Livet utan löpning och livet med steg 3

Det blev några fullt godkända pass i tiden mellan Hong Kong och Milano. Jag hade planerat fyra pass med varierande längd och sträckor, något som jag följde till punkt och pricka. Det var däremot inte så snabbt som man någon gång kan önska sig, men med tanke på i vilken situation jag befinner mig, så är det bara.

Milano, första gången det skulle bli Italien. Det var lite fram och tillbaka innan den här resan blev av. En storstadsresa inom Europa var målet, vi kom in ganska snabbt på Italien, som vi inte hade varit i. Första budet låg på Rom, men till slut blev det Milano. Väl på plats, så blev det taxi från flygplasten. Oftast försöker vi nå hotellet med kommunala medel, för att uppleva mer utav stadslivet. Jag får dock säga att det var enormt bekvämt och skönt att ta taxin till hotellet. Väl på plats på hotellet, så är den härligaste känslan att slänga ifrån sig ryggsäck och resväska, samt slänga sig i hotellsängen. Få saker i världen känns så himla skönt som det.

Även om det är jag delvis hade föreslagit hotellet, så frågade jag dock på hotellet om de hade ett gym. Vilket de inte hade. Jag hade dock fått för mig att de hade det, men det var antagligen ett av de andra hotellen som jag hade kikat på, som hade det. I mitt tillstånd, så fanns det inte en chans att det var aktuellt att springa på något löpband, däremot hade det varit trevligt att göra lite andra saker för att hålla igång. Det löste jag dock genom att göra lite olika övningar på hotellrummet.

Härligt parkhäng

Vårt hotell låg ganska lugnt till, då vi var en bit från stadskärnan. Det tog ungefär en halvtimme att komma fram, då passerade vi en stor och fin park. I den här parken fanns det otroligt mycket människor oftast, som hittade på allt möjligt. En kväll, så var det lite "Let's Dance" för pensionärer i en liten träpavlijong. Eftersom vi passerade parken så många gånger var det alltid kul att se vad folk hade för sig. Det är faktiskt ganska trevligt att stå och kika på människor, emellanåt. Inte nog med detta, så fanns det en hel del bajamajor runt om i parken och även en hel del löpare. Det gjorde ont att se dessa saker, som får mig att tänka på det jag gillar allra mest, men som jag absolut inte är i fas att göra.

Här snurras tjurballe...

I närheten av parken, låg kastellet som ligger helt vackert till och som är mysigt att strosa runt omkring i. I närheten av kastellet, så fanns det försäljare eller vad man nu ska kalla det, av egengjorda armband. Som man med ganska envist försöker trä den runt handleden på sitt "offer", samtidigt som man säger att det är en "gift". De lyckades göra detta på min sambo, så vill de sen ha pengar för detta. Ett fult armband av några trådar. Oförskämt gjort. Nu har jag ändå varit i en hel del länder världen över och upplevt, både det ena och andra av lurendrejerier. Det här var dock ett av de mest påflugna. Sedan detta, så försökte vi undvika så mycket och skratta åt deras försök. I den bästa av världar, så finns det en god tanke någonstans, men inte när man beter sig på detta sätt.

Utöver denna erfarenhet så besökte vi "Il Duomo", den stora katedralen. Vacker att titta på och det var trevligt att vara på taket. I närheten så fanns det en mosaiktjur i deras tjusiga shoppinggalleria, i den tjuren, så ska man ställa sig och snurra tre (?) varv i dennes pung för att få tur. Det var otroligt mycket folk, men till slut lyckades jag få möjligheten att göra det och vi får väl se om löparsäsongen vänder snart...

Inte vacker, varken inne eller ute. Kanske blir bättre med publik?

Fotbollsfantast som jag är, så besökte vi San Siro, som huserar storklubbarna Inter och Milan. Jag vet inte, om jag överreagerade eller vad det handlade om. Men arenan var riktigt risig och det märks att den har varit med ett tag. Jag tog en kort tour på arenan, sen kikade jag i deras museum och kunde konstatera att Gre-No-Li var de enda svenskarna som hade fått plats där. Lite oväntat att en annan var exkluderad. Deras shop var otroligt liten (det fanns dock klubbshopar, främst Milans, över hela Milano), där köpte jag en halsduk från vardera lag.

Como är mycket vackert!

Sista dagen innan hemfärd, så hade vi tänkt att åka till Bellagio som ligger vid Comosjön. Så blev det inte. Ett otroligt regnoväder, samt en hel del åska. Då vi hade tänkt åka båt, så fick vi hoppa det och tappade lite suget (även om buss möjligtvis fanns att tillgå). Vi gick ändå runt i staden Como, en mysig stad som hade en hel del fin utsikt att ändå erbjuda.

Något som ska nämnas var att vi hittade en härlig restaurang i närheten av vårt hotell som var mycket mysig och hade riktigt goa rätter, kändes bra att hitta en sådan restaurang. Överlag så fann jag Milano trevligt, men att jag kanske hade förväntat mig än mer. Men det var tråkigt att lämna staden för de sista dagarna i semester.

Det kliar alltid i mig, när det kommer till löpning. Vid något tillfälle googlade jag upp om de hade några stora lopp i Milano, vilket de givetvis hade. Sen började fantisera hur härligt det hade varit att springa runt i Milano. Det var dock en tanke som var helt befängd, det är mycket kvar tills jag är på de stora arenorna igen...

Med tankar från livet utan löpning och livet med steg 2

 

 Nå, hur var det i Hong Kong? Som jag skrev tidigare var det vår tredje resa till den härliga asiatiska megastaden. Det bästa som finns att göra när man har åkt flygplan i över 13 timmar + en mellanlandning i Beijing, är att bara slänga av sig alla saker på hotellrummet och få pusta ut. Att få lägga sig i hotellsängen och få njuta av att vara framme. Vi åkte en gratis shuttlebus från centralen till hotellet, när vi var framme var klockan över 6. Det var en promenad nerför "memory lane", som det brukar heta. Även om det bara har gått 2 år sedan vi var där senast. Så var det otroligt härligt att vara tillbaka i den här pulserande staden. Det är verkligen grymt mycket synintryck, dofter och affärer som trängs vägg i vägg med varandra.

När jag sitter här, med nästan en veckas distans till det hela, så känns det märkligt att ha lämnat det bakom sig. För vid varje korsning och varje hörn, så finns det alltid någonting nytt att upptäcka. Vi gick faktiskt till en gammal klassisk restaurangkedja (Spaghetti House) och jag åt en lasange, på något sätt, var det precis det man behövde. Framförallt när man hade ätit flygplansmat i omgångar, bland de vidrigaste som man kan serveras (i de flesta fallen).

Ett myllrande liv finns här med.

Vi har varit vid de flesta vanliga turistplatserna vid våra två tidigare besök. En utav våra nya utflykter, gick till ön Chaung Cheu, en ön som ligger utanför själva Hong Kong-ön och tar ungefär en timme att åka med, om du tar den lite långsammare båten och tar du dessutom "vanlig" biljett, inte deluxe alltså, då blir det utan AC också. För det ska jag säga er Hong Kong var otroligt varmt ofta och luftfuktigheten otroligt hög, så fort man klev utanför det svala hotellet, så var det som en grym värmevåg som tryckte emot en. Trots det var en del sol, så är det en sol som inte ger solbränna av någon konstig anledning. Jag är ändå ganska blek, så jag hade hoppats på lite bränna, men icke.

Härlig strand finns det här!

Tillbaka till Chaung Cheu. Vi hade väl trott att det skulle vara en pittoresk ö, som inte gjorde några större anspråk på livet och att det skulle vara en härlig kontrast mot det hektiska livet i innerstan. Man kan väl säga att den ändå var hyggligt exploaterad, när vi såg redan vid inkörning av båten att det fanns både McDonalds och Seven Eleven. Bortsett från det, var det faktiskt riktigt mysigt att vandra omkring bland de små stånden, det fanns en väldigt stor strand och ett härligt tempel som doftade underbart av rökelserna. Av bara anblicken, så kunde man tro att vi på någon härlig charter i Europa.

