måndag 31 december 2012

Tillbaka & Förväntingar inför 2013


Nu är man tillbaka från Wien. Jag har varit där i 5 dagar, vilat upp mig och varit i stort sett träningsfri. Men visst fasen har det kliat i hela kroppen att få göra något, när man är van vid en aktiv livsstil, så vill man hela tiden göra något. Men visst, det blev väldigt många och långa promenader.

Wien är en mysig stad, nu fick man utforska den lite mera än de 7 timmar jag fick på mig för 4 år sedan (som en liten sidotripp till Bratislava).

---


Jag sprang en liten runda på juldagen, på runt 5 km. Men av rådande omständigheter blev det inte mycket längre än så. Så jag har egentligen till idag, haft 2 veckor med denna korta tur. Det var länge sedan jag alltså sprang en längre sträcka. Det märktes när jag började springa ute. Jag saknade träningsklocka, men använde funktionen på min iPod för att se hur mycket jag har sprungit. Även om det är inte 100% kalibrerad vet jag, så är det bättre än inget. Med mycket tunga och sega ben, gav jag mig ut på årets sista löptur. Tanken var att springa i dagsljus, så att jag kunde springa min klassiska terrängrunda. Men jag fick omvärdera efter att sett hur förbannat snöigt det var och springa min asfaltsrunda istället.

Jag hade förväntat mig lite bättre vägar att springa på i skogen, men tji där fick jag. Det var delvis bra asfaltsvägar, men delvis var det rätt så halkigt och jag förstod att det var inte tänka på att ligga på min vanliga träningsfart. Det var bara att njuta av att springa. Eller nåt, för de senaste löprundorna har tankarna gått från att nu lägger jag av löpningen helt till "Vad roligt, det ska bli att springa lopp". Så även idag. Men när passet väl var över, så var den där klassiska härliga känslan att genomfört ett tufft pass. När jag såg på min ipod hade jag sprungit för mig långa 11 km, med 4:42 km/snitt, det var en överraskning att det var så "snabbt" denna gång. Jag hade trott över 5 km/snitt, men det var snabbare än så. Alltid något att glädjas över.

Dessutom var det extra skönt att springa bort lite julmat och semestermat för den delen, för det har ju blivit en del.

---

Så hur ser mina förväntingar ut för löpsäsongen 2013?

'

Jag hoppas på...

...trevliga bajamajor.
Under löpsäsongen har man fått stifta bekantskap med någon man i alla år av olika skäl försökt att undvika. Det handlar om de klassiska bajamajorna, man har fått lära sig som loppdeltagare att det är oftast det som gäller eller att vara utan. I Solviksloppet fanns det inga bajamajor att tala om, då var jag bara några sekunder att göra nr. 2 ute i skogen istället. Men med lite flyt hittade jag en närbelägen tennishall. Men jag hoppas att jag får trevligare erfarenheter av bajamajor kommande säsong.

...nytt par löpskor.
Jag har en tidigare födelsedagspresent att hämta ut i form av valfria löpskor och jag har redan sedan tidigare aviserat om att jag är sugen på ett par jag har spanat in ett tag. Så jag ser fram emot i februari/mars att sätta igång med nyfödda vänner på fötterna att springa med.

...ökat läsarantal.
Jag började blogga i början av juni, en helt ny upplevelse var det allt. Jag har alltid undvikit att blogga, för jag har aldrig haft något att blogga om egentligen. Jag vill inte bli en "nonsensbloggare" som bloggar om inget speciellt. Det finns få som klarar av det, resten är oftast bara tråkigheter om jag får säga mitt. Jag har fått en stabil läsarbas, men besökare från olika kanter av internet. Jag hoppas att jag kan fortsätta skriva intressanta saker och nå ännu högre med läsarantalet.

...nya såväl som gamla lopperfarenheter.
Jag kommer att springa nya lopp, som ni kommer se längst ner i detta inlägg. Det kommer att ge nya erfarenheter, med ställen och känslor som jag kommer definitivt att blogga om. Dessutom har jag inplanerat att springa lopp som jag sprang förra året, jag hoppas att jag får all anledning att njuta av dessa, som jag gjorde under 2012.
...nya chokladkakor att äta upp.
Det är alltid extra kul att njuta av att äta onyttigt efter en vecka av stenhårt jobb. Dessutom är jag extra förtjust i Marabou chokladkakor som belöning. Det kommer helt klart att glida ner en och annan under säsongens lopp. Mums. Marabou Mörk Choklad går inte av för hackor.

...nya saker att pröva på.
Jag har lärt mig så otroligt mycket om allt möjligt när det gäller löpning från löpforum, tidningar och egna erfarenheter. Jag hoppas att det kommer att fortsätta så. Jag har under säsongens lopp testat på rödbetsjuice och havtornsdryck av den enkla anledningen att jag vill hitta tillbehör som ska stärka min löpning. Låt oss hoppas, att jag hittar nya saker att testa som har med löpning att göra.

...fina medaljer.
Det är alltid kul att få saker när man ute och springer, framförallt älskar jag medaljer. Så jag hoppas på fina såna när jag är ute och springer på loppen. Så jag tittar på alla er lopp utan medaljer.



Mål 2013

1. Jag ska slå 17:36 på 5 km
Jag jagade först att springa under 20 minuter, sen under 19 och därefter 18. Det blev 17:36 som blev förra årets rekord på 5 km på Telge Stadslopp. 5 km är en högintensiv sträcka, det är bara att gasa och aldrig stanna förrän man har passerat mållinjen. Jag hoppas kunna slå det rekordet, det finns ett par snabba 5 km-lopp som öppnar upp för att slå det rekordet.
Som extramål vill jag springa under 17 minuter, då måste jag helt klart ligga i.

2. Jag ska slå 37:55 på 10 km
Jag debuterade på milen sent i mitten av augusti och sprang då på rekordet 37:55 som står sig än idag, på Norrköpings stadslopp. Jag trodde att jag skulle slå detta rekord i och med mitt sista lopp för året på Hässelbyloppet. Men kroppen klarade inte av detta hela vägen och landade över 38 minuter. Men att springa 3 lopp och får 38:30 och under på samtliga som förstagångslöpare, är otroligt starkt. Men jag är övertygad om att 37:55 ska jag slå på en bra dag och 10 km handlar om att hushålla med krafterna och utnyttja det vid rätt tillfällen vid loppen, jag ska bannemig kapa det här rekordet.
Som extramål är det givetvis under 37 minuter som gäller.

3. Jag ska slå 1:24:58 på HM
Jag sprang DN Stockholm Halvmarathon, det var egentligen inte meningen. Men jag gjorde det och som jag gjorde det. Jag sprang på 1:24:58, makalöst för en förstagångslöpare. Jag trodde inte att jag skulle klara av att genomföra loppen i slutskedet. Jag är ingen Halvmarathonlöpare, utan är en kille för kortare distanser. Men jag har faktiskt anmält mig till mitt första utländska lopp i och med Berlin Halvmarathon och Göteborgsvarvet. Det vore fanimej ifall jag inte skulle kunna slå detta rekord i Berlin eller kanske Stockholm om alla bitar faller på plats och jag får träna lite längre distanser innan loppen. Ingenting är till synes omöjligt.

