fredag 30 november 2012

En gång för länge sedan...






Det var aldrig självklart att jag skulle bli en löpare. Hade någon frågat mig eller föreslagit mig att bli löpare innan maj i år, hade det blivit tvärnej. Ska jag springa långa sträckor, många gånger och det i rätt så snabb fart? Absolut inte. Men någonstans längs vägen så har grunden lagts. Jag har joggat i ett antal år jämte min innebandyträning (som ändock är på låg nivå), men betoning på joggat. Det handlar om kanske 4:45-5.00/km på 5 km, detta var utan löparklocka och en uppskattning av läget. Jag började jogga under våren 2007 tror jag, som ett svar på att jag hade i stort sett ingen kondition under innebandyn och jag ville börja bygga upp något, då min spelstil i mångt och mycket ut på att kämpa, slita och springa.

Våren 2010 tränade jag ett ungdomslag i innebandy, en tränare i det laget pratade med mig och berömde mitt löpsteg. Han föreslog att jag skulle börja löpträna med han, det här var en person som springer marathon. Jag tackade så mycket för berömmet, men skrattade bort att jag någonsin skulle satsa seriöst på löpträning.

15 september 2012, 2,5 år senare efter att någon föreslagit att jag kanske borde löpträna mera seriöst. Passerar denna herre mig vid 4 km på Stockholm Halvmarathon, hälsar på mig och säger att jag ska "hänga på". Jag känner mig rätt trött, redan då och försöker. Men förgäves försvinner han långt fram i den människotäta klungan framför. Även om han hamnar ett par minuter före mig, slår jag till med 1:24:58. En drömtid för en debutant på en halvmara. Jag tror att när han passerade mig, så förstod att han att han inte var fel ute när han föreslog mig att börja löpträna. Idag, skulle jag aldrig kunna tänka mig att inte löpträna. Jag är glad, att jag kan ta med hans berömmande ord den där pojklagsträningen våren 2010 i mig och förstår, att så peppande ord, kan stärka än i nutiden.

onsdag 28 november 2012

Att löpa...


Veckan började med ett asfaltspass i måndags på 8.8 km, kilometerfarten i snitt blev 4:08. En betydligt stor ökning sedan lördagens pass med 0.12/km. Jag kände mig betydligt mer piggare denna gång. Dessutom fick jag springa i uppfriskande regn, härligt.

Nästa löppass är faktiskt på söndag, då vankas det ett lugnt, men långt terrängpass. Det ska bli skönt att få springa lite långsammare och njuta av omgivningen.

söndag 25 november 2012

Med havtornsdryck i tiden


Det har blivit lite nytt idag, jag råkade "snubbla" över att det finns havtornsdryck och att havtorn ska ju vara väldigt nyttigt med en massa vitaminer, omega och allt möjligt. Jag tänkte att som löparintresserad själ att det kunde vara trevligt och nyttigt för mig att testa havtornsdryck, som bara enligt deras egna hemsida ska bara finnas på två ställen i Stockholm än så länge. Jag for till ICA Alviks Torg och köpte mig fyra stycken sådana, ifall man skulle tycka att det var något att ha. Efter att ha provsmakat, kan jag väl säg att smaken är lite väl rökig och smakar emellanåt som dygnsgammal pissöl inledningsvis. Men efter ett par klunkar, lättar den lite och man får fram lite trevlig bärsmak i munnen. Vi får väl se om man märker någon effekt efter några sådana till, helt värt att kolla in tycker jag.

Bredvid på bilden hittar vi en påse Dumle Pepparkaka som gjorde sitt intåg förra året och återkommer denna sidan av julen, jag vann denna i en Facebooktävling för ett par veckor sen. Jag skrev om det i bloggen och nu har jag äntligen hittat den, så att jag kan utnyttja min gratiskupong. Gratis är väl godast, eller?






Idag plundrades Råsunda, jag var på plats tillsammans med min far för att få loss några stolar. Men är jag AIK-supporter? Åh nej, jag har mina minnen från den södra nedre delen av Råsunda som aktiv och emellanåt uppeldad motståndssupporter.

---

Hur går'e med löpningen då? Jag skulle ju göra min första löppass inför säsongen 2013, jag har både varit sjuk och haft en viloperiod på 1,5 vecka och det funkade faktiskt helt okej. Det blev min sedvanliga 8.8 km-runda i terräng på snittiden 4:20/km. Jag får nog säga att jag tycker att det är ändå är godkänt och jag hoppas att jag kan visa ännu bättre form nästa löppass, för igår hade jag faktiskt ingen energi, trots bra äten frukost. Tyckte jag i varje fall.

fredag 23 november 2012

Nu börjar försäsongen för 2013...!





Nu har försäsongen för löparsäsongen 2013 officiellt startat, eller den börjar imorgon. Det här skulle bli en vilovecka. Jag har inte hunnit gå på något spa eller på massage, men det ska bokas in i kalendern för kommande vecka. Jag lovar. Men imorgon måste jag börja springa igen, jag har inte fått springa av mig på 1,5 vecka. Det går inte att hålla sig ifrån, nu när man börjar friskna till och känna det klia i benen. Så imorgon drar jag på löparkläderna återigen och påbörjar min satsning till nästa års lopp på riktigt. Det ska bli spännande och jag kommer att räkna ner för varje dag, som går, för att kunna springa Premiärmilen.


onsdag 21 november 2012

Tack så mycket




Löpning är för mig mångt och mycket en ensamsport, framförallt för mig som tränar och tävlar ensam. Men trots att jag har kämpat och slitit mycket själv i skogarna och på gatorna, för att bli den löpare jag har blivit på ett halvår så finns det många att tacka för det.

Jag vill tacka min sambo för att hon finns.
Jag vill tacka föräldrar för deras outtröliga stöd och support vid banorna. Jag vill extratacka min far för all proviant som han har gjort till alla lopp.
Jag vill tacka andra nära och kära som följer mig på blogg och lopp.
Jag vill tacka mina vänner och bekanta som har fina och stöttande ord att säga.
Jag vill tacka alla som läser min blogg (och det har hunnit bli en del nu).
Jag vill tacka alla löparintresserade själar som jag pratar med på forum, för att kunna utveckla mig själv och se nya områden att fila på.
Jag vill tacka min löparskor; Adidas Supernova Sequence 4, som har lyft mig till nya nivåer.
Jag vill tacka mig själv för att jag har orkat göra den här resan.

Nu låter det som att jag har vunnit ett jerringpris eller SM-guld i fotboll. Men det är faktiskt så, att utan alla som är runt omkring en i den här resan, så hade jag inte varit där jag är idag. Tänk vad fantastisk nästa säsong kommer att bli med ert stöd.

---

Löpningen annars då? Jag har inte sprungit sedan mitt pass i onsdags och jag är fortfarande lite halvt sjuk. Men jag har ju officiellt en vilovecka från löpningen, men frågan hur länge den håller i sig. Det börjar klia i kroppen igen...

söndag 18 november 2012

Fyra månader till...

 Så det blev inget lopp ute i Lill-Jansskogen igår. Jag är fortfarande inte helt kurerad än och jag valde alltså att avstå mitt "bonuslopp" och därför är min säsong 2012 nu officiellt över och sista loppet blev alltså Hässelbyloppet för en månad sen ungefär. Jättetråkigt att bli sjuk inför det lopp man har tränat på i en månad ungefär, maximal otur kan man säga. Framförallt när jag har haft riktigt bra löpträning ute i kylan också. Men det får man räkna med när man jobbar med barn (och vuxna för den delen) att ibland kommer man inte kunna värja sig mot sjukdomssymtom, hur mycket man än försöker.

Kommande vecka kommer jag inte springa ett löppass överhuvudtaget, det är första gången på evigheter som jag inte genomför ett löppass under en vecka. Istället kommer jag att unna mig något till min sargade kropp, som t. ex. en spabehandling eller naprapatknådning. Det är jag väl värd. Efter den här veckan som kommer väntar...

...försäsongen 2013. Jag parafraserar Obamas "Four more years" när han vann omvalet och använder "Fyra månader till" för att peppa igång min försäsong inför kommande säsong, för jag är så jävla taggad att få springa lopp igen och vara bättre än någonsin. Nu har jag mycket i ryggsäcken inför 2013. Men, sammanfattning av min fantastiska förstaår kommer att komma i slutet av det här året. Håll utkik, det blir väl värt väntan.


fredag 16 november 2012

Ingen mer tävling i år?


