onsdag 31 juli 2013

Wälkom to Sweden!


Tillbaka åter på svensk jord igen. Tiden går fort när man har roligt, när planet från Paris landade på Arlanda, så möttes man av regnigt ruggväder. Inte direkt, det man vill komma hem till. Framförallt att när det allt som oftast varit varmt och skönt i Sverige, de gånger man varit borta den här sommaren. Nåväl, lite kort sammanfattning om hur jag hade det i London och Paris kommer imorgon. En liten frukost och halvmättande lunch på en flygplats, skulle bana iväg för starten på dagen, som skulle mynna ut under dagens första träningspass. En kort sväng förbi ICA Maxi på hemväg, för köp av allt möjligt och framförallt av mellanmål och energidryck. Det där intogs under snabba former, kort innan jag skulle ge mig ut på löptur. Så alltså 45 minuter efter att vi hade kommit hem från utlandsresa (och inga löppass utomlands), så skulle jag ut och springa långpass. Låter inte som den optimala uppladdningen? Tvärtom, den absolut sämsta tänkbara start på min nästa runda med träningspass.

Förutsättningen var enkel, spring 15 km ute i skogen. Det dummaste jag har hört. Så jag sprang ut i lätt duggande regn. Lite skönt var det trots allt. Sen kom illamåendet snabb på efter att ha intagit mellanmålet kort inpå, suck. Inte nog med det så började duggregnet bli till ösregn, samt att det var en piskande motvind som mötte mig. Uschiamej. Det var det absolut värsta jag varit med om, Göteborgsvarvet var ingenting i jämförelse. Inte nog med det jag blev så dålig i magen under passet, så jag fick göra nummer två i skogen snabbt. Fy bubblan. Inte nog med detta, så alla loskor som jag försökte spotta ut flög upp på mig hela tiden kändes det som samt att min löpskor var så genomblöta, så det kändes som att sprang direkt på kvicksandsliknande marken. Tröjan låg regntungt klistrad på kroppen. Jag har aldrig varit så less på löpning som gårdagens stund, aldrig någonsin. Men att ge upp? Nepp, det fanns inte. Det blev 15 km totalt och 4:10/km i snitt, bättre än målsättningen. Helt sjukt. Efteråt kändes det som en enorm bragd. Det är andra gången jag springer såhär långt på ett träningspass. Men under dessa förutsättningar, herregud. Men nu är det gjort.

Aldrig någonsin tror jag att det kan bli värre än såhär. Nu är det bara att köra på. Helt otroligt att jag inte blev sjuk när jag var ute igår. Andreas is back on track!



tisdag 23 juli 2013

Upp och hoppa! Egypten väntar. Förlåt, idrottsplatsen väntar!






Det var inte meningen att jag skulle skriva en gång till innan jag åkte. Men jag fick lite tid över och kunde inte låta bli. 8:15 ljöd alarmet idag. Jag satte mig och åt min sedvanliga frukost med müsli och smörgåsar. 8:51 stiger jag ut fullt påklädd med löparkläder och hela kitet. Kör en uppjogg till idrottsplatsen på 2,8 km på runt 4:11/km i snitt. Hygglig start. Med mycket trött huvud, så har jag bestämt kort innan jag gick och lade mig igår att jag skulle köra pyramidintervaller.


200 m: 0:35 2:55/km
400 m: 1:14 3:05/km
800 m: 2:40 3:20/km
1000 m: 3:25 3:25/km
1000 m: 3:27 3:27/km
800 m: 2:44 3:25/km
400 m: 1:17 3:12/km
200 m: 0:32 2:40/km

Inte lika snabbt som senast, men inte långt ifrån. Med mycket trötta ben, så kör jag en nerjogg på drygt 2 km som landar på 4:22/km i snitt. Nu har jag kommit hem för att packa det sista och ta en härlig varm dusch. För det var många år sedan jag ens vågade ut och göra något fysiskt på en förmiddag på det här sättet. Det är jag väl värd. Glöm inte läs min vårsammanfattning från igår. Hörs nästa vecka, tjingalong!

måndag 22 juli 2013

Vårsammanfattning och så vidare!





Nu kommer vårens sammanfattning. Mina intryck och vad som har fått mig att växa som löpare och allt runt omkring. Eftersom det är bara är halvtid, blir det av den kortare sorten. Den mer mastiga versionen kommer i höst, när säsongen är över (huga mig, hemska tanke).



Vårens revansch...
Jag åkte ut till Ingarö, med en enda tanke i huvudet. Revansch. 1 år innan hade jag sprungit ute Paradisloppet, efter en miss av stora mått, blev det ett enda stort fiasko. Med superspeediga glasögon sprang jag loppet igen, utan att göra om samma miss. Jag gjorde helt klart ett bra lopp, med bara sekunden efter ettan. Jag hade en riktigt fin monsterspurt i slutskedet av loppet. Det här var även startskottet för juni månad, som skulle erbjuda många härliga resultat att vara stolt över. Men för min del är Ingarö nog en avslutat kapitel för min del. Nu kan jag sova utan att ha ångest varje natt över träskmarker.



Vårens upplevelse...
Jag bokade in mig på Berlin Halvmarathon i slutet av förra året. Det kändes som en evighet innan jag skulle få möjlighet att springa mitt första lopp utomlands. Efter att ha landat i en av mina favoritstäder och med en närmast ofullständig uppvärmning, gjorde jag blott min andra halvmara. Med en närmast platt bana, fint väder i april och kramp i vaderna mot slutet så slog jag något oväntat mitt rekord med över 1 minut. Att få springa på platser i Berlin, som jag kände väl till sedan tidigare och har kommit att gilla är magiskt. Att jag närmast ligger i fosterställning direkt efter målgång är egentligen bara att le, såhär efteråt. Precis som vid Stockholms halvmara i höstas, så var jag inte tränad att springa en halvmara. Men ändå gjorde jag det, men en bra fart.