4. Blogga mera innovativt
I mångt och mycket har jag gillat att blogga. Vissa dagar tar det emot, men jag har haft ett schema att gå efter, så det alltid finns något att skriva om och att bloggen ska kännas uppdaterad och fräsch. Jag vill även blogga mera "innovativt". Jag vill förutom lopprapporterna, som jag tycker själv är intressanta att läsa, även kunna ha mer egna bilder utanför dessa lopp och vissa kring min vardag. Det finns fler saker som man kan göra, vi får hoppas att jag har tiden och lusten att genomföra det. Men jag hoppas att göra bloggen mer levande.

5. Komma underfund med illamåendet
Det är inget normalt illamående som jag har drabbats av såhär i slutet av säsongen, men det är något jag kommer göra allt för att bli av med. Jag vill inte att det ska hämma nya framgångar. Så om det krävs så blir det nya läkarbesök, tills vi kan faställa vad det är för något. Jag inbillar mig att det har gått ner lite, sedan jag har gått på medicin. Men det är vid det första loppet jag vet egentligen hur det ligger till.

Sammanfattning: Så för att sammanfatta det lite, så finns det hur mycket som helst att se fram emot under löpåret 2013. Jag har nya rekord att slå förhoppningsvis, jag får vara med från "början" denna säsong och ladda upp redan nu för säsongen istället för att "hoppa" på i mitten. Jag kommer att få springa mitt första utländska lopp i Berlin. Det kommer att bli hur kul som helst. Jag hoppas att ni följer med på den här spännande resan som ligger framför mig med hjälp av er.

Preliminär schema 2013:
24 mars - Premiärmilen
7 april - Berlin Halvmarathon
14 april - Vällingbymilen
20 april - Kvarnloppet
1 maj - Danderydsloppet
4 maj - Kungsholmen runt
11 maj - Strömmingsloppet
18 maj - Göteborgsvarvet
25 maj - Tolvanloppet
8 juni - Duvnäsloppet
15 juni - Karlstad Stadslopp
18 juni - Kanalrundan
28 juni - Trosa Stadslopp
13 juli - Musköloppet
6 augusti - KK-joggen
17 augusti - Midnattsloppet
24 augusti - Telge Stadslopp
28 augusti - Hälsoloppet
31 augusti - Solsidan Runt
14 setember - DN Stockholm Halvmarathon
22 september - Sicklaloppet
6 oktober - Hellasloppet
13 oktober - Hässelbyloppet

Här ser vi min preliminära lopplista inför 2013. Förhoppningsvis kanske jag kan peta in MälarEnergi Stadslopp och Roslagsnatta också, när jag får reda på datum. Jag kommer att koppla alla lopp till länkar också i mån av tid snart, så att det blir lättare för er att kika in på dessa. Det kommer säkert att bli ändringar under året som kommer i listan, men såhär ser den ut just nu och jag ser fram emot det.
---

Så....gott nytt år på er alla!


    


 

tisdag 25 december 2012

Lite allt möjligt i juletider


Jultomten hade lämnat julklappar till mig i år också, då har man gjort något rätt även i år. Med denna jul, likt som min födelsedag, så var det lite löprelaterade prylar. Det var två olika löphandskar, ett från Craft och ett från Hestra. Både två mycket bra märken, jag testade att ha på bägge par under dagens tur och det kändes lovande. Utöver handskar, fick jag ett par maratonstrumpor, det får testas framöver. Helt klart nödvändiga prylar. Det tackar vi för.

---


Det blir en bok av bloggen. Ett av de saker som händer kring min löpning är att årets alla blogginlägg kommer att bli till en bok. Något som jag hoppas kunna bli en tradition att samla alla skrivna alster i en bok, säsong för säsong. Att spara för minnen, men även för framtida generationer som kommer efter mig, alltid kul att ha något att visa. Det kostar givetvis en del för detta projekt, men jag gör ett par exemplar för nära och kära eventuellt. Jag hoppas att jag kan ha ett exemplar i handen i januari och se hur kvaliteten är då. Dessutom kommer det vara ett förord i boken, som är exklusivt bara för boken och som inte finns i bloggen. Det kommer att bli spännande.

---


Idag blev det ett väldigt lugnt löppass. Jag har varit sjuk de senaste dagarna och under lördagen, så var jag sängliggande i stort sig hela dagen och mina planerade långpass nu i julledigheten var bara att kasta åt sidan. Så idag kom jag ut på juldagen, jag sprang utan klocka. Men det blev mellan 5-6 km i ett väldigt lugnt och behagligt tempo i mycket snö och det bara fortsatte att snöa. Förra onsdagen blev det ett 8 km långt pass i 4:18/km, det var nog så hårt jag kan gå ut med tanke på snön helt enkelt annars.

Nu kommer jag att åka bort, vila och ta det lugnt. Men jag kommer med mina förväntningar inför 2013 och vilka lopp som då är aktuella. God fortsättning!

söndag 23 december 2012

Sammanfattning av löpåret 2012 del 2 (2)


Nu fortsätter mina tankar kring löpåret som har gått. 

På något sätt har man fortfarande inte förstått vad som hände en härlig vårdag i mitten på maj i Västerås. Det här är en sådan sak som har tagit en stor del utav ens liv och kommer att göra det i förhoppnings, många år framöver. Att jag "bara" är 25 och väldigt medveten, gör att jag fortfarande kan utvecklas. Jag har en enorm vinnarmentalitet, där pressa resultat har varit väldigt viktigt under första säsongen. Så ska det egentligen inte behöva vara, egentligen ska man bara behövt lära "känna" löpning. Men det funkar inte så för mig, jag måste prestera och det är då jag mår som bäst. Även om man måste kämpa väldigt hårt för att nå till dessa nivåer. Nåväl, nu fortsätter vi summera året.




Årets prenumeration...
...måste ändå bli den jag har haft på Runner's World. Först tog jag ett erbjudande om att testa på 2 nummer kostnadsfritt, sedan hittade jag en prenumeration på den för 4 nr för 99 kr. Så totalt har jag betalat 99 kr för 6 nummer. Det ni, det kallar jag billigt. Sen får vi väl se om jag vågar beställa en helårsprenumeration, tidningen är ändock helt okej får sägas.




Årets "gubben i lådan"...
...är faktiskt två stycken personer, som man började bli bekant med och träffade på en del lopp under säsongen och man hejade på varandra. Alltid kul att lära känna nya personer, som man kan heja på innan och efter loppet. De var alltså två som dök upp oväntat här och där. Sen fanns det andra som började känna igen, nu när man hade börjat springa en del lopp. En gemenskap bland löpdårar må jag säga.

Årets bästa lopp...



3. Solsidan runt | Datum: 22 september 2012 Distans: 5 km Placering: 1 Tid: 18.47 
Jag skulle för första gången springa på "hemmaplan" bland funktionärer man kände och även om jag bara hade anmält till 5 kilometersklassen, så hoppades jag givetvis på en storartad dag framför mig. Startfältet såg inte så skrämmande ut på förhand, det var c:a 65 deltagare. Men jag hoppades att jag skulle få en bra start, det var lite ruggigt väder och trots hemmaplan, så var jag inte så pepp. Dessutom hade jag ett annat 5 kilometerslopp (Topploppet) som lurade runt hörnet, skulle jag spara eller köra på?

När startskottet sa pang, var jag iväg rätt snabbt och redan efter en halv kilometer var jag ensam etta i majestätisk ledning. Jag var full av energi i början av loppet, det här kändes helt klart som en "piece of cake" för min del. Det kändes märkligt att vara längst fram och inte ha någon att ta rygg på, det var därmed svårt att säga hur nära mitt max jag var vid tillfället med tanke på att jag hade stort avstånd ner till tvåan. Loppet var lite backigt och jag trodde att den skulle vara snabbare, sen vid 1,5 km kvar, så kom illamåendet och gjorde egentligen sitt första riktigt stora framträdande och jag trodde att jag skulle stanna och spy. För det hade jag gått om tid med, men jag saktade ner farten rejält i slutet. Men jag klarade hela vägen och sprang in på en röd matta, priserna blev champagne, hummer och ett presentkort på World Class.