Så var det dags, förutom mina "vanliga" problem med axel och illamående, så åker jag på riktigt jävla halsont. Jag fick det sent under onsdagen, jag började känna det mer efter mitt löppass. Jag trodde i min iver, att jag kunde sova bort det. Men det blev bara värre under torsdagen, så att efter jobbet, så spenderade jag invirad i täcken, filtar och med alla kläder på i både soffa och säng. Jag frös så in i h-vete och samtidigt hade jag nästan en feberliknande känsla i huvudet. Jag gick och lade mig rekordtidigt, innan klockan tio. Det har inte hänt sen, jadu, det var nog bra många år senast. Jag skulle upp rätt så tidigt ändå, nu under fredagen har den värsta sjukdomskänslan som däckade mig under torsdagskvällen försvunnit. Men jag har för jävla ont i halsen och jag hatar att ha så himla mycket besvär varenda gång jag sväljer.

Så med mindre än 13 timmar kvar till årets sista loppstart, så har jag väldigt ont i halsen och trots att jag blivit bättre tills idag. Så lutar det åt att min loppsäsong i år har tagit slut i och med detta. Men min hänsynlöshet har ju manifesterat sig förut i olika omgånger och om jag bara får lite sömn, så, kanske....


 Vi kanske inte möts i år ändå...

---------

Nu sitter jag är ledsen lite över att det ser ut att jag missar säsongens sista lopp, framförallt när jag har kört på bra de senaste veckorna. Så sent som i onsdags, var jag ute och sprang i asfalt/terräng på 6.5 km på c:a 4:10-4:15 i kmsnitt.

Nu ska jag snart sova och hoppas på att det ska ett mirakel.

tisdag 13 november 2012

Att vara hänsynslös och bara 4 dagar kvar


Att vara hänsynslös. Mot vem? Sig själv såklart. Är det något jag har varit bra genom de senaste årens lopp är det att dels pressa mig själv, men också vara helt hänsynslös mot mig själv och min kropp, fast de har aviserat annat. Att vara hänsynslös mot sig själv är ett sätt att visa jävlar anamma eller vinnarinstinkt, att ta i så att det kommer en svettdroppe (eller blodsdroppe för den delen) till. Somliga gör det, andra har en spärr för detta.

När jag väl har spelat innebandy genom årens lopp, så har jag två tydliga exempel som speglar mig hur svårt jag har att lyssna på vad min kropp säger. Detta var för c:a 2-3 år sedan.

* Jag hade fallit ner vid den ena sarghörnet i jakt efter boll, när jag ligger där nere, så trampar en motståndare oavsiktligt på min hand. Jag går på byte. Mitt ringfinger svullnar upp och jag tror att det är kanske en stukning, trots smärtan, så spelar jag i nästa byte. Den här gången klarar jag inte att hålla min vänstra hand på innebandyklubban och genomför större delen av den sista perioden med endast en hand tillgängling. Det gick för sakens skull, ändå ganska bra. När jag satt på bänken försökte jag kyla den, då jag trodde att jag hade stukat den. Den här svullnaden gick inte ner och efter flera veckor av oro, så tog jag mig i kragen och gick till en läkare. Efter viss röntgen kunde man konstatera att det hade skett en fraktur på fingret, som sedermera hade läkt fel. Ingen stukning, utan en fraktur alltså. Vem har sagt att innebandyspelare är "hockey for pussies"?

En operation en väääldigt tidig morgon en fredag var det bestämt, men läkaren som skulle genomföra denna, var bestämd över att vi kunde vänta med detta och genomföra detta, när smärtan blev mer intensiv efter årens lopp.

* På en innebandyträning, så är min fot under en spelare, som drar med sig sin fot och därmed hänger min fot ofrivilligt med. Jag springer ut i omklädningsrummet, genom ett försök att skrika bort min smärta. Men det går inget vidare, då jag ser att min fot har svullnat upp riktigt jävla mycket. Med snabba rask, kunde en lagkamrat skjutsa in mig till Södersjukhuset och konsterarar rätt fort att jag råkat på en stukad fotled. Jag skulle absolut inte träna min fot förrän om minst två veckor, vilket skulle betyda att jag skulle precis missa matchen om två veckor. Dagen efter sjukhusbesöket, går jag på kryckor mellan lägenhetens olika rum. Men med lite träning och hänsynslöshet, var jag tillbaka efter en vecka. Lite rädd, över att det skulle gå åt h-vete såklart. Men det gick bra och jag spelade matchen, mot läkarens ordination.