Vårens prestation...
Jag hade laddat för loppet under en längre tid och det var ett av de så kallade nyckellopp. Där jag behövde prestera på allra högsta nivå utifrån så bra förutsättningar som möjligt. Jag under tisdagen samma vecka slagit mitt 5 km-rekord för första gången på 10 månader, 4 dagar senare bar touren mig till Karlstad. Målsättningen var solklar, slå mitt dåvarande rekord på 37:15. Det är enligt hörsägen en snabb bana och med bra träning i ryggen, så stod jag någorlunda nödig inför start. Jag var ytterest ensam i den första startfållan, då de andra snabba rackarna var borta och sprang. När startskottet ljöd, så hade jag olika ryggar att ta efter. Oavsett om jag var trött eller hade ont i kroppen, så gnetade jag på i stort sett samma tempo loppet igenom. Det gav mig ett nytt rekord på 36:22. Solen sken ikapp med min glädje den där lördagen i Karlstad. Hårt arbete ger goda resultat.



Vårens nyhet (del 1)...
Det var extremt kul att se sig själv som juli månads läsarprofil i Runners World publicerad med en exklusiv kämparbild från Stockholms halvmara samt en intervju med svar jag kände mig nöjd med. Jag hade absolut inte trott detta när jag började med min löpning i maj 2012, att jag, 14 månader senare, skulle bli publicerad i den här tidningen. Men jag har lärt mig något, att framtiden är alltid oviss. Men kämpar du för något, så kommer du att under resans gång att belönas med en hel del kul.



Vårens "Aldrig ge upp"...
Helt klart var det min insats på Göteborgsvarvet. Det är bara ett lopp i Sverige, som man "måste" sprungit. Jag hade väldigt bra träning innan loppet och kände mig i ganska bra form att springa min tredje halvmara. I en stad, jag har besökt många gånger, främst beroende av deras fotbollslag. Inledningsvis gick det rätt så bra. Sen tog värme, bara jordens inre kan matcha, form. Det var det varmaste, svettigaste och sjukaste loppet jag har varit med om. Men jag gav aldrig, jag kämpade, kämpade ända in till mål. En tid jag absolut inte var nöjd med inledningsvis, men som jag efter ett tag kunde vara någorlunda nöjd med. Nu har jag sprungit och gjort det med den äran.



Vårens sådärja...
Ända sedan jag sprang mitt första milslopp på 37:55, så har jag och mitt milrekord haft svårt att komma överrens. Jag har varit nära att slå det ett par gånger - 38:28, 38:24, 38:19 och 38:23. Mycket jämna tider sedan det där första loppet i Norrköping. Var jag inte bättre än så helt enkelt? Skulle jag överhuvudtaget få möjligheten att slå rekordet igen? I början av maj sprang jag Kungsholmen runt. Jag var inställd att det fanns goda chanser den här gången, jag bara måste slå det. Trots håll, ont och annat skit, så slog jag äntligen det där eftersökta rekordet efter 9 månader. Med 37:15 och en kanalbulle i käften, så fanns det inget att vara ilsken över.



Vårens nyhet (del 2)...
Egentligen är det inte av en sådan stor nyhet. Men jag köpte uppföljare till min första skor. Adidas Supernova Sequence 5. Tanken var att jag skulle varva de nya med de gamla. Men de nya ultrasnabba skorna fick en given plats och har tillsammans med min kropp stått för storartade insatser den här säsongen. Utan dessa rackare, vore jag inget. Kärlek.



Vårens äntligen...
Som Gert Fylking säger, så var det verkligen äntligen, när jag fick springa första loppet för säsongen. Det hade varit 5 månader sedan sist. Jag hade förvisso spelat en hel del innebandy, för att hålla igång. Men jag hade framförallt kört oerhört hårt i is, slask, kyla och snö. Helt galet, vad dessa tider känns avlägset, nu mitt i högsommarvärmen. Jag försöker njuta av varje dag nu, innan löpningen går in i lågsäsong för mig. Det är ungefär 3 månader av intensiv löpning kvar innan istiden slår till igen.



Vårens nyhet (del 3)...
Inte nog med att familj, bekanta och vänner följer och tror på min löpning. Utöver att jag också tror på den såklart. Men nu har jag ett företag i ryggen som tror och backar upp mig. Skotska Handelskompaniet sponsrade mig med Beet-It, rödbetsjuicen. Otroligt kul och jag känner mig fortfarande väldigt hedrad av det hela. Framför är det extra kul att det är en produkt, som jag har varit och nosat på innan. Något som gör sig påmind varje gång jag är ute och springer, då min nya tävlingsoutfit lyser starkt.



Vårens medalj...
Att jag älskar att få medaljer, som jag kan hänga upp hemma är ingen hemlighet. Jag har fått många fina medaljer under våren. Men ingen kan stoltsera att ha en finare medalj än Göteborgsvarvet. Solklar etta än så länge.












---

Jag hade även mål som jag satte upp i slutet av förra året. För hela säsongen 2013 dock, men som jag delvis nu redan kan beta av.

Mål 2013

1. Jag ska slå 17:36 på 5 km
Jag jagade först att springa under 20 minuter, sen under 19 och därefter 18. Det blev 17:36 som blev förra årets rekord på 5 km på Telge Stadslopp. 5 km är en högintensiv sträcka, det är bara att gasa och aldrig stanna förrän man har passerat mållinjen. Jag hoppas kunna slå det rekordet, det finns ett par snabba 5 km-lopp som öppnar upp för att slå det rekordet.
Som extramål vill jag springa under 17 minuter, då måste jag helt klart ligga i.
Delvis uppfylld! (Jag har slagit mitt rekord på 5 km, men inte sprungit under 17 minuter än. Det jagar jag fortfarande)

2. Jag ska slå 37:55 på 10 km
Jag debuterade på milen sent i mitten av augusti och sprang då på rekordet 37:55 som står sig än idag, på Norrköpings stadslopp. Jag trodde att jag skulle slå detta rekord i och med mitt sista lopp för året på Hässelbyloppet. Men kroppen klarade inte av detta hela vägen och landade över 38 minuter. Men att springa 3 lopp och får 38:30 och under på samtliga som förstagångslöpare, är otroligt starkt. Men jag är övertygad om att 37:55 ska jag slå på en bra dag och 10 km handlar om att hushålla med krafterna och utnyttja det vid rätt tillfällen vid loppen, jag ska bannemig kapa det här rekordet.
Som extramål är det givetvis under 37 minuter som gäller.
Uppfylld! (Jag har slagit mitt rekord två gånger. Idag är mitt rekord på 36:22. Nytt mål mot hösten är givetvis att jag ska göra allt jag kan för att försöka få under 36 minuter. Men det kommer att bli riktigt tufft)