Det var riktigt jävla stort att komma etta för första gången, jag blev intervjuad av Löpning för alla och jag blev intervjuad inför publiken. En känsla som är svårslagen, all träning och nu blev jag etta. Helt underbart. Något jag aldrig glömmer.

Årets finaste medaljer...
...om det är något jag älskar är det att få fina medaljer efter lopp, som hänger så fint i vardagsrummet och nu tänkte jag ta ut de tre som är finast i mina ögon. Jag blir alltid rejält besviken när ändå ett ganska stort lopp inte har medalj, helt befängt. Noterbart är att alla har en aktuella loppdatumet, vilket många andra medaljer inte kan kontra med.




3. Hässelbyloppet (till höger)
Den sticker ut från andra medaljer och har sin touch med en tydligt röd ring kring medaljen, vilket tilltalar mig och har en härligt löparintresserad bild i centrum.
 
2. Skärholmsloppet (till vänster)
Mitt första lopp och även min första medalj. Trots att loppet gick av för första gången, så kunde arrangörerna stoltsera med en riktigt snitsig medalj som andas "King". Det är ren blingblingkänsla över detta, stor och tung. Är verkligen unik i sitt slag.
 
1. DN Stockholm Halvmarathon (mitten) Det märks att det här loppet är på en högre nivå än alla andra lopp man har sprungit, man behöver bara titta på denna klassiska medalj med "hålighet" i medaljen och det fina stadshuset. Ser riktigt proffsig ut och det var en sann njutning att glida runt med denna efter loppet.

Årets fiende...
...är mitt jävla illamående. Den hämmade mig i slutet av min löpsäsong och förtog det "flow" jag hade haft under säsongen. Det är fortfarande inte under kontroll, men jag har tagit magmediciner och har försökt vila lite mer, jag inbillar mig att det är lite bättre. Men det är svårt att säga om det verkligen har löst sig eller om det är något som kommer att dyka upp igen. Men fan ta den.


Årets bästa lopp...

 
 
2. Telge Stadslopp | Datum: 11 augusti 2012 Distans: 5 km Plats: 21 Tid: 17:36 (nytt PB)

Efter att ha sprungit på strax över 18 minuter på 5 kilometer i Musköloppet inför sommaruppehållet, så var jag bestämd över att jag skulle nå min målsättning efter sommaren. Jag läste mig till att Telge Stadslopp skulle vara ett väldigt snabbt lopp. Jag hade sprungit ett lopp bara 4 dagar innan detta lopp, emellan hade jag haft två korta, men väldigt intensiva löppass ute. Frågan är om jag skulle bli för sliten av all den press jag skulle behöva känna?

Jag började första kilometern på starka 3:12 och jag kände hur kroppen egentligen började ligga på en nivå, som var nära bristningsgränsen. Och det redan från start, de kommande 2 kilometrarna gick bra de med. Sedan vi 3 kilometer, kom det en backe minns jag och jag vet att det hade varnats om den innan loppet. Även om orken hade börjat tryta, så tog jag backen hyfsat bra. Sen var det bara att ta i, så mycket det bara gick. Även om håll och fasansfull mjölksyra började dyka upp och jag var riktigt glad när jag såg målet närma sig och jag skulle få pusta ut. När jag väl korsar mållinjen och jag har sprungit på rekordstarka 17:36, är jag helt överväldigad att lycka. Jag är även helt slut i kroppen, jag har verkligen tagit i allt jag har haft i mig. Trots det är jag övertygad i efterhand om att jag rent tekniskt kanske hade kunnat få ännu en bättre tid, om jag inte haft ett annat lopp den veckan.

Specialgjord för detta lopp!

Årets present...
...är utan tvekan löpjackan jag fick från Sparbanksloppet i Norrtälje. Det var ett litet (och tufft) lopp, som tog plats dagen efter ett hårt Sickalopp. Det roliga var att det 10 första av tjejer och sedan killar, fick ställa sig upp på "scen", bli applåderad och sedan välja något. Underbart. Jag valde ett löparkit, med byxor och jacka. En jacka som jag nu har börjat ha på mig i vinterlöpningens spår.

Nu har jag fått många "goodiebags" med tidningar, kexchoklad, återhämtningsdryck och allehanda reklam. Men att vinna och välja detta kit, var helt klart riktigt bra av ett sån't litet lopp.



Årets "det här visste jag inte om mig själv"...
...givetvis ska man tillskriva löpning, som mitt stora intresse. Men det är så självklart nu. Så jag väljer att lyfta fram bloggningen, det var från början en "kul grej" och mest bara få skriva av sig för ilskan som jag upplevde från Paradisloppet först och främst. Sen har jag blivit mer medveten och fokuserad när det gäller bloggen, nu är den en ständig följeslagare. Det är min träningsbok och också en portal för mitt löpande, så att andra kan ta del av den.

Årets omnämnande...
...sedan jag har bloggat har jag börjat bygga upp en stadig bas av läsare. Dessutom har jag fått vara med i Löpning för alla, på en kort intervju efter min seger i Solsidan Runt. Jag har fått min blogg "pratad" om i en spelpodcast (Svamppod Fyrkant), vilket orsakade läsarrekord under den veckan, avsnittet sändes. Jag har fått min adress med i ett blogginlägg på Fitness Magazine bland manliga träningsbloggar, vilket även det sånär orsakade på nytt läsarrekord. Riktigt kul, att det man skriver får uppmärksamhet och jag kommer inte göra någon besviken framöver, ni som följer bloggen.

Årets bästa lopp...



1. DN Stockholm Halvmarathon | Datum: 15 september 2012 Distans: 21.098 m Placering: 247 Tid: 1.24.58 (nytt PB)
Det här var ett lopp som inte på långa vägar fanns på min världskarta överhuvudtaget. Jag köpte en Runner's World när jag skulle till Hongkong i juli, när vi väl log och slappade på hotellrummet en kväll, läste jag om DN Stockholm Halvmarathon. Ett lopp jag kände mycket väl till. Men en halvmara, var lite väl mycket redan nu tänkte jag. Men när jag såg att det inte var mycket platser kvar tills det skulle vara fullbokat, så bad jag min far boka in mig på den och trots att jag hade bokat en plats i årets halvmara. Så var det inte ens säkert fortfarande att jag skulle springa.

Men sen kom den där dagen, den 15:e september. Jag skulle springa inne längs Stockholms fina gator. Uppladdningen var sämsta tänkbara egentligen. Chippet var krångligt att få på, jag hade minimalt med uppvärmning, det tog lång tid att komma in på någon bajamaja och kom in startfältet strax innan startfältet. Grädden på moset blev att helt plötsligt funkade bara min ena hörlur, så jag skulle få springa med ljud i ett öra. Jobbigt som attan. Nåväl, det var bara att göra sig redo för sitt livs stora test. För i ryggsäcken hade jag endast ett 14 km långt pass och 2 milslopp, det var det jag egentligen kunde vila tillbaka på. Det lät ogenomförbart.

