lördag 21 maj 2016

I en parallell dimension

Jag sitter här och inte i Göteborg som var tanken. Nu hade vi kanske sökt oss till centralstation, kanske suttit på O'Learys och väntat på mat eller liknande, som den gången för 3 år sedan. Då hade jag helt urlakad kommit i mål på 1:28. Min sämsta halvmaratid som jag har sprungit på ett lopp. Det var fasansfullt varmt och jag hade inte börjat tränat effektivt för en halvmara i mitt upplägg än. Men i mål kom jag och stolt får man vara ändå, Göteborgsvarvet är ändå ett lopp man ska springa, om man håller på med löpning. Förr eller senare.

Både 2014 och 2015 valde jag att aktivt att avstå Göteborgsvarvet, med respekt för min träning inför mitt första och andra marathon i och med Stockholm bägge gångerna. Det gick bra bägge gångerna - 2:52 och 2:48. När jag väl skulle se hur jag skulle lägga upp inför 2016, var nog Göteborgsvarvet rätt så givet den här gången. Jag var rätt så osäker om jag ville springa Stockholmsmaran tredje året i följd, något som jag nu aktivt har avstått och jag har en tid på 1:28 att fila ner ordentligt, då mitt halvmararekord ligger på 1:16.

Vägen dit har varit brokig, jag har slagit ett nytt mararekord i Rotterdam och sprang på 1:17 i Prags halvmara bland annat. För två veckor sen, som ni fick läsa i mitt senaste blogginlägg sprang jag på 35:17 i ett rätt så varmt Kungsholmen runt. Både innan, under och efter, så kändes det kroppsligen bra. Sen på kvällen krackelerade precis allting. Jag började få ont i halsen, inte sådär våldsamt, men tillräckligt. När jag väl försökte sova, så hade jag svårt att sova och fick kallsvettningar. Jag var helt däckad sedan under söndagen. Det blev inledningen på en 5 dagar lång vila från all träning. Ni som har följt min blogg vet att jag sällan vilar mer än nödvändigt, trots den här långa vilan, blev det inte så bra som jag hade hoppats på. Det blev förvisso bättre, men inte tillräckligt. Trots det valde jag att jag köra 3 löppass på 3 dagar under nästkommande helg samt följt av ett nyskapat intervallpass på tisdagen.

Det kändes som att jag var på väg att bli frisk, även om det inte var på topp. Jag sprang MilSpåret under torsdagen, för att se var jag stod och för att få ett bra pass inför Göteborgsvarvet idag. Det blev 36:30 och det var väl minst sagt sådär, kroppen var inte alls som jag ville. Under fredagen kändes det ändå okej, snorig, men i övrigt okej. Till slut krackelerade det återigen med hosta och allt. Jag hade ändå som mål att springa Göteborgsvarvet. Tidig sänggång och bra med sömn skulle fixa den sista delen. Det gjorde det inte. När jag vaknade kändes det bra och jag hade sovit bra, men efter 10 minuter, så kom hostattackerna och det var bara att kasta in handduken.

Trots att jag har varit vaken i över 10 timmar, har jag i stort sett inte gjort någonting vettigt. Dels har jag varit ledsen över att ha missat loppet, men sen också känt mig arg över att blivit sjuk igen. Under hela dagen har jag kollat på klockan många gånger, för att rent mentalt sätta mig in i var jag hade befunnit mig längs den resa som var tänkt. På Arlanda Express, på flyget, på väg till Expo, på startlinjen, i mål, på tågstation och så vidare. Det är smärtsamt, samtidigt som det alltid finns löpare som blir krassliga eller skadade och missar lopp överallt, de gärna hade sprungit. Det som är mest tråkigt, är att jag hade sett fram emot det så mycket, nu med start i elitled och med ordentligt med träning. Nu dröjer det minst 1 år innan det blir dags igen.

Samtidigt, så inser jag att jag behöver bli frisk. Vilopulsen är i nivå med hur jag brukar ha, men det är den där hostan och jag hoppas att det blir bättre. Det är jag är stilla, som jag saknar löpningen mest. Men som sagt, om 1 år, hoppas jag få chansen att springa i Göteborg. Frisk, stark och vältränad.

lördag 7 maj 2016

Vilka jävlar var det som kom före?

Idag sprang jag ett lopp. Jag tänkte att jag skulle göra något otippat efter det. Nämligen skriva om det. Jag kanske inte ska skriva särskilt mycket om loppet som sådant, utan något gör att jag ska vara glad och nöjd över min insats. Det var varmt som attan och det svårt att sia om var dagens mil i Kungsholmen Runt skulle ta mig rent tidsmässigt. Det blev till slut en 20:e plats och tiden 35:16. Ingenting att skämmas för. Absolut inte. Jag behöver dock se till att mitt oändliga ego är intakt, så jag har kollat upp samtliga 19 som kom före mig. Vad har de för meriter? Vilka tror de att de är? Varför kommer de före mig i mål? Häng med.