3. Jag ska slå 1:24:58 på HM
Jag sprang DN Stockholm Halvmarathon, det var egentligen inte meningen. Men jag gjorde det och som jag gjorde det. Jag sprang på 1:24:58, makalöst för en förstagångslöpare. Jag trodde inte att jag skulle klara av att genomföra loppen i slutskedet. Jag är ingen Halvmarathonlöpare, utan är en kille för kortare distanser. Men jag har faktiskt anmält mig till mitt första utländska lopp i och med Berlin Halvmarathon och Göteborgsvarvet. Det vore fanimej ifall jag inte skulle kunna slå detta rekord i Berlin eller kanske Stockholm om alla bitar faller på plats och jag får träna lite längre distanser innan loppen. Ingenting är till synes omöjligt.
Uppfylld! (Jag rekordet i den andra halvmaran och fick finfina 1:23:50. Jag siktar mot Stockholms halvmara och hoppas att jag kan få under 1:23:00. Jag håller alla tummar för den möjligheten)

4. Blogga mera innovativt
I mångt och mycket har jag gillat att blogga. Vissa dagar tar det emot, men jag har haft ett schema att gå efter, så det alltid finns något att skriva om och att bloggen ska kännas uppdaterad och fräsch. Jag vill även blogga mera "innovativt". Jag vill förutom lopprapporterna, som jag tycker själv är intressanta att läsa, även kunna ha mer egna bilder utanför dessa lopp och vissa kring min vardag. Det finns fler saker som man kan göra, vi får hoppas att jag har tiden och lusten att genomföra det. Men jag hoppas att göra bloggen mer levande.
Delvis uppfylld! (Jag har blivit bättre på att skriva mera och försöker täcka in mer saker. Däremot har jag en del idéer, som ligger långt fram i tiden. Men jag hoppas kunna genomföra detta någon gång)

5. Komma underfund med illamåendet
Det är inget normalt illamående som jag har drabbats av såhär i slutet av säsongen, men det är något jag kommer göra allt för att bli av med. Jag vill inte att det ska hämma nya framgångar. Så om det krävs så blir det nya läkarbesök, tills vi kan faställa vad det är för något. Jag inbillar mig att det har gått ner lite, sedan jag har gått på medicin. Men det är vid det första loppet jag vet egentligen hur det ligger till.
Delvis uppfylld! (Jag har inte kommit underfund med vad som var problemet, men nu har den åtminstone försvunnit delvis och det har gjort det lättare för mig att springa. Det gäller bara att kämpa på. Helt enkelt.)
 
Mål - Hösten 2013:
- Under 17 minuter på 5 km
- Under 36 minuter på 10 km
- Under 1:23:00 på halvmaran
 
---
 
Utöver dessa tider att sikta på, har jag många fina lopp som jag ser fram emot i höst. Bland annat ser jag fram emot att springa mitt första midnattslopp. Telge Stadslopp och Hälsolopp är två snabba lopp, som det kommer att gå undan i. Solsidan runt, som är mitt "hemmalopp". Stockholms halvmara, nu är jag bättre förberedd än någonsin förhoppningsvis. Sen har vi Hässelbyloppet som jag kanske få revansch i. Det vore extremt skoj. Så det är mycket att se fram emot helt enkelt. Men höstens lopp kommer jag givetvis att skriva mer om.
 
Så det var vårens sammanfattning, imorgon åker jag till London och sedan till Paris under en vecka. Det betyder att bloggen vilar i 1 vecka och framåt. Sedan fortsätter träningen omedelbart när jag kommer hem igen. Det ser jag fram emot.
 

 
 




söndag 21 juli 2013

Två nya träningsrekord slagna!


Två magiska rekord slogs idag. Jag valde mellan att springa ett "vanligt" långpass och banintervaller. Men jag bestämde mig för att springa 15 km i skogen, vilket skulle innebära i samma veva att jag skulle nå upp till 5 mil och så mycket har jag inte sprungit på en vecka någonsin. Sagt och gjort, efter mycket soffdegande denna dag. Det var egentligen så himla mycket jag skulle göra, både ditten och datten. Men inget blev gjort, sen hade jag fortfarande ett illamående som gick fram och tillbaka. Men när jag väl kom ut, så kändes det helt okej. Jag sprang i gassande sol utan vare sig solglasögon eller keps, det var ibland lite jobbigt. Men jag hade oväntat pigga ben, när jag sprang i skogen. När jag hade kommit till vändpunkten där jag vände, så njöt jag av all skog och bara myste till. Vid regnbågens slut sägs det finnas skatter, vid löpningens yttre galaxer så finns sinne för själen får jag nog säga. Det är detta jag hittar om jag vill springa så långt.

Jag växlade mellan på att ligga strax under 4-fart och strax över, det blev lite mini-fartlek och det funkade bra. Trots att jag hade ett snabbdistanspass och två långpass bakom mig den här veckan, så var jag i bra form. Otroligt skönt. Mängd is the new shit eller? Jag var otroligt nöjd över min prestation, illamåendet var knappt märkbart och jag sprängde återigen en ny gräns för vad som är möjligt med mig. Alltid kul att se vad som finns om man redo att ge allt man har för att få se vad som finns bakom alla dörrar som finns i fjärran för mig. Hur blev snittempot till slut, mycket starka 3:59/km i snitt. Får jag till ett antal av dessa pass fram till halvmaran i Stockholm, så kommer jag kunna nosa på ny rekordtid. Det är jag övertygad om.

---

Jag blev så glad, så jag avstod att skriva sammanfattningen av våren. Jag gör allt jag kan för att skriva det imorgon. Tills dess, ta det lugnt!

lördag 20 juli 2013

På väg mot mängdrekord?