Så när man väl var igång, så var det bara gilla läget och köra. Jag tuggade på i ett tempo strax över 4:00/km, det höll i sig bra och även om man emellanåt blev lite uttråkad, så var det kul att se och höra publikens jubel. Sen vid 15 km, började kroppen att ge upp och jag kände hur hårt jag skulle få jobba nu. Jag har aldrig någonsin varken innan eller efter det här loppet, fått uppleva en sådan smärta, som jag fick uppleva nu. Inte nog med det, när det återstod 3 km kvar, så fick jag kramp i bägge vaderna och det var den klassiska sendragskänsla, samtidigt som man skulle springa uppför en jävligt lång backe. Herregud, säger jag. Vilken smärta, men jag bet ihop och som jag gjorde det. När jag närmade mig i mål, knöt jag min näve och var sjukt jävla nöjd över att klarat denna svåra utmaning. När jag fick se sluttiden hade den blivit makalösa 1:24:58.

Det var en prestation som helt klart var något utöver det vanliga, alla andra lopp får stå i bakgrunden, för min absolut största prestation någonsin på ett lopp. Det kommer att krävas mycket att toppa detta kommande säsong, men jag ska jobba hårt för att det ska bli så.



Årets supporter...
...det är många, familj, vänner, bekanta, flickvän och löpsjälar som har stött mig genom mitt första år av löpning. Men min pappa har ändå varit på alla lopp förutom det första, trots att det innebär att han kanske får sig mig enbart några få minuter varje lopp och tagit en del bilder också, som används i bloggen.

Årets mål...
...eller egentligen höstens mål, satte jag upp inför andra halvan av säsongen.

1. Jag ska förbättra mina kostvanor
Det har blivit en liten ändring hur jag äter, på vilket sätt jag äter och att jag är öppen för havtornsdryck och rödbetsjuice. Jag har blivit mer medveten och fått hjälp av andra löpare, nära och kära på den punkten. Men jag kan bli bättre. Delvis uppfylld!
2. Att springa milen
Jag skulle springa milen efter sommaren och jag sprang tre milslopp, samtliga under 39 minuter. Riktigt bra. Samt, så sprang jag en halvmara som bonus på det hela. Uppfylld!

3. Att springa milen under 40 minuter
Jag var duktig på 5 kilometer visste jag, men jag var osäker ifall jag kunde springa under magiska "sub 40"-gränsen. Men det gjorde jag på min samtliga tre lopp. Uppfylld!

4. Att springa 5 km under 18 minuterJag hade sprungit på strax över 18 minuter i vårens sista lopp ute på Muskö. Men i mitt första 5 km-lopp krossade jag det, genom att springa 17:36 i Telge Stadslopp. Jag var nära den 29 augusti, då jag sprang på 18:03 i Hälsoloppet och var rätt så sjuk samtidigt. Jag hoppas få fler chanser att springa under 18 minuter. Uppfylld!

5. Jag ska blogga ännu mera
Det får jag nog säga att jag har helt klart gör idag. Jag har t o m ett schema att gå efter för det mesta, om vad som skrivas och när nu för tiden. Det känns mera strukterat nu och jag vet exakt hur jag ska skriva i bloggen, en trevlig rutin i mitt löpande. Uppfylld!
 

Nu är min sammanfattning färdig för detta fantastiska löpår, det finns säkert ännu mera att skriva, men jag väljer att hålla mig till detta helt enkelt. Tack för att ni har följt mig detta löpår, nu fortsätter showen inför 2013!
 
---
 

Nu vill jag önska er alla en god jul, som sker imorgon! Jag kommer att återkomma med två inlägg till innan nästa år. Ett på juldagen, som avslöljar en sak om bloggen och ett på nyårsafton som kommer vara mina förväntingar för löpåret 2013!
 





onsdag 19 december 2012

Sammanfattning av löpåret 2012 del 1 (2)


Så nu var vi här. Slutet på något. På det här första året av löpning.

Hela det här alltet, den här delen av mitt liv började med en bit lunch som jag och min sambo satt på en restaurang på en liten utflykt till Västerås, när något plingade till i mitt huvud denna torsdag och sa i stil med "Hej, ska vi inte testa på att springa något lopp?". Jag är väldigt snabb på att hänga med mina impulser, om jag upplever dem någonstans vara hyggligt intressanta och det tog kanske ett par sekunder, innan jag fipplade upp min telefon och kikade när nästa lopp skulle gå av stapeln i 08-området. 2 dagar framåt, skulle Skärholmsloppet gå av stapeln. Det vara "bara" 5 km, lagom tycker jag. Dagen efter, på fredagen. Så ringde jag nervöst till tävlingsledningen och undrade om det fanns några platser kvar till detta lopp för efteranmälan. Det skulle inte vara några problem.

Under lördagen kom jag dit, ännu mera nervös och gick in den lilla lokalen. Med en nervpirrande känsla, satte jag på min första nummerlapp på bröstet. Sen började jag söka mig upp till startfältet, joggade fram och tillbaka. Strax innan start, så pumpade mitt hjärta otroligt snabbt och det var inte långt ifrån att jag struntade det hela och klev av innan start. Första startskottet gick av, för första gången var det bland annat menat för mig. Jag sprang loppet, fick tiden 20:05. Resten är som vi brukar säga efter det historia, en väldigt fin och stark historia. Nu kommer den första sammanfattningen som började en impulsiv tanke i Västerås och fortsatte med 21 genomförda lopp på mindre än 5 månader.



Årets sämsta lopp...
...är Paradisloppet på Ingarö. Min besvikelse efter loppet var stor som en planet, jag började starkt detta 5 km-lopp och låg tvåa efter 1 km och det var stort för mig, då jag hade synat startfältet och såg att jag borde ha en bra chans att placera mig bra. Det var även mitt 5:e lopp. När vi tre som låg först missade helt var vi skulle svänga och försvann ut i ett träsk. Det är så ofantligt jävla dåligt snitslat att de tre första missade så katostrofalt. Egentligen borde det ha stått en funktionär också. Det innebär att jag fick en dålig tid, jag slösade hela min energi på att kuta allt vad jag hade från träsket tillbaka till banan.

Givetvis kan man skylla på att jag inte tittade upp bättre, men ändock. Om inte de tre första löparna ser något, måste det vara fel. Efteråt när jag konfronterade funktionärer, så tyckte jag att fick ett nonchalerande till mötes. Men jag hoppas att det är löst till nästa års lopp. På köpet var man tvungen att lämna tillbaka nummerlappen efter loppet, okej, inget konstigt med det. Jag ombads lämna tillbaka den, där jag hade hämtat den. Problemet var bara att det inte fanns en enda jävel i hela den öppna lokalen, att ta emot den. Så jag lämnade den ilsket på bordet och ville bara lämna det hela bakom mig, hela dagen efter loppet var för mig förstörd. Känslomänniska, javisst. Det återstår att se ifall jag tycker upp det kommande års lopp.

Årets bästa överraskning...
...är mig själv, får jag nog säga lite skrytsamt. Att jag på en sådan kort tid kunde anpassa mig till att vara på en väldigt hög nivå på en otroligt kort tid, är för mig helt magiskt. Även om det har medfört, att jag har fått jobba oerhört hårt under den här tiden. Så finns det inget jag någonsin skulle tänkas vilja byta bort mot de känslor jag har när jag har genomfört ett bra lopp, ser vad klockan står på och bara njuter av att ha gjort det förbannat jävla bra. Det finns ingen som kan ta bort den där känslan att vara "King över allt och alla" för en stund. En del löpare, vet nog helt klart vad det är för sorts känsla jag pratar om.



