Distans: 5 km Plats: 2 Tid: 21.46
Innan: Jag vaknade tidigt och kände mig knappast taggad på att åka ut och springa ett terränglopp på Värmdö. Men jag masade mig upp. Jag mådde illa och hade ont i magen, känns som att jag hade ett superlopp på G....eller inte. Jag åkte ut till Ingarö. Jag kände mig i övrigt helt okej, det kändes dock som i Västerås tidigare, lite matt i kroppen. Men jag hade goda förutsättningar att genomföra loppet och göra det bra. Det blev powerrade, någon proteinbar och en halv banan utöver standardfrukosten.
Att springa under 20 minuter, var nog inte att tänka på. Det var ett terränglopp och jag hade tänkt mig en tid runt 20.xx, när jag ställde mig upp för att starta, så såg att jag att det inte var så himla många som startade. Kanske runt 100 och det kändes som att jag hade en god chans att sätta en pallplats som målsättning idag.
Under: Inledningsvis så kände jag att loppet inte alls var lika bra snitslat och självklart som tidigare lopp jag har sprungit. Men likväl, när startskottet gick, så var det en bra löpare som sprang iväg rätt bra och jag hängde på. Jag var på en andraplats ända fram till "1 km"-skylten, där hände det som förstör hela min lördag och krossar min dröm om en hygglig tid. En kombination av egen blindhet och dåligt arrangemang, skapar en SKANDAL av stora mått, då jag tillsammans med två andra springer ut i ett träsk, i tron om att detta är rätt väg att springa. Efter en kortkort stund, så förstår vi att vi sprungit fel. Jag får panik, använder min spurt till att springa tillbaka och spring i på den förbannat lilla stigen, som leder in mig i loppet igen. Jag känner mig fruktansvärt arg och irriterad över detta, motivationen försvinner, men jag bestämmer mig för att genomföra loppet. Det här gör att vi tappar 1 minut och många löpare passerar.
Jag springer förbi en 15-20 löpare i jakten på upprättelse. Det springs genom stränder, backar och stubbfyllda stigar i skogen. Jag tror att jag ändå har en okej tid, när jag ser idrottsplatsen och målet. Jag försöker mig på en spurt, men kraften finns inte och jag ser att jag går mot en dålig tid.
Efter: Besviken över det mesta. Först, den superstora missen vid 1 km och sen med min slutid. I ren förbannelse slänger jag ner medaljen som jag fått i backen. Går fram till arrangörerna och säger till att det är uselt att det inte är tydligare var man ska springa, där jag sprang åt helvete. Han som låg solklar etta och sen han som låg trea, ser jag inte alls under loppet. Kanske de gav upp efter den missen?
Jag är så fly förbannad och uppe i varv efter den här floppen, att jag nästan kokar inombords. Såhär besviken i sportsammahang har jag inte varit på mycket länge. Jag lämnar Ingarö och Paradisloppet med stor ilska.
Några timmar senare har jag till slut lugnat ner mig, jag känner att jag har alla möjligheter att ha det här som revanschlusta vid nästa lopp.
Om loppet: Loppet som sådant är trevligt, men av mina 5 lopp hitintills, det svåraste också. Det bjuds på olika underlag. Men min besvikelse under loppet, färskt i minnet, gör att jag inte kan njuta av den trevliga vyn.
Jag blir även förundrad över, då jag läser i PM:et att man ska lämna tillbaka både chip och nummerlapp. Annars får du betala 100kr, men när jag vill lämna tillbaka detta vid arrangörerna på idrottsplatsen, hänvisar de mig till klubbhuset. Som är helt tomt. Mycket märkligt. Jag lämnar Ingarö, som en väldigt bitter man. Min tävlingsinstinkt slår på högvarv. Men med lite eftertanke, så ska jag fanimej ta revansch vid nästa lopp och jag kommer helt klart att ställa upp i Paradisloppet 2013 och springa rätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar