Att vara hänsynslös och bara 4 dagar kvar

Att vara hänsynslös. Mot vem? Sig själv såklart. Är det något jag har varit bra genom de senaste årens lopp är det att dels pressa mig själv, men också vara helt hänsynslös mot mig själv och min kropp, fast de har aviserat annat. Att vara hänsynslös mot sig själv är ett sätt att visa jävlar anamma eller vinnarinstinkt, att ta i så att det kommer en svettdroppe (eller blodsdroppe för den delen) till. Somliga gör det, andra har en spärr för detta.

När jag väl har spelat innebandy genom årens lopp, så har jag två tydliga exempel som speglar mig hur svårt jag har att lyssna på vad min kropp säger. Detta var för c:a 2-3 år sedan.

* Jag hade fallit ner vid den ena sarghörnet i jakt efter boll, när jag ligger där nere, så trampar en motståndare oavsiktligt på min hand. Jag går på byte. Mitt ringfinger svullnar upp och jag tror att det är kanske en stukning, trots smärtan, så spelar jag i nästa byte. Den här gången klarar jag inte att hålla min vänstra hand på innebandyklubban och genomför större delen av den sista perioden med endast en hand tillgängling. Det gick för sakens skull, ändå ganska bra. När jag satt på bänken försökte jag kyla den, då jag trodde att jag hade stukat den. Den här svullnaden gick inte ner och efter flera veckor av oro, så tog jag mig i kragen och gick till en läkare. Efter viss röntgen kunde man konstatera att det hade skett en fraktur på fingret, som sedermera hade läkt fel. Ingen stukning, utan en fraktur alltså. Vem har sagt att innebandyspelare är "hockey for pussies"?

En operation en väääldigt tidig morgon en fredag var det bestämt, men läkaren som skulle genomföra denna, var bestämd över att vi kunde vänta med detta och genomföra detta, när smärtan blev mer intensiv efter årens lopp.

* På en innebandyträning, så är min fot under en spelare, som drar med sig sin fot och därmed hänger min fot ofrivilligt med. Jag springer ut i omklädningsrummet, genom ett försök att skrika bort min smärta. Men det går inget vidare, då jag ser att min fot har svullnat upp riktigt jävla mycket. Med snabba rask, kunde en lagkamrat skjutsa in mig till Södersjukhuset och konsterarar rätt fort att jag råkat på en stukad fotled. Jag skulle absolut inte träna min fot förrän om minst två veckor, vilket skulle betyda att jag skulle precis missa matchen om två veckor. Dagen efter sjukhusbesöket, går jag på kryckor mellan lägenhetens olika rum. Men med lite träning och hänsynslöshet, var jag tillbaka efter en vecka. Lite rädd, över att det skulle gå åt h-vete såklart. Men det gick bra och jag spelade matchen, mot läkarens ordination.

Alla som har stukat fötter och fotleder, vet att sån't håller i sig jävligt länge och jag stukade lätt upp foten gång på gång. Men det var bara att bita ihop och använda ett fotskydd, trots allt.

Så, säger jag nej till smärta och mjölksyra ute i spåret? Nej, det gör jag inte. Innebandy och löpning har varit saker som har sina ljuspunkter, som jag absolut inte haft för avsikten att missa. Så jag har gjort allt för att njuta av varje ögonblick, någon gång i framtiden kanske det inte är självklart att jag har friheten att röra på mig lika bra. Så därför är "frihet är att springa" ett härligt motto.

---

Så hur gick det under måndagens träningspass, det första av två denna vecka? Jodå, det blev 7.6 km den här gången och trots en dålig start, så blev det 4:00 "blankt" i snitt/km. Ingen större del mjölksyra, utan bara ren jävla vilja att varva upp inför lördagens lopp. På onsdag, kommer det att delvis bli terräng. Det är viktigt att få ett terrängpass i sig innan helgens terräng.