Årets största besvikelse...
...är mitt sista lopp för säsongen. Hässelbyloppet den 14:e oktober. Det är över 2 månader sen, tänk vad tiden går fort. Någonstans hade jag jobbat otroligt hårt för att det här loppet skulle vara den stora finalen på en underbar säsong, det skulle slås rekord med buller och bång. Jag hade 37:55 på milen som rekord och visst fasen, skulle jag krypa under 37 minuter om allt flöt på. Men att slå 37:55 skulle inte vara fy skam det heller. Problemet är att sedan 1 månad tillbaka innan detta lopp, hade börjat slagits mot ett illamående, som än idag får ses som ett mysterium. Ett illamående som hade hämmat en del lopp på slutet.

Jag börjar starkt och ligger på plus de 3-4 km på min beräknade plan. Sen orkar inte kroppen mer, alla lopp och all träning de senaste 5 månaderna har gett kroppen mycket stryk och jag har inte helt anpassat mig till de nya nivåer den träningen kräver. Tiderna de kommande kilometrarna blev sämre och jag började förstå att jag varken skulle komma under 37 minuter eller slå 37:55. Illamåendet dök upp ett par kilometer från mål, när det återstod c:a 500 meter, så kunde jag inte hålla emot. Jag spydde direkt i handsken jag hade på mig, fyfan. Besvikelsen över att glida in på 38:24 var stor då, jag kände att jag hade misslyckats. Men med lite distans såhär i efterhand, att vara besviken på 38:24 är egentligen absurd. Men med tanke på hur långt jag har kommit på min resa, så vet jag inte var jag kommer att hamna. Men jag vet att jag har revansch att utkräva på Hässelbyloppet 2013.

Årets bästa lopp 2012...



5. Mälarenergi Stadslopp | Datum: 9 juni Distans: 5 km Plats: 13 Tid: 19.15 (nytt pers)
På något sätt knöt jag ihop den säck jag hade öppnat tidigare i maj i Västerås, genom att springa i Västerås och mitt första lopp utanför Stockholm. Det var faktiskt bara mitt fjärde lopp hittills. Det var mycket "pepp" kring och loppet, man var riktigt taggad och det skulle bli kul att springa. Målet var från början solklart, det var att springa under 20 minuter. Skulle det vara möjligt? Hur hårt skulle jag få behöva jobba för det?

Banan visade sig vara perfekt, det var hyggligt snabb och jag hann aldrig känna mig trött när jag tog i och det var bra surr kring banan, med mycket människor ute och det var en helt enkelt en bra dag att springa. När jag slog till med en spurt precis i slutet och jag fick höra att speakern noterade detta, så sken jag upp extra. Till slut, när jag fick reda på vilken tid jag fick. Så blev jag överlycklig. Tiden blev rekordstarka 19:15, jag hade slagit mitt tidigare rekord med 50 sekunder. Helt otroligt, hela jag, var i glädjeextas. Det är såhär, det är verkligen så det känns att göra bra idrottsliga prestationer som kommer att bli minnesvärda för resten av mitt liv. För den ljumma sommarkvällen i Västerås skvallrade om att inget längre var omöjligt.



4. Norrköpings Stadslopp | Datum: 18 augusti Distans: 10 km Placering: 27 Tid: 37.55
Det är lika bra att skriva det från början. Men det var egentligen tänkt att jag skulle springa Midnattsloppet den här dagen, men eftersom det inte fanns några platser, så blev det här loppet istället som skulle bli min debut på milen. Givetvis satt det i lite av besvikelsen att behöva missa ett av de största loppen i Sverige, som man också ville springa. Men jag for till Norrköping, för att som sagt se om jag skulle hålla hela vägen för 10 km.

Jag tyckte det var extra kul att se att det var många deltagare och längst fram med startnummer 1, så stod Mustafa "Musse" Mohammed. Inte var han stor, men givetvis var det väldigt kul att springa i samma lopp som en sådan känd löpare. Hur var banan då, när vi väl kom igång? Den var fin och bland de bättre jag har sprungit på och jag klarade att balansera på gränsen mellan att fortfarande kunde springa väldigt snabbt, men ändå ha energi kvar. Det är lätt att ta ut sig, som man gör när man skriver 5 km. Men det här var alldeles lagom får jag säga. När jag var i mål, kostade jag på mig en liten minispurt. Den första tiden för 10 km, blev 37:55, som står sig som rekord ännu idag. Helt jävla otroligt. Det är inte möjligt, men jag gjorde det och jag hade tagit ännu en seger inom mig.

De tre sista placeringarna kommer i nästa sammanfattning.

Årets utan er...
...hade det inte gått. Mina kära löpskor. Adidas Supernova Sequence 4 som jag har haft i 1,5 år, som har lyft mig fram i lopp och träning. För mindre än 2 år sen, så joggade (notera joggade) jag i gamla och trasiga grusfotbollsskor. Tänk vilken förändring det har blivit med dessa lojala följeslagare.



Årets "Jag skulle aldrig"...
...Jag skulle aldrig ha druckit rödbetsjuice om det inte var för att jag tror att det är möjligt att förbättra sig med hjälp av den, eller rättare sagt att jag tror att det är värt att försöka. För smaken, är de vidrigaste jag har varit med om. Läser man på forum, så ska man vänja sig vid smaken. Jag tvivlar, men jag kommer lik förbannat att dricka den, för löpningens skull. Aldrig någonsin hade jag prövat, om jag inte hade, som sagt, sprungit in på löpspåret.



Årets frihetskänsla...
...är min löprunda bland Amsterdams kanaler. Min blogg har en slogan och det är "Frihet är att springa". Det måste väl ändå passa in på detta, när man snörar på sig löpskorna och löpdressen under sin semester och väljer att springa bland turister, prostituerade och pårökta bland Amsterdams otroligt mysiga och charmiga kanaler. Sedan kutar man in en grönskande park. Det måste sett underligt ut, när jag kommer farande och undviker människor, likt en bana på ett TV-spel. Men jag kände en sån stor stolthet att löpa längs gator i ett annat land, som jag bara hade lärt känna en dag innan. En mäktig frihet i denna otroliga sensommarvärme, då är det extra roligt att vara löpare. Sen kommer man tillbaka på hotellrummet, slänger av sig sina kläder och tar en enormt härlig dusch. Slänger på sig "civila" kläder och går ut, äter en härlig fet argentinsk stek. Guld.



Detta var den första sammanfattningen av 2. I nästa, kommer du få reda på mina tre bästa lopp den här säsongen. Du får reda på vilka medaljer jag tycker är finast, hur mina mål från min vårsammanfattning har gått. Jag kommer att bland in ytterligare saker som har varit en del av mitt löpår 2012. Stay tuned!

Jag kan också avslöja att i mitt sista blogginlägg för detta år, kommer jag givetvis att önska er läsare  ett gott nytt år. Men jag kommer att presentera mina tankar för 2013 och vilka mål som kommer att finnas framför mig.

måndag 17 december 2012

Kropp, du behöver vila!



Nu behöver det verkligen kännas. Efter många veckor och månader av konstant träning av löpning, innebandy och fotboll samt sprungit intensiva lopp. Så märks det att kroppen letar varje tillfälle till att vila. Nu har jag ont på de flesta ställen i min kropp, inte alls så bra. Men på något konstigt vänster, så tycker jag att det är lite skönt att ha t.ex.  smärtande revben när man vaknar. Det låter helt sjukt, men då vet jag att jag lever och att jag längtar tills att jag blir av med smärtan. Det ska bli skönt att åka till Wien och bara njuta, inte träna (jag skulle bara våga ta med mig löpskorna och springa ute på gatorna) och kanske gå på något spa, vila upp mig.