Här står jag vid dammen i Aberdeen Country Park, magnifika vyer!

En annan ny utflykt gjorde vi till Aberdeen Country Park, det ligger inte särskilt långt, ifall du tar taxivägen dit. En härlig naturpark helt enkelt. Vi fick vandra en hel del, jag som i min dumhet, endast hade tagit med mig utslitna löparskor, fick bekänna färg omgående. Med härliga utsikter, en fin dam, mycket natur och en mystisk fjäril/fladdermus/djävulens avkomma, så fick vi en trevlig om en lång promenix. Dessutom fick vi se små vattenfall längs andra halvan av promenaden, det var verkligen trevligt att få se detta. Vi fantiserade om hur det skulle vara att gå runt här nattetid, helt klart uppbyggd för händelse av Blair Witch-karaktär.

Vad mer kan jag skriva om själva Hong Kong? Det är trots allt en löparblogg, men samtidigt är det viktigt att koppla av från löpningen med nya perspektiv och vyer. Vi åkte givetvis återigen upp till the Peak, där det kvällstid, erbjöds grym utsikt över alla skyskrapor. Ett måste. Samtidigt finns restaurangen Bubba Gump, som vi är lite smått förtjusta i (särskilt min sambo, med tanke på efterrätterna). Egentligen kan du stå hur länge som helst för att kika på alla skyskrapor som gnistrar så fint i mörkret, magiskt är ordet.

Om du är på den andra sidan, så att säga på Kowloon-sidan, som är mittemot Hong Kong-ön. Så kan du vid 8-tiden, se en ljusshow med musik. Det innebär att de olika skyskrapor lyser upp till ett härligt ljusspel. Kanske lite väl turistigt, men ändå, det går inte komma ifrån hur vackert det ändå är. New York ligger i lä, när det kommer till detta. Hong Kong har verkligen någonting för alla.

Redan innan jag åkte till Hong Kong, så hade jag spanat in, ifall det fanns något lopp som jag kunde springa. Hur skulle det vara möjligt, med tanke på att jag har ont och gud vet vad. Sjuklig, som jag är, hittade jag ett lopp. Anmälningstiden hade dock gått ut och jag engagerade mig inte mer i det, som tur är. På hotellet finns det ett gym på. Tidigare har jag sprungit bägge gångerna jag har varit där, men i år avstod jag för att försöka vila ben och fot så mycket som det gick. Däremot använde jag andra redskap, så att jag inte behövde få alltför mycket abstinens. Samtidigt lyssnade jag på gamla avsnitt av P3 Dokumentär (precis som senast), så jag faktiskt ganska trevliga stunder ner i gymlokalen helt själv.

Hela resan, har jag dock tänkt på när jag kan vara tillbaka på löpningen på riktigt och hur smärtsamt det faktiskt är att vara utan löpning. Det känns märkligt, det hade jag faktiskt inte trott. Jag har dock fått oerhört fina minnen från min löpkarriär och jag är inte slut med det än.

Hit ska vi och nej, jag ska inte springa!

 Imorgon, om lite mer än 9 timmar lyfter ett plan till Milano. På det sitter jag och min sambo, så då är det sista utlandsresan för den här sommaren innan arbetet snart pockar på. Det ska bli trevligt. Denna gång, kommer jag inte sitta och blogga där nerifrån. Jag kommer att bli relativt offline, det behövs. Jag är jämt och ständigt påkopplad i någon form, nu är det dags att bara att få njuta av livet.

När jag kommer tillbaka, i mitten av nästa vecka, så kommer bloggen att uppdateras som vanligt igen. Ni har vårsammanfattningen att se fram emot, fler löparintervjuer och chockerande inlägget där jag kommer att ställa in tävlingar.

Ha det gott!