. Det är en balansgång, som hela tiden måste beaktas. Jag har annat i mitt liv som pockar på uppmärksamheten, som jag gärna vill hänge mig åt. Det får aldrig glömmas bort. De som satsar på sin löpning, ska ha all kredd, samtidigt som jag är mitt inne i livet och inser att löpningen inte är allt. Men den har givit mig något otroligt mycket.

Därför kanske en del har märkt att jag har bloggat mindre än vanligt Jag ser hur det stadigt har sjunkit från 2013 tills nu. Det är också ett medvetet val. Tidigare har jag planerat in varenda inlägg (utöver de obligatoriska lopprapporterna) och vad de ska innehålla. Oftast får jag en idé när jag är ute och springer, vill lyfta fram just det ämnet. Jag har valt att skruva ner på den biten. För att ge den där välkända balansgången ännu mera balans. Jag läser ibland blogginlägg både från mig själv och andra, som är ren smörja. Bara för att få något skrivet. Andra är mer flitiga med det. Det är trots allt en dagbok och det är fritt fram att skriva om och hur man vill, men samtidigt, så är det inget måste. De flesta bloggare är inte avlönade på något sätt och därför har jag medvetet alltså, valt att bli mer kvalitativ med mina inlägg. Så var det med den saken.

torsdag 2 juli 2015

Dags att lägga om kursen!



Nu har vi kommit till halvtid. Det kommer antagligen att komma upp en sammanfattning om den succéfyllda våren i slutet av juli eller kanske närmare i början av augusti. Det är många känslor och tankar, som har farit under säsongen. Framförallt om man ska utgå från hur jävlig den senaste höstsäsongen var och hur jag kom tillbaka från den. Det är magi mina damer och herrar. Men jag kommer att sammanfatta mer om det i ett annat inlägg som sagt.

Min löparkalender tar slut nu. Allt är över. Det är precis som mayakalendern den 21 december 2012, nu är det slut med världen. Den går under. Riktigt så är det inte. Utan jag har haft lopp i åtanke att eventuellt springa nu, men som jag inte har varit helt säker på att springa. Det fanns Enhörna Challenge igår, som jag valde att avstå, då jag kände att perioden efter Kalmar-loppet var för liten för att jag skulle ha lust att ställa om tankarna. Idag skulle Roslagsnatta gå, som jag har sprungit 2012 och 2014. Det blev dock inställt och jag hade mentalt ställt in det själv sedan tidigare. Dessutom har jag kollat på lopp under sommaren, men inget som är intressant och vissa går under en period då jag är bortrest. Så därför är det kort och gott tävlingsvila just nu som råder.

Däremot tränar jag på som vanligt. Jag har sprungit i måndags (18 km), tisdag (16 km) och nu idag (18 km). Nu tränar jag rätt så förutsättningslöst om man säger, jag tävlar för att hålla mig i form och för att hitta tillbaka till löparglädjen som delvis har sviktat den senaste tiden. Tiderna blir inte särskilt mycket att skriva hem om, dels så är det svårt när man har semester att äta ordentligt (har svårt med lunchen, då jag är en man byggd på rutiner) och att värmen gör sitt för att sinka ner en. Jag kör på, inget stoppar mig helt enkelt. Snart kommer jag att publicera min intentionslista på de lopp som är aktuella för höstsäsongen.

Inte nog med detta. Jag införskaffade mig ett nytt par löparskor. Jag är extremt lojal mot Adidas. Jag ska inte bita den hand som föder en. Jag köpte Adidas Ultra Boost, som jag har varit sugen på sedan de släpptes. De påminner lite om de skorna jag har nu, men det finns skillnader där (jag hoppas kunna skriva mer ingående när jag har testat dem mera). Jag hoppas inte min fot/ben tar skada av dessa, då jag har små känningar att det där är på gång igen. Men jag hoppas att jag klarar mig undan det. Utöver dessa skor, så har jag faktiskt beställt ett annat par Adidas, nämligen de jag har haft nu den senaste tiden, men i en annan färg. Våghalsigt, va? Utöver detta, så funderar jag på ett tredje par att variera med. Ska bli spännande och se vart det slutar någonstans.