Efter två långpass på tre dagar, så blev det ett snabbdistanspass den femte dagen. Hela dagen från att jag vaknade, så mådde jag illa från och till. Svårt att säga vad det berodde på, kanske höll jag på att bli sjuk. Sedan jag började med löpning för över 1 år sedan, har jag bara en sjukdag. Men då var jag rejält sjuk, sen har jag varit mer frisk efter att jag har börjat med löpning. Sen har man varit lite småsjuk, men aldrig så att jag behövde vara hemma. Sen när det arbetsdagar, så blir jag faktiskt rätt så rastlös om jag skulle ligga hemma. Det har faktiskt hänt att jag har vaknat 1-2 timmar innan jag ska gå upp egentligen och mått riktigt skit, så jag bestämmer mig för att sjukanmäla mig när alarmet slår till. Men på något konstigt vänster, bestämmer jag mig för att gå till jobbet och arbetsdagen blir helt okej ändå.

Summa summarum av detta? Jag mår överlag friskare nu för tiden efter löpningens intåg. Sen blir jag småsjuk i korta perioder dock. Från början hade jag bestämt mig för att köra banintervaller, men jag ändrade mig till snabbdistans. Hur det skulle gå, var det bara att sia om egentligen? Varenda löpmeter som jag tog på asfalten var det spykänsla deluxe, jag var helt övertygad om att jag skulle spy rätt ut. Sen fortsatte jag ändå att springa. Helt. Idiotiskt. Men sedan när jag hade avverkat tänkta 9 kilometer, så var jag rätt nöjd. Bara för att jag hade genomfört passet? Mjo. Fast mest var det för att jag hade sprungit på 3:52/km i snitt. Nästan den snabbaste passet hittills, helt galet.

Hela kvällen fortsatte jag må dåligt och undrade om jag hade åkt på något virus, var det verkligen så klokt att misshandla sin kropp på det här sättet? Har jag dödslängtan kanske? Idag, så mår jag betydligt bättre. Jag har nästan fått sova ut, de 2-3 senaste dagarna har jag sovit sisådär.

Om allt går vägen, blir det ett fjärde pass den här veckan imorgon. Vilket betyder att det blir mängdrekord. Det blir minst 44 km, vilket är rekord för mig. Om man bortsett från den veckan jag körde två långpass och Göteborgsvarvet. Men då var det ett lopp, det räknas inte.Det är kul att märka att man känner sig pigg av långpassen. Det får helt enkelt bli ett långpass i veckan under höstsäsongen, om schemat tillåter i övrigt.

---


Jag var i Helsingborg nyligen, fin stad, men det gick åt helvete. Jag var nere i Helsingborg för att kolla IFK Göteborgs "hemmamatch" i Europa League-kvalet. Helsingborg var otippat en fin stad, nu vet jag vad Kärnan är. Det hade jag inga tankar på innan, snacka om att man bör se Sverige mera. Jag som åker en del utomlands hit och dit, måste utforska lite mera på hemmaplan. IFK hade säkert minst 10 bra målchanser, men fick lämna plan med 0-0. Riktigt kasst att inte få in en boll. Men IFK-klacken höll högsta nivå på "bortaplan", bra jobbat och kul att få vara en del av det hela.

--



Nu har jag slukat en ny bok. Nämligen Himmelsdalen av Marie Hermansson. Spännande intrig och premiss, påminner lite om en av mina favoritböcker, Patient 67. Oavsett, tycker jag att man kan slöläsa den. Jag hade dock kanske velat sett ett annat slut, men det är bara jag.

Det märks att jag har lite att skriva nu under semestern, då jag skriver om lästa böcker. Ja, jag erkänner. Jag fyller ut lite nu, men det kan man få göra under sommaren? I alla fall om jag varvar med text om löpning. Imorgon, om jag hinner tänkte jag göra en sammanfattning om vårsäsongen. Tänka sig vad tiden går fort.

onsdag 17 juli 2013

Here we go again, långpass! Helsingborg nästa!


Ytterligare ett långpass väntade i faggorna. Det är helt enkelt för att jag nästa vecka åker jag bort i 1 vecka och för att få in så mycket kvalitativa pass, så väljer jag att köra lite hårdare innan det. Framförallt när jag inte för så länge sedan kom hem från en annan resa. Idag hade jag ingen träningsvärk, så när jag väl körde igång, så tog det inte lång tid innan mitt klassiska illamående gjort sig påmint igen. Något som kom i slutet på förra säsongen och fanns i början av denna, men som försvann lika spårlöst som den dök upp. Kan jag ha ätit för tätt inpå eller vad är det frågan om? Trots att jag öppnade i en bra takt, så orkade jag inte hålla samma höga tempo som i måndags tyvärr. Framförallt inte när illamåendet var så starkt, men precis som förra gången så försvann mitt illamående vid 6 km. Så jag kunde få njuta lite av passet.

Trots att jag inte kunde hålla mitt höga tempo, så körde jag på rätt bra ändå och målet var att det skulle bli längre än i måndags som var 12.5 km. När passet var slut hade jag sprungit 13.5 km, vilket är nytt träningsrekord. Jag har bara sprungit 13 km som längst, förutom de halvmaralopp jag har sprungit i då. Det blev faktiskt fullt godkända 4:11/km i snitt. Precis som i måndags, var kroppen rätt sömning efteråt och seg. Det var dock en skön känsla att pressa sig och fick njuta av det efteråt. Nästa pass är redan på fredag igen. Antingen blir det ett vanligt distanspass eller banintervaller, humöret för dagen får avgöra helt enkelt.

---


Imorgon flyger jag till Helsingborg. Där är det återigen dags för IFK Göteborg att spela i europasammahang igen. Det är kval till Europa League och ett slovakiskt lag kommer på besök. Av diverse anledningar, där ibland dam-EM, så är matchen flyttad till Helsingborg. I den staden har jag aldrig varit i, så det ska bli kul att se sig omkring i den och få sova gott i en hotellsäng. Låt oss hoppas av IFK skärper sig från helgens fiasko.


tisdag 16 juli 2013

Power of the långpass och vi har en födelsedagsgäst!


Igår tackade jag alla som följde min löpning via min Facebook på ett eller annat sätt. Detsamma gäller alla läsare på den här bloggen, era kommentarer och besök betyder mycket för mig och är en del av det maskineri som ger min löpning energi och liv varje dag.