Det blev ett låååångt pass

Den här veckan varit intensiv med jobb och andra aktiviteter, men löpningen har helt klart inte kommit i andra hand. Även om det ibland kanske i mitt bloggande den här veckan kanske har känts så. I onsdags var det ett bra pass. Igår, under fredagen, hade jag bestämt mig för att köra mitt andra långpass någonsin (förutom DN Halvmara) i ett lugnt tempo. Det blev 13,1 km i ett 4:56/km i snitt, en härlig känsla att springa långt igen. För långt, är det helt klart för mig. Kul att kunna njuta av en intressant podcast och inte behöva pressa sig själv till det yttersta. Efter c:a milen, började kroppen att få ont i höft och knä. Men det var på något vis rätt så skönt att få den sortens smärta för en gång skull, istället för intensiv mjölksyra i låren.

Tack gode gud för halsduk, den värmer något otroligt. Det var faktiskt första gången jag var ute och sprang med min träningsjacka som jag vann i Sparbanskloppet. Tänkte att det var dags att testa den också. Extra skönt var det att lägga sig i ett kokhett bad och veta att kroppen har svarat bra på dagens test.

Så två olika och bra pass den här veckan på asfalt. Nästa vecka, väntar två pass (ett på asfalt och ett i terräng) till innan säsongens sista lopp i Snöfemman. Ska bli skönt att få upp lite tävlingsglöd och jag hoppas att kroppen är med mig hela veckan.

Nu börjar det närma sig igen...

Under onsdagen var det dags igen, ett löppass på asfalt. Det blev 8,6 km på i ett 4:11-tempo i kilometersnitt. Jag körde absolut inte för fullt och kroppen var lite halvt seg, så jag är helt klart nöjd med kvällens runda.

Det blir också ett löppass under fredagen, ett längre och mera lugnare pass, för första gången. Efter att ha försökt lika jäkligt nära eller på tröskelgränsen, så är det dags för ett längre än en mil och lite lugnare tempo för mig. Vi får hoppas att det kanske blir nyttigt, jag försöker att hela tiden hitta nya vägar att förbättra mig själv.

Nu är det faktiskt bara 9 dagar kvar till nästa lopp, jag har saknat det helt klart. Även om det har varit skönt med hetsen varje vecka att träna och sedan genomföra lopp varje helg, så är det alltid kul att stå där startskottet är och ge allt. Terräng är kanske inte det jag ser fram emot, men vafan, det kommer att bli kul helt klart.

Vila....zzZz!

Det är härligt att vila, under hela måndagen så gjorde jag ingenting. Jo, jag bakade och det kan vara fridfullt som inget annat ska ni veta. Under tisdagen, så var det vila i stort sett hela dagen (nåja). Men min kropp behöver återhämta sig efter innebandymatchen i helgen, det var en intensiv match helt enkelt. Imorgon är det återigen löpning på schemat och jag hinner emellamåt, sakna det under de dagar jag inte springer. Så det är skönt att kunna ha andra aktiviteter, som tar en del tid från det.

Min fiende vakar över mig

Under fredagen blev det återigen ett löppass, men jag var trött både mentalt och fysiskt. Jag hade 1 löppass och 2 innebandypass tre dagar i följd, samt sovit för lite. Ingen energi hade jag i kroppen, jag hade nog inte ätit tillräckligt de senaste timmarna för att få ut den där härliga energin som jag hade onsdags, då jag slog till med årets träningspass. Dessutom kom inte GPS-klocka (inte nu igen, den har ju funkat så bra på den fronten. Men nu börjar det...) igång, som den skulle. Lika bra det, så att jag kunde köra utan klocka och bara fått ett pass. Under de nära 9 km som jag sprang på asfalt, så hade jag många tankar på att avbryta. Jag kan nog gissa på att jag sprang mellan 4:30-4:45 per kilometer. Jag är väldigt glad dock att jag lyckades genomföra, utan att stanna.