Det har inte blivit något löppass ute sedan i fredags och nästa inplanerade sker på onsdagen, medan jag funderar på den stora sammanfattning som dyker upp den här veckan. Det kommer att bli intressant. Så denna vecka, kan vi utöver detta inlägg, se fram emot 2 blogginlägg om årssammanfattningen och en sak som förhoppningsvis kan avslöjas bli färdigt nu till veckan.

---



Något annat som är väldigt kul, är att jag har blivit nämnd i en blogg på Fitness Magazine (här). Där man räknar upp en del manliga träningsbloggar, jag är väldigt glad att hamna i samma andetag som vissa av de namn som räknas upp i det inlägget. Jag ger mig själv en klapp på axeln och blir oerhört glad att läsa detta, det blir extra värt att skriva på bloggen och vidareutveckla konceptet.

fredag 14 december 2012

17 dagar kvar och sen så...!


Snö, snö och åter snö. Jag får nog säga att jag älskar snö och har alltid gjort, det är ingen större skräll att jag gillar vintern och jul, med allt som följer med. Men att springa i snön är förvisso mysigt, men det känns som man hämmas av denna vita vackerhet.  Nåväl, slut på klagandet.

I onsdags sprang jag ett pass på 8.1 km och det blev 4:12/km. Riktigt nöjd med denna notering och det känns som att jag inte kan springa mycket snabbare beroende på omständigheterna och jag kommer nog inte maxa alls nu under de kommande veckorna. Det kändes lättare sprunget än förra fredagen.

Under dagen (denna fredag) sprang jag utan att ta tid på mig själv och således blev det ett "njutapass" som ett fint avslut på veckan. Det blev c:a 7 km och jag kan tänka mig att farten var runt 4:45-4:50 i snitt, om jag får gissa.


 
Jag hade ingen chans i spåret idag, när denna rackare satte igång!

Kroppen är någorlunda sliten efter två innebandypass och mycket på jobbet, det är inte mycket i min kropp som får vara opåverkat av något. Men imorgon, så blir det vila och max promenad och julshopping (det kan vara jobbigt nog) imorgon. Nästa löpningspass blir nästa onsdag, sen återstår det efter bara 2 löppass 2012. Känns konstigt, men bortom detta årsskifte väntar mycket intressant helt klart.

---

 


Nästa vecka händer det. Då kommer kanske det jag har väntat på och som säkert andra kommer att finna intressant. Min totala sammanfattning av min debutsäsong under 2012. Med den sammanfattningen kommer jag att reflektera under året som har gått, stänga det kapitlet och även att blicka fram vad jag ser fram emot 2013. Jag vet inte ens vad jag ska börja nästa vecka, men jag har tid att fundera. På återseende.

tisdag 11 december 2012

Andre...Siri och Ishavspiraterna & morgondagen


Så är det mindre än 2 veckor kvar till jul. Det innebär att julklappsstressen kommer smygande, men samtidigt att det är väldigt mysigt att räkna ner dagarna. Framförallt när vi har mycket med härlig snö, förutom massa förseningar på köpet (morr...). Den 1 december gick TV:s julkalender Mysteriet på Greveholm - Grevens återkomst igång, en mycket väntad uppföljare till 1996 års julkalender. Helt klart sevärd.

För ett bra tag sedan skrev jag om ett par poddar (radioprogram du kan lyssna på när du vill) som jag lyssnade på. Av en ren slump, framförallt när jag har köpt papperskalendern pga TV-kalendern, så testade jag att lyssna på årets radiokalender. Siri och Ishavspiraterna, jag lyssnade på de 9 första avsnitten i ett nafs egentligen. Jag tycker helt ärligt att den är underhållande och spännande, man får dock klaga på att avsnitten är knappa 8 minuter långa. Så det går snabbt att lyssna igenom. Jag ska nog sträcka ut hakan och säga att jag skulle tro att denna kalender, skulle passa bra i TV om man fick till rätt sorts stämning som man får igenom att lyssna.

---


Imorgon är det dags igen. Det blir ett nytt löppass och det innebär också att jag ska dricka rödbetsjuicen Beet It innan passet. Jag får nog dricka den ett par timmar innan på jobbet, så att jag får tiden att smälta den inte så värst trevliga smaken. Vi får se om det blir lika mycket pulsande i snön, som förra gången eller om jag kanske får det lite bekvämare denna gång. Givetvis följer ni detta på min blogg.

söndag 9 december 2012

Det är inte smaken jag är ute efter, det är kraften...





Man måste vara nyfiken, annars lär man sig inte något nytt. Så får man nog tänka, så att man hela tiden kan ta del av nya saker. För några nummer sedan av Runner's World så stod det att kommer rödbetsjuice i koncentrerad form. Det handlade då om Beet It (7 cl), för ett par veckor beställde jag 8 stycken och var nyfiken på att testa detta. Enligt forskningsrapporter sägs det öka uthålligheten med 17%. Så då var det dags att testa detta då.

Jag ska först säga att jag älskar Pytt-i-panna, men äter inte rödbetor till. Men jag kan tycka att det är gott med köttbullar med rödbetssallad. Men fyfan, trots att det är bara 7 cl, så kan det nog vara bland det vidrigaste jag har druckit någonsin. Jag fick ta den här lilla "shotsen" i omgångar, sen sprang jag i fredags efter detta. Svårt att svara på ifall det ger effekt efter en gång och framförallt när man pulsade runt i snön, men jag har ju 7 kvar att dricka. Det är bara att genomlida för att bli bättre, i värsta fall kanske det ger en "placeboeffekt" och man blir lite uthålligare. Vem vet? Jag beställde rödbetsjuicen från Paleo Nordic.

---

Det blev också innebandy under söndagen. Det blev en trevlig vinst återigen, kan mina extrakrafter bero på Havtornsdryck jag drack tidigare. Vem fan vet? Men jag kände mig hyggligt pigg. Matchen blev rätt så stökig mot slutet och jag fick en ordentlig tryckare mot revbenen, så att jag tappade luften. Jag har fortfarande ont och hoppas att inget revben har åkt på någon spricka.


fredag 7 december 2012

Efter lugnet, kommer stormen och sedan löppasset

Jag blev halvt sjuk efter min runda på 14 km i söndags, jag tror inte att det var därför jag blev sjuk. Men under måndagen och fram t o m onsdagen, så var jag inte i toppform och jag hade oavsett snöstorm eller ej i onsdags i Stockholm, inte kunnat göra något vidare löppass. Jag har sovit upp och ner, de senaste veckorna. Men nätterna till torsdagen och fredagen, var jag betydligt piggare och gladare på jobbet, hade lite mera energi också. Så nu blev det dags att snöra på sig löpskorna och pannlampa för att springa en liten runda denna fredagskväll.

Att springa i vanliga löpskor var nog inte det bästa idag, det var halkigt och på vissa ställen var det helt oplogat. Det normala tempo man vill springa gick det ju inte, men det blev totalt 8 km och snittiden 4:19/km. Inte helt fy skam, med tanke på att andra halvan var snörikt värre. Jag sprang faktiskt första kilometern på 3:44, inte i högsta fart heller. Alltid något. Men mitt i snöriket, så känns 3,5 månader till nästa lopp som väldigt lång tid. Men det är bara att bita i.