Tack!
---

Igår påbörjades nämligen träningen inför höstsäsongen. Det började med ett inplanerat 12 km pass ute i skogen. Jag hade fortfarande våldsam träningsvärk i låren efter Musköloppet. Tänka sig, det var ju bara 5 kilometer. Det märks verkligen att jag har tappat lite sedan jag blev sjuk och åkte utomlands, på lite mer än en vecka. Så därför gjorde det rätt så ont, med vetskapen att jag skulle springa mitt första långpass sedan Göteborgsvarvet. Inte nog med det, ett otroligt elakt illamående höll i sig från första löpsteg till 5 kilometer, sedan började det släppa och jag älskade varje minut av löppasset helt plötsligt. Det var verkligen en oväntad vändning. De två första kilometrarna gick på under 4:00/snitt. Sen hade jag 8-10 km i följd som också var under 4 minuter per kilometer, så jag körde fartlek för första gången på ett långpass. Väldigt starkt och uppfriskande. Det blev t o m 12.5 km idag, eftersom jag hade fått vilja och energi av att jag gjorde ett bra pass. När passet var över såg jag att klockan visade 3:59/km i snitt för passet. Mycket oväntat, men ack så gött.

Imorgon blir det dags för ett ännu längre pass hade jag tänkt på minst 13 kilometer. För är det något jag behöver bygga upp, så är det mängd och sedan blanda det med både distans, snabbdistans (på både asfalt och terräng) och banintervallpass på detta. Jag vill bli ännu snabbare och uthålligare, så det gäller att fortsätta att utveckla sig själv ännu mer.



---



Jag får ge mig själv en brasklapp för att jag har missat en födelsedag. Nämligen bloggens. Första inlägget skrevs den 9 juni 2012 (här). Tänka sig att tiden redan har passerat ett år, sedan man bestämde sig för att jag skulle ackompanjera min löpning med ord. När jag läser igenom de första inläggen och ser det jag idag skriver, så är det en stor skillnad och det är kul att det inte bara i löpning som jag utvecklas i. Från väldigt få besökare då, till att åtminstone ha en stadig större skara besökare per dag. Otroligt.

Men det tar inte slut där. Jag vill fortsätta utveckla mig själv inom detta förträffliga medium. Något som jag har varit dessvärre lite sämre med, är att jag aldrig korrekturläser något inlägg jag skriver och även om det för det mesta blir rätt, så måste jag absolut vara mer noggrann om jag ska växa ännu mera.

Men nu lämnar vi formaliteten åt sidan och säger hipp hipp hurra!


 

måndag 15 juli 2013

Musköloppet 2013 - Well hello there, Gothenburg! Not nice to see your weather again!

Datum: 13 juli 2013 Distans: 5 km Placering: 5 Tid: 17:35
 
Hela juni månad måste vara den absolut bästa månaden rent tränings- och tävlingsmässigt för min del. Jag inledde den med att springa Paradisloppet på Ingarö, som jag nästan vann och jag tog gruvlig revansch för fiaskot från året innan. Sedan fortsatte jag till Västerås och slog nytt rekord på 5 kilometer, 4 dagar senare åkte jag till Karlstad och slog nytt rekord på 10 km med nästan 1 minut. Så på en och samma vecka lyckades jag bräcka mina rekord på både 5 och 10 km. Sedan tränade jag ingenting tills nästa lopp några dagar senare, då jag dessutom hade alla möjliga orsaker till att inte springa - halvt bakis, dödstrött och hungrig som en hel dinosauriepark.
 
Men det blev nästan nytt rekord på 5 km, bara 2 sekunder behövdes för det. Sen blev det en lite kortare loppfri period. Sen sa jag adios till jobbet för sommaren och åkte på familjeutflykt till Trosa och sprang loppet där, ny succé med över 2 minuters bättring från förra året (snitthastigheten skulle räckt till en nytt rekord på 10 km om det hade hållit i sig). I samma veva upptäckte jag banintervaller och började utnyttja det i min träning, det gav nytt träningsrekord på min snabbdistans. Så jag ville verkligen springa Roslagsnatta, jag var i min livsform för nya storverk. Men sjukdom tog vid och satte stopp, sen kom Barcelona. Det var trevligt, inte lika trevligt att tappa "tråden" när man var i sådan bra form. Jag kom hem, samma dag så blev det bekant nya banintervaller, men trött i kroppen var jag och det var inte enbart för att jag körde hårt. Så var i helsike stod jag rent formmässigt?
 
 
Inför: Upp tidigt som fasen. Vilket hör och häpna var ett välkommet tillskott. Även om jag uppskattar att få sova lite som jag vill på semestern, så gillar jag faktiskt rutinen och att gå upp morgontid, istället för att sova ända till 11-tiden och såsa. I vilket fall löpar-Andreas behöver den här rutinen och det är det jag börjar trivas bäst med. Har jag helt enkelt börja omvärdera detta med långa sovmorgnar, man börjar bli vuxen nu. Eller nåt. Det är en bit att åka kommunalt, pendeln till Ösmo tar sin tid och sedan så är det en buss till Muskö på en halvtimme.
 
Kruxet innan var att bussen bara gå var tredje timme, så på hemvägen var vi i stort behov att åka tillbaka ganska snart efter loppet. Men bussar fanns inte att tillgå på en lång tid och anledningen var att man skulle ta sig hela vägen till Grimsta IP och heja fram IFK Göteborg. Så jag hade beställt taxi bara för den sakens skull dagen innan, men min syster med son dök oväntat upp för att beskåda mitt lopp. Jättekul överraskning. Dessutom var problemet med färd från Muskö också därmed löst utan taxi.
 
Jag älskar att vara tillbaka vid lopp. Life is good!
Vi hade kommit 1,5 timme innan loppstart, så väntan var olidlig. Det blev ett promenix, uppvärmningsjogg, stå i skuggan, samtala med en löpbekant och såklart ett besök på bajamajan. Men seriöst, kom igen? Jag minns inte att det var såhär förra året, men när man kom in var det svart sopsäck nertryckt i en tunna. Det var använt toapapper och kisstänk överallt på toppen av sopsäcken. Det här tog verkligen priset av vad man fick genomgå som löpare. Hade jag bara behövt göra nummer ett, hade jag klarat mig. Men det var ju inte fallet. Huga.
 