Alla som har stukat fötter och fotleder, vet att sån't håller i sig jävligt länge och jag stukade lätt upp foten gång på gång. Men det var bara att bita ihop och använda ett fotskydd, trots allt.

Så, säger jag nej till smärta och mjölksyra ute i spåret? Nej, det gör jag inte. Innebandy och löpning har varit saker som har sina ljuspunkter, som jag absolut inte haft för avsikten att missa. Så jag har gjort allt för att njuta av varje ögonblick, någon gång i framtiden kanske det inte är självklart att jag har friheten att röra på mig lika bra. Så därför är "frihet är att springa" ett härligt motto.

---


Så hur gick det under måndagens träningspass, det första av två denna vecka? Jodå, det blev 7.6 km den här gången och trots en dålig start, så blev det 4:00 "blankt" i snitt/km. Ingen större del mjölksyra, utan bara ren jävla vilja att varva upp inför lördagens lopp. På onsdag, kommer det att delvis bli terräng. Det är viktigt att få ett terrängpass i sig innan helgens terräng.










lördag 10 november 2012

Det blev ett låååångt pass


Den här veckan varit intensiv med jobb och andra aktiviteter, men löpningen har helt klart inte kommit i andra hand. Även om det ibland kanske i mitt bloggande den här veckan kanske har känts så. I onsdags var det ett bra pass. Igår, under fredagen, hade jag bestämt mig för att köra mitt andra långpass någonsin (förutom DN Halvmara) i ett lugnt tempo. Det blev 13,1 km i ett 4:56/km i snitt, en härlig känsla att springa långt igen. För långt, är det helt klart för mig. Kul att kunna njuta av en intressant podcast och inte behöva pressa sig själv till det yttersta. Efter c:a milen, började kroppen att få ont i höft och knä. Men det var på något vis rätt så skönt att få den sortens smärta för en gång skull, istället för intensiv mjölksyra i låren.

Tack gode gud för halsduk, den värmer något otroligt. Det var faktiskt första gången jag var ute och sprang med min träningsjacka som jag vann i Sparbanskloppet. Tänkte att det var dags att testa den också. Extra skönt var det att lägga sig i ett kokhett bad och veta att kroppen har svarat bra på dagens test.

Så två olika och bra pass den här veckan på asfalt. Nästa vecka, väntar två pass (ett på asfalt och ett i terräng) till innan säsongens sista lopp i Snöfemman. Ska bli skönt att få upp lite tävlingsglöd och jag hoppas att kroppen är med mig hela veckan.



torsdag 8 november 2012

Nu börjar det närma sig igen...


Under onsdagen var det dags igen, ett löppass på asfalt. Det blev 8,6 km på i ett 4:11-tempo i kilometersnitt. Jag körde absolut inte för fullt och kroppen var lite halvt seg, så jag är helt klart nöjd med kvällens runda.

Det blir också ett löppass under fredagen, ett längre och mera lugnare pass, för första gången. Efter att ha försökt lika jäkligt nära eller på tröskelgränsen, så är det dags för ett längre än en mil och lite lugnare tempo för mig. Vi får hoppas att det kanske blir nyttigt, jag försöker att hela tiden hitta nya vägar att förbättra mig själv.

Nu är det faktiskt bara 9 dagar kvar till nästa lopp, jag har saknat det helt klart. Även om det har varit skönt med hetsen varje vecka att träna och sedan genomföra lopp varje helg, så är det alltid kul att stå där startskottet är och ge allt. Terräng är kanske inte det jag ser fram emot, men vafan, det kommer att bli kul helt klart.

tisdag 6 november 2012

Vila....zzZz!


