fredag 5 april 2013

Nu är det snart 36 timmar kvar till utlandsdebuten


Kul. Det ska bli jättekul att åka ner till en av mina favoritstäder och springa mitt första lopp utomlands. Sen och andra sidan så har min löpning präglats av lite likgiltighe den senaste tiden. För jag hatar verkligen den här kylan, även om den har blivit mildare den senaste tiden. Jag saknar verkligen mitt terrängpass, att se rådjur och harar längs skogsklädda vägar. Tanken var att jag skulle springa idag, men med tanke på att jag egentligen hade tänkt springa ett längre pass väljer att avstå. Igår blev det en ganska intensiv innebandyträning och jag vill försöka vara så fräsch och så frisk det bara går nu dagarna innan. That's it.

Så imorgon sitter jag på ett plan ner till Berlin, närmar mig allvaret och sen ska springa tillsammans med andra galningar. Hur det går? Ingen aning. Hur vill jag att det ska gå? Jag sätter inte upp några onödiga och tidspressande mål för söndagen, det får bli som det blir helt enkelt den här gången. På söndag vill jag bara njuta av att springa i en av världens bästa städer. Sen hur det går, det tar vi då. Men känner jag mig själv rätt, så kommer det att bli viljan som vanligt som får avgöra var det slutar.



2 kommentarer:

  1. Jag tror du hittat ett sätt att odla din talang! Något annat sätt kan jag inte analysera dina tider som rookie i jämförelse med en ''brottar kropp'' som efter 120 milpass ändå inte var längre ner än 42:05...
    Jag önskar dig all glädje som kan uppbringas - gillar ditt löpar initiativ:)
    Njut varje km!
    /Per

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får pröva mig själv, så är det lite. Jag läser lite på forum och tidningar, men oftast går jag mina egna väg när det kommer till träning.

      Jag uppskattar dina fina ord som du har skrivit!

      Jag njuter sällan när jag springer, det är ångesten. Men glädjen är monstruös när pass och tävlingar är avklarade. Det är njutningen! (:

      Radera