Vill ni läsa kortversionen av min rapport om Musköloppet 2013?
Åka över 2 timmar till Muskö - Bajsa i en urinnerstänkt soppåse - Springa lite mer än 17 minuter - Äta kebab - Åka därifrån. End of story. Det här tog alltså 6 timmar att göra, det bästa av allt är att jag betalar pengar för att göra detta. Idioti skulle säkert de flesta icke-löpare säga. Jag älskar det, säger jag. Mina erfarenheter från min löpnings guldåder ska berättasför varenda barn och barnbarn som råkar efterträda mig. Nåväl, låt oss vara seriösa och komma in på rätt spår.
 
Åh, ska vi köra igång någon gång?
 
En extra irritation när man har värmt upp fram och tillbaka under en längre tid, är att loppet flyttas fram 15 minuter. Suck. Tur att man inte hade jättebråttom därifrån.
 
Under: Trots att jag hade väntat i 1,5 timme på att loppet skulle starta och jag stod längst fram i ledet, så höll jag på att missa startskottet. Allt blev så diffust helt plötsligt, jag hade äntrat en parallelldimension eller så. Men jag lyckades komma iväg som jag skulle och jag behövde köra på duktig från början för att göra ett bra lopp. Bara kroppen var i någorlunda i form, det var det absolut det viktigaste idag för mig. Dessutom hade jag till minne att det var slutet som var jobbigt med en backe och något lerigt fält i skogen, men annars var den nog helt okej. Jag fick ändå trots allt 18:03 och slog mitt 5 km-rekord senast jag var här. Att jag var så ignorant och inte hade läst mitt inlägg från förra året om loppet, var väl kanske en skyddsmekanism för att jag skulle inse hur jobbigt det skulle bli.
 
Solen stod och brände på rätt hårt och det är inte för inte, som mitt sinne börjar påminna mig om Göteborgsvarvet. Men det är mitt i juli, mitt på dagen och ute i skärgården utan moln, då får man faktiskt förvänta sig att likt förut, att det blir hett. Så därför var det ett trevligt inslag att det sprutades vatten på oss redan från början nästan och det är skönt. Det behövdes. Jag blir varse om hur jobbig den här banan är och det är verkligen berg- och dalbana känsla över det hela. Det är få flacka partier. Det är i just de här flacka partierna, man bara låter benen gå och får tillfällig mental vila. Efter halva banan så känner jag att jag vill svalka mig med lite vatten, så jag ser att det står en massa muggar vid ett bord där. Trots att det står minst 2 människor vid bordet, så är jag nödgad att ta muggen själv varpå, i farten då, slår ner en del muggar. Inget att bli arg på egentligen, men dela ut muggarna istället. Mycket effektivare!
 
Jag känner hur kroppen känner sig trött och det märks att jag både varit sjuk och inte fått den träning jag har behövt den senaste tiden. Men jag hänger på i lagom mak och försöker så gott det går att haka på toppen, så gott det går. Loppets andra irriterande sak utöver vattnet, är att jag springer vid ena bilvägskanten, ändå ska en pojkspoling (får jag skriva så, jag är verkligen gammal)  helt klart passera  bredvid mig på vänstra sidan. Där det inte finns någon yta alls egentligen och knuffar till mig. Det fanns flera meter till höger, bara att passera bäst fan du vill. Jag var egentligen för fokuserad på min egen löpning, men efteråt är jag irriterad och jag är glad att det inte var mitt gamla innebandy-jag som är ute och får säga sitt den här gången.
 
Svettigt, jobbigt och väldigt varmt. Jag fick verkligen bekänna färg!
 
Vi äntrar skogen och jag vet att det finns en backe snart som kommer göra livet jobbigt och jag kommer ifrågasätta varför löpning ens existerar på min karta. Inte nog med det, innan så är det extremt mycket rötter och det är ett under att man inte stukar foten och gör illa sig, tufft värre. Sen kommer det en backe och den är jobbig, jag försöker jobba så hårt som det bara går. Det går överlag riktigt bra. Jag är nöjd över att jag klarade den trots allt. Men det visar sig, att det kommer en till backe och det är den. Och den är lååång och det verkligen är mjölksyra deluxe i mina ben. När den väl är färdig, så är det inte långt kvar till mål och det blir ingen spurt. Men jag är nöjd att trots att jag får springa i mål.
 
 
 
Efter: Precis efter loppet stänger jag av klockan och ser att jag har fått 17:35. Helt klart godkänt, nästan en halvminut bättre än förra året. Men det är inte där mina tankar ligger nu. Utan jag mår så fruktansvärt illa och söker skydd i skuggan, jag ligger ner och bara försöker att få bort illamåendet. Det är inte det där illamåendet som gäckade mig tidigare, utan det är något annat som ställer till det. Efter ett tag blir det lite bättre. Men jag känner akut att jag behöver få i mig något och det bli kebabpita. Första gången jag äter kebab på typ 100 år, men det får jag faktiskt unna mig den här gången.
 
Det var tävlingspremiär för min sponsrade outfit!
 
Dessutom blir det en fin medalj som belöning, förra året blev det inte alltför vacker plakett. Tack vare syrran, så blir det snabbvisit hos min sambo på vägen till Grimsta IP och vi träffar också helt oväntat på min kusin. Vilken utflykt får man nog säg. När jag sitter i bilen på vägen till fotbollsmatchen, reflekterar jag att loppet var ändå helt okej med tanke på alla förutsättningar. Sen att IFK helt och hållet krossade mina drömmar om en perfekt lördag är annan sak. Men det märks verkligen att sommaren är här. Det är så magiskt med svensk sommar på något sätt, Sverige är verkligen lyckligt lottade att ha fyra årstider. Jag vet själv när jag stod och frös bollarna av mig när jag stod i Nyköping och kollade fotboll. Att jag dessutom ha fått uppleva Muskö igen och dess fina miljö, var trevligt. Loppet var ännu bättre arrangerat i år och det märks att man satsar hårt, så loppet ska ha stort plus från mig.
 
GE MIG ETT I - III. GE MIG ETT F - FFF. GE MIG ETT K - KKK. VAD BLIR DET? IFK!
 