Under det här energilösa passet, så lyssnade jag på en av de podcasts som jag lyssnar på; Svamprikets Svampod Fyrkant. Jag skrev om det för ett tag sedan och jag hörde av mig och sa att jag nämnde dem i min blogg. I slutet av min nedvarvning efter passet, så har dem ett "postsäcken"-inslag och då kom mitt mail med. De var trevliga nog att t o m ge mig lite reklam till den här bloggen och nu förstår jag varför tisdagen hade överlägset rekord i antalet besökare på min blogg. Riktigt kul, att det blir en liten snöbollseffekt som har hållt i sig denna vecka. En riktigt trevlig överraskning i slutet av en annars för djävligt pass. Det är inte illa att får oväntat reklam från en spelpodcast, en jävligt bra sådan.

Tyvärr gjorde min fiende besök igen med sitt illamående på kvällen och det höll i sig till sängdags, det fanns även kvar dagen efter ett bra tag (alltså idag). Fasiken, vad jag är väldigt irriterad på detta.

---

Jag måste bara skriva om denna härliga drömska mellanmål. Även om de andra Risifrutti som finns är helt okej, att äta någon gång då och då. Så är Risifrutti Saffransguld bland de godaste saker som jag har har ätit på länge, både nära och kära tycker att det här otroligt gott också. Den passar perfekt, när vi nu börjar närma oss juletider. Passa på nu, då det står att det endast är tillfälligt besök, så vi får se hur länge vi får ha kvar denna läckerbit.

Riktigt jävla bra pass + tredje loppet klart 2013!

Onsdagen var en riktigt bra dag, jag hade kompat ut två timmar. Så att det bara blev en 6-timmarsdag på jobbet, så att jag fick sluta kl. 14. Mycket härligt, vilket betydde att jag skulle kunna hinna ut och springa ute i terrängen. Tidigare fick jag inte igång klockan och valde att njuta av att springa ute i naturen vid skymmning. Idag var GPS-klockan med mig och även om jag rent psykiskt var lite trött och hade lite svårt att motivera mig att springa ut, så slår jag till med det kanske bästa träningspasset någonsin. Kroppen hade en bra dag.Det blev 8.8 km och snittiden blev 4:00/km, mycket bra!

De tre första kilometrarna avverkades under 4 minuter/km. Det är alltid jobbigare att springa i terräng, men jag hade gett mig fan, på att göra ett bra pass med klockan. Inte undra på, att jag var riktigt nöjd över mig själv den här dagen. Trots att jobb, innebandy, löpning och andra aktiviteter slåss om min uppmärksamhet samtidigt, så vägrar min kropp att visa upp att den har tappat något den senaste tiden.

Ett extra plus denna onsdag var att jag lyckades knipa en av de gratis Dumle pepparkakspåsar som delas ut på Dumles Facebooksida. Så nu har man en sådan att kvittera ut, kanske lagom till helgmyset?



Namnam, du ska snart in i munnen. Det förtjänar jag!

 

 

---

 

 

 

Sent på torsdagskvällen blev det klappat och klart för det tredje loppet, säsongen 2013. Jag debuterar i Midnattsloppet kommande säsong, då anmälan öppnades idag. Det blir inspirerande att springa ett sådant klassiskt lopp, en extra morot helt enkelt. Sedan tidigare är ju Göteborgsvarvet och Berlin Halvmarathon klara!

Ett äpple om dagen, håller doktorn borta....njae!

Idag har jag varit på läkarbesök. Det är nu dags att ta itu med en del saker och en av dem saker jag har velat få svar på, är mitt illamående som har varit fram och tillbaka i över en månads tid nu. Så ett läkarbesök var inbokat och tidigare idag, så pratade jag med en doktor och vi bollade lite olika tankar och idéer. Jag fick även ta ett gäng prover. Jag ska även ta en medicin, som jag har tagit på en inrådan av en apotekarvän som heter Omeprazol, doktorn föreslog att jag nu ska byta till Ezomeprazol. Vi får hoppas att medicinen hjälper och att jag får bra besked på mina prover.

Det är aldrig kul att sitta i väntans tider, men nu har jag tagit ett steg, mot att snart få veta om mitt hälsotillstånd.