Det är härligt att vila, under hela måndagen så gjorde jag ingenting. Jo, jag bakade och det kan vara fridfullt som inget annat ska ni veta. Under tisdagen, så var det vila i stort sett hela dagen (nåja). Men min kropp behöver återhämta sig efter innebandymatchen i helgen, det var en intensiv match helt enkelt. Imorgon är det återigen löpning på schemat och jag hinner emellamåt, sakna det under de dagar jag inte springer. Så det är skönt att kunna ha andra aktiviteter, som tar en del tid från det.

lördag 3 november 2012

Min fiende vakar över mig

Under fredagen blev det återigen ett löppass, men jag var trött både mentalt och fysiskt. Jag hade 1 löppass och 2 innebandypass tre dagar i följd, samt sovit för lite. Ingen energi hade jag i kroppen, jag hade nog inte ätit tillräckligt de senaste timmarna för att få ut den där härliga energin som jag hade onsdags, då jag slog till med årets träningspass. Dessutom kom inte GPS-klocka (inte nu igen, den har ju funkat så bra på den fronten. Men nu börjar det...) igång, som den skulle. Lika bra det, så att jag kunde köra utan klocka och bara fått ett pass. Under de nära 9 km som jag sprang på asfalt, så hade jag många tankar på att avbryta. Jag kan nog gissa på att jag sprang mellan 4:30-4:45 per kilometer. Jag är väldigt glad dock att jag lyckades genomföra, utan att stanna.

Under det här energilösa passet, så lyssnade jag på en av de podcasts som jag lyssnar på; Svamprikets Svampod Fyrkant. Jag skrev om det för ett tag sedan och jag hörde av mig och sa att jag nämnde dem i min blogg. I slutet av min nedvarvning efter passet, så har dem ett "postsäcken"-inslag och då kom mitt mail med. De var trevliga nog att t o m ge mig lite reklam till den här bloggen och nu förstår jag varför tisdagen hade överlägset rekord i antalet besökare på min blogg. Riktigt kul, att det blir en liten snöbollseffekt som har hållt i sig denna vecka. En riktigt trevlig överraskning i slutet av en annars för djävligt pass. Det är inte illa att får oväntat reklam från en spelpodcast, en jävligt bra sådan.

Tyvärr gjorde min fiende besök igen med sitt illamående på kvällen och det höll i sig till sängdags, det fanns även kvar dagen efter ett bra tag (alltså idag). Fasiken, vad jag är väldigt irriterad på detta.

---


Jag måste bara skriva om denna härliga drömska mellanmål. Även om de andra Risifrutti som finns är helt okej, att äta någon gång då och då. Så är Risifrutti Saffransguld bland de godaste saker som jag har har ätit på länge, både nära och kära tycker att det här otroligt gott också. Den passar perfekt, när vi nu börjar närma oss juletider. Passa på nu, då det står att det endast är tillfälligt besök, så vi får se hur länge vi får ha kvar denna läckerbit.

torsdag 1 november 2012

Riktigt jävla bra pass + tredje loppet klart 2013!


Onsdagen var en riktigt bra dag, jag hade kompat ut två timmar. Så att det bara blev en 6-timmarsdag på jobbet, så att jag fick sluta kl. 14. Mycket härligt, vilket betydde att jag skulle kunna hinna ut och springa ute i terrängen. Tidigare fick jag inte igång klockan och valde att njuta av att springa ute i naturen vid skymmning. Idag var GPS-klockan med mig och även om jag rent psykiskt var lite trött och hade lite svårt att motivera mig att springa ut, så slår jag till med det kanske bästa träningspasset någonsin. Kroppen hade en bra dag.Det blev 8.8 km och snittiden blev 4:00/km, mycket bra!

De tre första kilometrarna avverkades under 4 minuter/km. Det är alltid jobbigare att springa i terräng, men jag hade gett mig fan, på att göra ett bra pass med klockan. Inte undra på, att jag var riktigt nöjd över mig själv den här dagen. Trots att jobb, innebandy, löpning och andra aktiviteter slåss om min uppmärksamhet samtidigt, så vägrar min kropp att visa upp att den har tappat något den senaste tiden.

Ett extra plus denna onsdag var att jag lyckades knipa en av de gratis Dumle pepparkakspåsar som delas ut på Dumles Facebooksida. Så nu har man en sådan att kvittera ut, kanske lagom till helgmyset?


Namnam, du ska snart in i munnen. Det förtjänar jag!
 
 
---
 
 
 
Sent på torsdagskvällen blev det klappat och klart för det tredje loppet, säsongen 2013. Jag debuterar i Midnattsloppet kommande säsong, då anmälan öppnades idag. Det blir inspirerande att springa ett sådant klassiskt lopp, en extra morot helt enkelt. Sedan tidigare är ju Göteborgsvarvet och Berlin Halvmarathon klara!