Nu är det tre veckors vila från lopp. Men jag vilar dock inte. Men vi ska försöka få ut en vårsammanfattning inom någon vecka. Så as usual, stay tuned!
 


fredag 12 juli 2013

Kokosnöt! Vakna i Barcelona på morgonen, springa banintervaller på hemmaplan! Galet!


Helt galet att jag vaknade igår morse i Barcelona, för att sent på eftermiddagen springa banintervaller hemma. Svårt att förstå det där. Jag hade planerat in ett pass samma dag, bara för att jag har ett lopp om två dagar. Jag behövde dessa snabba banintervaller, med en dags mellanrum för att kunna inte vara helt slut i benen som jag var senaste gången jag körde banintervaller.


Jag sprang för första gången i min sponsrade Beet It-outfit. Jag började med att en uppjogg på 2.8 km, det blev 3:54/km i snitt och det var egentligen för tok på snabbt. Men med tanke på att jag har var väldigt arg och frustrerad av att stå och stampa på ett löpband tidigare, så behövde jag se ifall min kropp svarade på denna fart och det gjorde den. Men jag kunde inte förneka att jag var väldigt trött, redan innan banintervallerna. Jag hade planerat som senast, 6 x 800 m i tuff fart. Första intervallen kändes otroligt tufft, då jag sprang på 2:45. Inget att skämmas över, men jag kände en liten besvikelse att jag inte var lika snabb med den första som förra gången (2:35). Sedan följde fyra stycken till: 2:38 - 2:39 - 2:42 - 2:42. Så det blev i varje fall bättre än min första intervall, redan innan den fjärde intervallen, frågade jag mig själv ifall jag orkade alla sex tänkta. Så jag valde att ändra så istället för att köra en sista 800 meter, att jag delade upp det i en 400-metersintervall och en 200-metersintervall. För rent psykiskt ville jag pissa på allt som hade med löpning att göra.

Jag visste att det skulle vara jobbigt att köra samma dag som jag hade suttit på ett flygplan under en längre tid, för jag var i absolut toppform veckan innan, då jag missade Roslagsnatta pga sjukdom. Men 1:14 på 400 meter, helt okej. Sen blev det 32 trötta sekunder på 200 meter. Jag var med tanke på förutsättningar, faktiskt helt nöjd med mitt intervallpass. Trots att kroppen kändes sliten och den inte var hundra, så var jag nöjd med mitt resultat. Nerjoggen blev på 1.86 km i 4:21-fart.

Det är inte vin som jag dricker på fredagskvällen, även om man kan tro det...

Jag har inte direkt brist på rödbetsjuice, så nu kan jag dricka den under en längre tid och förhoppningsvis ta del av den önskade effekten snart. Jag var inte helt förtjust i smaken som fanns i de små shotsen, som jag drack tidigare och skrev om det i bloggen. Den här har en mildare smak, som känns lite lenare och är enklare att dricka. Det känns bra.

Så hur känns kroppen? Egentligen inte i toppform, men jag har fått till ett bra intervallpass och mina förberedelser har varit så bra det bara går mitt i semestern. Men visst fasen, ska jag krypa under 18:03 som jag fick ute på Muskö förra året?


---


Ett litet kuvert låg och väntade på mig när jag kom hem igår. Nämligen från Västerås friidrott. Jag hade nämligen vunnit 300 kr i presentkort på Team Sportia, för min tredjeplats i MälarEnergi Stadslopp. Jag som var övertygad att man inte skulle få något pris, så fick jag det här. Helt klart en kul bonus. Något ska man väl ändå när man är duktig och slår sitt rekord på 5 kilometer får man tycka lite skämtsamt?

torsdag 11 juli 2013

Back from Barcelona - Sikte på nya mål samt ett boktips!


Tillbaka på svensk mark efter nästan 1 vecka i Barcelona. Det var den första delen av utlandsäventyr den här sommaren, när nästa gång sker får ni veta när det är dags för det. Men Barcelona var härligt storstadsmysig samtidigt som den kunde förgylla med en charterkänsla, som kan var skönt det också. Även om jag inte är någon soldyrkare av någon större rang, brände jag mig givetvis, inte alls kul. Jag får ändock vara glad att det var fint väder i stort sett hela vistelsen. Det var kul att besöka La Rambla, La Sagrada Familia, Camp Nou, Barceloneta, Santa Maria del Mar osv. Härligt mysiga trånga gränder och gator att promenera i. Barcelona var helt klart ett bra resemål och jag utesluter definitivt inte att åka ner vid ett annat tillfälle.

---


 
Lite träning blev det trots allt i Barcelona. Då hotellet vi bodde på hade gym, det hade jag faktiskt glömt bort, så det blev en glad överraskning när vi checkade in att det fanns. Det som ni ser på bilden är i stort sett allt som fanns + hantlar bakom mig. Ett litet ställe, men tillräckligt för mig. Jag körde 2 löppass på över 6 km vardera. Jag hade glömt bort hur tråkigt det var att springa på löpband, jag kommer aldrig upp i närheten av samma fart eller distans som när jag springer ute. Jag blir helt jäkla uttråkad helt enkelt och jag svettades som en jäkla gris, ändå så verkade AC:n var igång konstigt nog. Dessutom körde jag tre kvällar med styrke- och kroppsövningar. Utöver gick vi väääääldigt mycket i Barcelona i brinnande sol, det är riktigt bra jobbat. Jag har var väldigt duktig får jag nog säga.

Något jag inte är lika duktig med när det kommer till utlandsresor är kosten. Jag har alltid varit dålig på att äta ordentligt när jag åker utomlands, framförallt nu när jag började med löpning på riktigt för ett år sedan, då jag har blivit väldigt noga med kosten. Antingen äter jag för mycket eller så äter jag lite, så att det diffar 2 kg upp eller ner när jag kommer hem igen. Inget jättesteg egentligen. Men jag är emellanåt hungrig, fast jag anser att jag ätit tillräckligt. Det är enda nackdelen med att åka utomlands, då jag har haft svårt att äta ordentligt. Jag får helt enkelt jobba vidare med detta tills nästa utlandsvistelse och hoppas att jag hittar en bättre rytm för detta.

