Kebab, pizza eller chips. Vad ska jag välja först?

"Ska vi äta pizza?"

"Efter den 13 oktober"

"Lovar du?"
"Jadå, jag lovar"

 

"Jag är sugen på kebab, ska ta det till middag?"

"Jag har några lopp, men i oktober kan vi titta på det"

 

"Ska vi ha lite fredagsmys, med chips och så?"

"Jag kan inte, jag ligger mitt inne i min tävlingssäsong"

"Men du vill aldrig ha"

"Men i oktober. Då ska det nog bli chips"

"Bra"

 

 

Det här är bara ett axplock om vad som har sagts genom min tävlingssäsong både i år, men även förra året. Sedan löpningen fick hög prioritet i mitt liv, så ratade jag det mesta av alla onyttigheter. Även om en läsk eller chokladkaka kan slinka ner ibland för att fresta mig. Kanske lite smågodis, om andan faller på. Men de här lite större och mer onyttiga sakerna har fått stryka på foten. Jag har en sambo som också vill njuta, men det är kanske inte så roligt att äta alla de här sakerna hemma själv med en partner, som hellre drar upp en pastasallad eller väljer smaklösa nötter som tilltugg. Jag har dock aldrig slutat gilla alla dessa saker. ALDRIG. Vill ni veta en liten hemlis? Som yngre så drack jag tre läsk per dag. En väldigt spontan (men ändå planerad) sak som jag köpte var chips, minst en gång i veckan. Som jag satte i mig själv, kanske t o m på en dag. Det var inte så värst länge sedan jag gjorde det, utan att skämmas. En kebab var en naturlig del utav min kostcirkel.


Jag saknar dock inte dessa dagar. Jag älskar att jag faktiskt kan unna mig lite onyttigheter då och då, med gott samvete. Det kommer säkert bli en pizza under vintern, det kommer att bli kebab när andan faller på och en klassisk grill chips (med värsta tänkbara andedräkten som följd). Nu när tävlingssäsongen är över. För det är detaljerna som får mig att gå framåt.