19. Victor Carlsson, 1990, LK Spring Åmål, 35:07
Sprang i Rotterdam Marathon som jag, där sprang han mer än 4 minuter snabbare än mig på tiden 2:41:09.

18. Filip Ainouz, 1984, IK Linnéa, 34:50
Sprang på 1:17:28 i Stockholm Halvmara förra året. En småtuff halvmara, där jag inte varit under 1:20 än.

17. Tobias Persson, 1988, Falu IK, 34:45
Sprang tidigare i år halvmaran i Säter på finfina 1:15:03.

16. Gunnar Hirschfeldt, 1978, Turebergs FK, 34:44
Sprang förra året New York Marathon på 2:45:27, alltså en tid som är bättre än min PB på samma distans. Slog mig även i Storängsözet, när han sprang 16:15 på 5 km inomhus.

15. Stefan Stojanovic, 1998, Hässelby SK, 34:31
Har sprungit hemma ett antal USM-medaljer och har bland annat tiden 9:06 på 3000 meter inomhus.

14. Johan Falk, 1987, -, 34:28
Det var svårt att hitta korrekt info gällande den här löparen, för inte är det filmsnuten Johan Falk vi pratar om. Vad jag vet. Däremot hittar jag en Johan Falk som sprang Stockholm halvmara förra året på 1:16:27. Alltså några sekunder bättre än mitt PB på samma distans på denna småtuffa bana.

13. Sandra Eriksson, 1989, Finland, 34:27
Den enda kvinnliga löparen som lyckades slå mig idag. Men vilken löpare sen. Har det finska rekordet på 3000 meter hinder, sin främsta distans. Har utsetts till årets friidrottare i Finland tre gånger. Har tävlat för Finland i VM, EM och OS. Som dessutom ska springa i kommande Rio-OS.

12. Daniel Alemu, 1997, Spårvägens FK, 34:24
Svårt att hitta något om denna unga löpare. Men är ung och tillhör Spårvägen, det säger en del. Han har också vunnit SM-guld i terräng i klassen P19/lag.

11. Nils Spetz, 1991, Spårvägens FK, 34:12
Sprang Hälsoloppet på 33:06 förra året och sprang även Lidingöloppet på 1:58:01.

10. Johan Svensson, 1980, Fredrikshofs IF, 34:04
Sprang för 1,5 år sedan Lidingöloppet på 1:56:09 och förra året Berlinmaran på 2:43:51.

9. Niklas Andersson, 1978, Hässelby SK, 34:02
Sprang förra året 33:37 på Hässelbyloppet, men även 1:13:52 på Kungsholmen Runt halvmara. Men det mest imponerande är ändå tiden 1:13:09 på tuffa Göteborgsvarvet 2012.

8. Robert Höckerstrand, 1987, Goldrunners, 33:45
Slog enligt research nytt rekord idag, grattis! Sprang även 1:15:28 på Berlins halvmara förra månaden.

7. Merih Hagos, 1998, Eskilstuna Friidrott, 33:41
Hittade inga tidigare resultat, men tillhör samma förening som ettan och tvåan i loppet. Så de tränar nog tillsammans får vi utgå ifrån.

6. Markus Bohman, 1994, IF Linnéa, 33:37
Sprang Premiärmilen i år på den ännu bättre tiden på 33:14.

5. Tom Honig, 1991, IF Mantra Sport, 33:37
Sprang väldigt mycket fortare i Hässelbyloppet i höstas med tiden 31:34.

4. Robin Leandersson, 1988, Spårvägens FK, 33:19
Har sprungit Änglamilen på 31:15 förra året och han sprang också Kungsholmen Runt, fast halvmaran. Då blev det 1:11:04.

3. Ebba Tulu Chala, 1996, Huddinge AIS
Har kommit trea på Stockholm halvmara med tiden 2014 med tiden 1:07:15, Kungsholmen Runt kom han tvåa förra året med 29:49. Finns fler fina resultat om man vill kolla det.

2. Nasir Dawoud, 1991, Eskilstuna Friidrott, 30:01
Har många fina resultat i en hel del lopp. Tog SM-brons i och med SM-milen 2015 då han sprang i mål på tiden 29:54.

1. Abraham Adhanom, 1977, Eskilstuna Friidrott, 29:45
Vinnaren av årets Kungsholmen Runt. Vann SM-guld i och med SM-milen 2015. Är regerande svensk mästare på 5, 10 och halvmaran. Har även ett flertalet SM-guld i terränglöpning. Värdig vinnare får man väl ändå säga.

---

20. Andreas Åkesson, 1987, Saltsjöbadens IF, 35:16
Enligt han själv världsmästare och en utav få "motionärer" i Sverige som springer så många lopp som han gör. Letar fortfarande efter formen, men enligt kort kommentar efteråt så var han nöjd. I framtiden hoppas han att slå flera stycken av de som kom före han idag, ingen ska gå ostraffad ur detta.