---


(bild lånad av Bokus)
Jag har haft en bokorgsam igen. Det har egentligen ingenting med löpning att göra överhuvudtaget, men man behöver mental vila emellanåt med tanke på att mycket av den mentala energin går åt löpningen. Jag har i omgångar läst en hel del böcker, men den senaste tiden har det inte lästs så mycket och den senaste boken tog ohyggligt lång tid att läsa ut. Men ner till Barcelona packade jag denna pärla; Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón. Författaren är från Barcelona och bocken är en uppföljare (prequel) till Vindens skugga som jag gillade. Bägge böckerna utspelar sig i ett Barcelona från forna tider och Ängels lek fick mig att formligen ösa igenom boken på mindre än 3 dygn i stort sett, den är nästan 600 sidor tjock. Väldigt passande att den utspelar sig i den stad jag är på besök i. Mycket mysterier och intressanta karaktärer, samt en spännande berättelse gör den här boken till 5 löphuvuden av 5 möjliga. Mysigt att ligga och läsa på stranden eller på hotellrummet när man ligger och vilar efter en lång dag ute. Så läs gärna Vindens skugga, sen denna (en tredje; Himlens fånge finns också ute). Mitt starka boktips den här gången och nu är jag sugen på att återuppta läsningen på allvar igen.

 
---


Sjuk och nere för en vecka sedan inför Roslagsnatta, något jag fick ställa in. I Barcelona blev jag frisk igen och nu tränar jag mot nya mål helt enkelt. Det finns ett lopp som går av stapeln redan om mindre än 2 dagar. Så trots att jag hade suttit på ett flygplan i 3,5 timme och sen i en bil nästan 1 timme från flygplatsen samt att jag började känna av problem i höften igår, så slängde jag in mig en sallad och en timme senare var jag på väg ut för att köra banintervaller. Vilken jävla tok, tänker ni. Det tänkte jag också. Hur dagens pass gick, kan ni läsa om imorgon. Nu måste jag äntligen få vila och inse att jag inte ska sova i en skön säng i Barcelona, efter att ha spatserat längs La Rambla. Bara det känns märkligt för mig...


torsdag 4 juli 2013

Ny tävlingsoutfit, inställt lopp och Hola Barcelona!


Idag hämtades min tävlingsoutfit, sponsrad av Beet-It. Jag hämtade shorts och tröja (där loggan är på framsidan och min bloggadress på ryggen). Jag blev faktiskt ännu mera nöjd med resultatet, när jag fick se den i verkligheten. Ska bli riktigt kul att kuta runt i denna framöver. Jag är väldigt glad och tacksam över att Skotska Handelskompaniet som har valt att göra denna spännande satsning. Dessutom har jag rödbetsjuice så att det inte tar slut i första taget, kan bli en kul höstsäsong får man nog säga med alla nyheter som poppar in. Jag är taggad. Så taggad att jag vill springa kvällens lopp...

---


Denna överkryssade klubbsköld betyder inte att jag ogillar Rånas 4H. Inte alls, tvärtom, det är fin klubb med många bra löpare. Men den här bilden betyder att jag inte kommer att ställa upp i kvällens Roslagsnatta. Jag är inte helt kry och väljer att avstå. En bra löpare är en klok löpare. En klok löpare vet när det är dags att hejda sig och hoppa över ett lopp, idag är en sådan dag. Jag har aldrig känt mig i en sådan här bra form som jag gör nu med tanke på den senaste tidens lopp och träningar. Men min kropp är inte 100% och jag känner absolut inte vill äventyra något i onödan. Mycket tråkigt då jag kände att jag hade en bra tid på gång, men jag får helt enkelt vänta till nästa vecka då Musköloppet går av stapeln och jag hoppas innerligt att jag är 100% då och kan köra hårt. Men med detta i åtanke, så kommer jag att sakna att inte besöka Norrtälje. Samtidigt gratulerar jag Janne Holmén (SM-sexa i Marathon, förra årets Roslagsnattavinnare) till segern. Eftersom jag inte deltar ikväll, så vinner du utan konkurrens.

---


Ytterligare en anledning att jag valde avstå kvällens lopp förutom att min kropp säger nej, är att jag ska iväg imorgon. Om mindre än ett dygn så går jag runt i ett härligt Barcelona. En stad jag inte haft möjligheten att besöka, förrän nu. Jag vill inte behöva stressa ikväll, men framförallt vill jag försöka vara så kry det bara går när jag är utomlands och ska njuta av nya vyer. Med denna resa betyder att jag inte kommer att blogga igen förrän mitten på nästa vecka. Men var så säkra, löpskorna kommer att följa med ner till Barcelona och nog ska jag bannemig ska jag hitta en löptur som passar mig där nere?


onsdag 3 juli 2013

Bloggen avslöjar: Sponsor klar!


Idag kan bloggen stolt presentera första sponsorn för mig som löpare. Det är nämligen Skotska Handelskompaniet som sponsrar via sin rödbetsjuice Beet-It.

"Skotska Handelskompaniet har valt att sponsra Andreas Åkesson med rödbetsjuicen Beet-it. Rödbetsjuicen har en naturligt hög halt av nitrat. En mekanism hos människor bryter ner nitrat till kväveoxid i blodet som ger en ökad blodgenomströmning och därför en effektivare syresättning av musklerna.
 
Vi ser med spänning fram emot samarbetet med Andreas och att öka medvetenheten om rödbetsjuice i löparkretsar. Andreas imponerande resultat under den korta tid han varit aktiv talar för sig själv och tillsammans med Beet-it hoppas vi även att resultaten kan bli ännu bättre.”,  skriver Mikael Brunstedt på Skotska Handelskompaniet. 

Jag är givetvis väldigt glad och stolt att jag har fått en sponsor knuten till mig. Inte nog med att familj, vänner och bekanta tror och hejar på mig gällande min löpsatsning, nu har jag Beet-It som tror på mig. Det ökar min strävan för att träna ännu bättre och bli en bättre löpare. Jag kom i kontakt med Beet-Its rödbetsjuice förra året och skrev om det på bloggen. Jag tycker det är fantastiskt kul att bli sponsrad på ett sådant sätt att det förhoppningsvis direkt hjälper mig i min löpning genom deras juice. Dessutom är det inte enbart rödbetsjuicen som jag blir sponsrad med, mer om detta förhoppningsvis imorgon.