---


Jag skrev om havtornsdryck tidigare (här) i bloggen. Jag spelade innebandymatch förra lördagen, gjorde mål (inte så ofta det händer) och kände mig allmänt pigg tills jag fick tacklingen, så att jag stukade foten. En orsak till detta måste helt klart vara att jag drack Havtornsdryck ett par timmar innan match, kanske dags att återupprepa detta i helgen och se ifall kroppen kanske får sig en extra skjuts av denna vitaminbomb.

onsdag 5 december 2012

Dagens löppass är inställt pga rådande väderlek



Är det något jag har lärt mig idag, är det bara att vara försöka vara glad ändå. Framförallt när det handlar om något jag ändå inte kan påverka. Idag blev det snökaos deluxe i Stockholm, det snöade, snöade och åter snöade. Hela kollektivtrafiken valde att krascha. Helt oväntat dyker det upp snö återigen i Sverige, vilken överraskning för SL. Jag får väl ändå tycka att man måste kunna vara bättre rustade, för det är inte sista gången det händer. Nåväl, 50 minuter hem med kollektivtrafik dock istället nästan 3 timmar. Fy bubblan, så "pga rådande väderlek ställs dagens löppass in" och jag får helt enkelt lägga om lite i kalendern och hoppas att det blir bättre de kommande dagarna.

Brr...

söndag 2 december 2012

Böcker, rådjursfamilj och 14 km av frusna händer...


Nu är man halvvägs till 50, i helgen fyllde jag 25 år. Men för mig har livet bara börjat, jag har så mycket mer att uppleva och med löpningen fick jag in ännu en sak som jag har att leva för i många år framöver. I present, så blev det bland annat tre böcker om löpning.

Träna löpning - Den kompletta handboken när du vill bli snabbare och starkare
Löpning
42 195 m Berlin av G Å Kegg

Jag har bläddrat igenom alla tre böcker och det känns som att alla kommer att bli kul att bläddra igenom, jag försöker hela tiden lära mig något nytt om löpning och filar på detaljerna, så att jag kan bli ännu vassare ute i löpspåret och på lopp. Helt klart trevliga presenter.

Inte nog med det, jag skulle få ett par nya löpskor sponsrade av storasyster och sambo. Något jag har gått och tänkt på länge, att införskaffa mig ett par nya rackare. Så nu blir det att pinpointa vilka skor som ska bli en del av mitt löpliv. Även utav mina föräldrar sponsras det till, en kanske löpoverall. Känns också välbehövligt, nu mitt i smällkalla vintern.

Så summa summarum, det var en riktigt bra födelsedag. Sen var det ett gäng andra presenter, men eftersom de inte var löpningsrelaterade, så lämnar jag dem godbitarna till mitt alter ego som får snaska i det.

---


Under lördagen så firades min födelsedag, då spelade jag innebandymatch. På förhand en väntad tuff batalj och det blev det också. Jag fick kröna dagen till ära att gör matchens första mål (och jag gör ju inte så ofta mål...) och vi vann den täta och intensiva fajten med 6-5. Riktig kul laginsats. Under matchen ådrog jag mig diverse krämpor och efter en tackling i offensiv zon, stukade jag till min högerfot rejält. Det är antagligen förknippat med den fot som åkte på en rejäl stukning (Att vara hänsynslös), jag trodde att jag behövde avbryta matchen i mitten på andra perioden. Men jag klarade av resten av matchen, men när jag kom hem märkte jag hur ont jag hade i foten och jag hoppades "sova" bort smärtan.

Så nu när jag vaknade idag, så hade jag fortfarande våldsamt ont och jag trodde att jag inte skulle klara av att springa idag. Men jag proppade i mig några tabletter, drog på mig mina vinterkläder och gjorde mig redo. Det blev min längsta träningsrunda någonsin, på 14 km i riktigt isande kyla och vinterlandskap. Det var väldigt mysigt att springa bland snöbeklädda träd i skog med ytterst få besökande, fick mig att känna att det var mysiga Norrland. Jag fick se en hel rådjursfamilj på 4 medlemmar gå precis över vägen framför mig, inte helt ovanligt, men kul att se dem ute på sin eftermiddagspromenad och strosa runt.

Min klocka hann räkna upp till 12,1 km innan batteriet (?) tog slut, men eftersom jag visste hur långt kvar det var av rundan blev det ytterligare 2 km utan klocka. Men snittet var ungefär det jag hade lagt fram idag och det blev runt 4:55/km. Snabbare än så, skulle det säkert inte kunna bli i den pulsande snön.

Nackdelen var väl att trots dubbla handskar var att jag till slut inte kunde stå emot den råa kyla som även bildade istappar i mitt skägg (som brukligt) och att jag ramlade på isen i en nerförsbacke, så att mitt knä började blöda, upptäckte jag efter avslutat pass. Men av foten efter rundan, kände jag ingenting. Vilken härlig känsla, att efter en intensiv innebandyfajt, springa 14 km i isande kyla dagen efter med dessa krämpor och klara av det. Inget stoppar mig nu. Tacka fan för det.

fredag 30 november 2012

En gång för länge sedan...






Det var aldrig självklart att jag skulle bli en löpare. Hade någon frågat mig eller föreslagit mig att bli löpare innan maj i år, hade det blivit tvärnej. Ska jag springa långa sträckor, många gånger och det i rätt så snabb fart? Absolut inte. Men någonstans längs vägen så har grunden lagts. Jag har joggat i ett antal år jämte min innebandyträning (som ändock är på låg nivå), men betoning på joggat. Det handlar om kanske 4:45-5.00/km på 5 km, detta var utan löparklocka och en uppskattning av läget. Jag började jogga under våren 2007 tror jag, som ett svar på att jag hade i stort sett ingen kondition under innebandyn och jag ville börja bygga upp något, då min spelstil i mångt och mycket ut på att kämpa, slita och springa.

Våren 2010 tränade jag ett ungdomslag i innebandy, en tränare i det laget pratade med mig och berömde mitt löpsteg. Han föreslog att jag skulle börja löpträna med han, det här var en person som springer marathon. Jag tackade så mycket för berömmet, men skrattade bort att jag någonsin skulle satsa seriöst på löpträning.

15 september 2012, 2,5 år senare efter att någon föreslagit att jag kanske borde löpträna mera seriöst. Passerar denna herre mig vid 4 km på Stockholm Halvmarathon, hälsar på mig och säger att jag ska "hänga på". Jag känner mig rätt trött, redan då och försöker. Men förgäves försvinner han långt fram i den människotäta klungan framför. Även om han hamnar ett par minuter före mig, slår jag till med 1:24:58. En drömtid för en debutant på en halvmara. Jag tror att när han passerade mig, så förstod att han att han inte var fel ute när han föreslog mig att börja löpträna. Idag, skulle jag aldrig kunna tänka mig att inte löpträna. Jag är glad, att jag kan ta med hans berömmande ord den där pojklagsträningen våren 2010 i mig och förstår, att så peppande ord, kan stärka än i nutiden.

onsdag 28 november 2012

Att löpa...


Veckan började med ett asfaltspass i måndags på 8.8 km, kilometerfarten i snitt blev 4:08. En betydligt stor ökning sedan lördagens pass med 0.12/km. Jag kände mig betydligt mer piggare denna gång. Dessutom fick jag springa i uppfriskande regn, härligt.

