söndag 20 april 2014

Enkel matematik för en idiot!

32+3 = 35

De flesta avskyr nog de här riktiga långa långpassen. Okej, det finns de som kör ultrapass och gud vet vad. Men det har sedan länge kopplat ur den där mekanismen för förståndigt tänkande. För oss "dödliga" och som helt plötsligt tar sikte på en mara, så är det något helt annat. Vi vill vara förberedda om att man kan klara den hyggligt. Därför är de här riktiga långpassen väldigt viktiga. Det började med att jag sprang mer än 2 mil och sedan helt plötsligt någon gång hade jag sprungit 25 km (med en löparmagepaus lagom mitt där i vill jag minnas). För en månad sedan sprang jag mitt första 3-milapass, då hade jag sprungit nästan 2 mil dagen innan och det mitt femte och sista pass på min mängdrekordvecka (83 km). Jag kan inte påstå att det var särskilt kul att springa passet, men att jag var väldigt stolt över mig själv och det var viktigt att flytta fram mina mentala gränser för mig själv.

Sedan blev det tävlingspremiär ute, två lopp - ett milslopp på Djurgården och en halvmara i Prag. 2 sjukt fina rekord blev det på dessa. Veckan efter den där magiska halvmaran i Prag, blev det 8 nya mil och då sprang jag mitt längsta pass igen - 32 kilometer. Jag var så fruktansvärt otaggad innan som vanligt, inför längre pass och att jag skulle springa längre än någonsin var lite smått skrämmande. Bara lite mer än 10 km kvar till maradistans helt enkelt. Igår var det dags igen. Med stor ångest, så hade jag extrema svårigheter att acceptera att jag skulle ut och springa ytterligare ett långpass. Uppvärmningen och förstakilometern är väldigt tunga, många negativa tankar brukar flöda i mitt huvud och jag är övertygad att min mentala tank är fullständigt slut innan passet knappt påbörjat. Men när jag har tagit mig förbi 3 kilometer, så är det inte mycket att fundera på, utan nu är det bara att köra.

Jag har två gel med mig, två som jag aldrig har testat tidigare. Äckliga som bara den och har en konsistens som får en att egentligen vilja spotta ut allt vid intag. Jag tuffar på som ingenting har hänt, efter en halvmara, så har jag 14 km kvar. Redan nu inser jag att det är nu som agnarna skiljs från vetet, det är nu jag fortsätter bygga upp min mentala styrka. Min längtan efter en redigt go påskmiddag står på menyn och det finns inga tankar att bryta nu. Jag har egentligen inte bestämt mig 
för hur snabbt passet får vara, utan det är mer för att känna på en längre sträcka och låta pannben växa. Det känns som att varje kilometer ger mig ett ytterligare tetrisblock att bygga min pannben större. 35 kilometer är en jäkla sträcka och att springa ute utan att stanna i 2:40:51 (4:36/km i snitt) är helt sjukligt. Nytt längdrekord återigen. Grattis till mig själv. Trots att jag försökte hålla modet uppe, så hade jag redan mentalt lovat mig själv att jag skulle sluta med löpning efter det här passet. Det spelar ingen roll vad jag tycker, jag kommer springa imorgon igen. 



13 kommentarer:

  1. Snart dags för ULTRA ;)
    Du är välkommen att haka på oss, när som. Du fixar farten vi fixar längden :)

    SvaraRadera
  2. Bra bra! Längre än så här behöver du inte springa på träning (fast minst en gång till före maran) för nu vet du att du grejar hela distansen utan problem! Kommer gå som en dans! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har säkert rätt. Jag har faktiskt ingen aning, utan jag "kör" bara på. Som en dans är nog att ta i, om jag orkar, så dansar jag ifall jag tar mig i mål! (:

      Radera
  3. 2:40, det är nog lång tid att springa. Mitt längsta pass är 2,5h, men jag kom bara drygt 22 km. Men det var hemskt. Vädret slog om från mulet och svalt till solsken och hett, och jag mitt dumhuvud hade sprungit intervallträning dagen före. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intervallträning för ett pass på 2,5h. Då var man nog lagom mör efteråt? (:

      Radera
  4. Håller tummarna men gissar att du bryter din mara debut pga för högr tempo!

    /Stefan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi får väl se vad det landar någonstans! Men jag tackar för ditt stöd, Stefan!

      Radera
    2. Du ska se set som pepp att ta det lugnt inte som något negativt! Har sett många som går ut hårt och misslyckas.

      /Stefan

      Radera
  5. Bra där! Jag planerar 36km till helgen, mitt sista riktigt långa långpass, sedan väntar ett par kortare men i betydligt högre fart. Det innebär att jag har ca 15 långpass på 22 veckor men bara tre st över 30km (33, 36, 36km) Det räcker ändå. Det gäller att inte stirra sig blind på långpassen enbart utan se till helheten och sedan ha skalle nog att anpassa farten på tävlingsdagen till rådande temperatur etc vilket är lättare sagt än gjort.

    Jag tror du kommer fixa maran fint men det gäller verkligen att du överger din vanliga max-från-start-taktik och springer kontrollerat i början! Några tankar kring vad du siktar på?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har ju riktigt bra erfarenhet av maror, så det låter förnuftigt.

      Jag övergav halvt om halvt min klassiska "max-från-start"-taktik under Prags halvmara och det gick rätt hyggligt.

      Under 3 timmar på en premiärmara vore fantastiskt, men det känns så svårt att spekulera när man aldrig har sprungit en mara tidigare. Jag vill först känna av det först! (:

      Radera
  6. Jag gillade mitt långsamma pass idag :P
    Jäklar vad gött! Du är så grym Andreas =) Sån inspiration!

    SvaraRadera