Nästa löppass är faktiskt på söndag, då vankas det ett lugnt, men långt terrängpass. Det ska bli skönt att få springa lite långsammare och njuta av omgivningen.

söndag 25 november 2012

Med havtornsdryck i tiden


Det har blivit lite nytt idag, jag råkade "snubbla" över att det finns havtornsdryck och att havtorn ska ju vara väldigt nyttigt med en massa vitaminer, omega och allt möjligt. Jag tänkte att som löparintresserad själ att det kunde vara trevligt och nyttigt för mig att testa havtornsdryck, som bara enligt deras egna hemsida ska bara finnas på två ställen i Stockholm än så länge. Jag for till ICA Alviks Torg och köpte mig fyra stycken sådana, ifall man skulle tycka att det var något att ha. Efter att ha provsmakat, kan jag väl säg att smaken är lite väl rökig och smakar emellanåt som dygnsgammal pissöl inledningsvis. Men efter ett par klunkar, lättar den lite och man får fram lite trevlig bärsmak i munnen. Vi får väl se om man märker någon effekt efter några sådana till, helt värt att kolla in tycker jag.

Bredvid på bilden hittar vi en påse Dumle Pepparkaka som gjorde sitt intåg förra året och återkommer denna sidan av julen, jag vann denna i en Facebooktävling för ett par veckor sen. Jag skrev om det i bloggen och nu har jag äntligen hittat den, så att jag kan utnyttja min gratiskupong. Gratis är väl godast, eller?






Idag plundrades Råsunda, jag var på plats tillsammans med min far för att få loss några stolar. Men är jag AIK-supporter? Åh nej, jag har mina minnen från den södra nedre delen av Råsunda som aktiv och emellanåt uppeldad motståndssupporter.

---

Hur går'e med löpningen då? Jag skulle ju göra min första löppass inför säsongen 2013, jag har både varit sjuk och haft en viloperiod på 1,5 vecka och det funkade faktiskt helt okej. Det blev min sedvanliga 8.8 km-runda i terräng på snittiden 4:20/km. Jag får nog säga att jag tycker att det är ändå är godkänt och jag hoppas att jag kan visa ännu bättre form nästa löppass, för igår hade jag faktiskt ingen energi, trots bra äten frukost. Tyckte jag i varje fall.

fredag 23 november 2012

Nu börjar försäsongen för 2013...!





Nu har försäsongen för löparsäsongen 2013 officiellt startat, eller den börjar imorgon. Det här skulle bli en vilovecka. Jag har inte hunnit gå på något spa eller på massage, men det ska bokas in i kalendern för kommande vecka. Jag lovar. Men imorgon måste jag börja springa igen, jag har inte fått springa av mig på 1,5 vecka. Det går inte att hålla sig ifrån, nu när man börjar friskna till och känna det klia i benen. Så imorgon drar jag på löparkläderna återigen och påbörjar min satsning till nästa års lopp på riktigt. Det ska bli spännande och jag kommer att räkna ner för varje dag, som går, för att kunna springa Premiärmilen.


onsdag 21 november 2012

Tack så mycket




Löpning är för mig mångt och mycket en ensamsport, framförallt för mig som tränar och tävlar ensam. Men trots att jag har kämpat och slitit mycket själv i skogarna och på gatorna, för att bli den löpare jag har blivit på ett halvår så finns det många att tacka för det.

Jag vill tacka min sambo för att hon finns.
Jag vill tacka föräldrar för deras outtröliga stöd och support vid banorna. Jag vill extratacka min far för all proviant som han har gjort till alla lopp.
Jag vill tacka andra nära och kära som följer mig på blogg och lopp.
Jag vill tacka mina vänner och bekanta som har fina och stöttande ord att säga.
Jag vill tacka alla som läser min blogg (och det har hunnit bli en del nu).
Jag vill tacka alla löparintresserade själar som jag pratar med på forum, för att kunna utveckla mig själv och se nya områden att fila på.
Jag vill tacka min löparskor; Adidas Supernova Sequence 4, som har lyft mig till nya nivåer.
Jag vill tacka mig själv för att jag har orkat göra den här resan.

Nu låter det som att jag har vunnit ett jerringpris eller SM-guld i fotboll. Men det är faktiskt så, att utan alla som är runt omkring en i den här resan, så hade jag inte varit där jag är idag. Tänk vad fantastisk nästa säsong kommer att bli med ert stöd.

---

Löpningen annars då? Jag har inte sprungit sedan mitt pass i onsdags och jag är fortfarande lite halvt sjuk. Men jag har ju officiellt en vilovecka från löpningen, men frågan hur länge den håller i sig. Det börjar klia i kroppen igen...

söndag 18 november 2012

Fyra månader till...

 Så det blev inget lopp ute i Lill-Jansskogen igår. Jag är fortfarande inte helt kurerad än och jag valde alltså att avstå mitt "bonuslopp" och därför är min säsong 2012 nu officiellt över och sista loppet blev alltså Hässelbyloppet för en månad sen ungefär. Jättetråkigt att bli sjuk inför det lopp man har tränat på i en månad ungefär, maximal otur kan man säga. Framförallt när jag har haft riktigt bra löpträning ute i kylan också. Men det får man räkna med när man jobbar med barn (och vuxna för den delen) att ibland kommer man inte kunna värja sig mot sjukdomssymtom, hur mycket man än försöker.

Kommande vecka kommer jag inte springa ett löppass överhuvudtaget, det är första gången på evigheter som jag inte genomför ett löppass under en vecka. Istället kommer jag att unna mig något till min sargade kropp, som t. ex. en spabehandling eller naprapatknådning. Det är jag väl värd. Efter den här veckan som kommer väntar...

...försäsongen 2013. Jag parafraserar Obamas "Four more years" när han vann omvalet och använder "Fyra månader till" för att peppa igång min försäsong inför kommande säsong, för jag är så jävla taggad att få springa lopp igen och vara bättre än någonsin. Nu har jag mycket i ryggsäcken inför 2013. Men, sammanfattning av min fantastiska förstaår kommer att komma i slutet av det här året. Håll utkik, det blir väl värt väntan.


fredag 16 november 2012

Ingen mer tävling i år?


Så var det dags, förutom mina "vanliga" problem med axel och illamående, så åker jag på riktigt jävla halsont. Jag fick det sent under onsdagen, jag började känna det mer efter mitt löppass. Jag trodde i min iver, att jag kunde sova bort det. Men det blev bara värre under torsdagen, så att efter jobbet, så spenderade jag invirad i täcken, filtar och med alla kläder på i både soffa och säng. Jag frös så in i h-vete och samtidigt hade jag nästan en feberliknande känsla i huvudet. Jag gick och lade mig rekordtidigt, innan klockan tio. Det har inte hänt sen, jadu, det var nog bra många år senast. Jag skulle upp rätt så tidigt ändå, nu under fredagen har den värsta sjukdomskänslan som däckade mig under torsdagskvällen försvunnit. Men jag har för jävla ont i halsen och jag hatar att ha så himla mycket besvär varenda gång jag sväljer.

Så med mindre än 13 timmar kvar till årets sista loppstart, så har jag väldigt ont i halsen och trots att jag blivit bättre tills idag. Så lutar det åt att min loppsäsong i år har tagit slut i och med detta. Men min hänsynlöshet har ju manifesterat sig förut i olika omgånger och om jag bara får lite sömn, så, kanske....


 Vi kanske inte möts i år ändå...

---------

Nu sitter jag är ledsen lite över att det ser ut att jag missar säsongens sista lopp, framförallt när jag har kört på bra de senaste veckorna. Så sent som i onsdags, var jag ute och sprang i asfalt/terräng på 6.5 km på c:a 4:10-4:15 i kmsnitt.

Nu ska jag snart sova och hoppas på att det ska ett mirakel.