Trosa Stadslopp - Nr. 867 spurtar igen

Distans: 8.9 km Placering: 105 Tid: 34.46

Inför: Dags för säsongens sjätte lopp. Det var ett lopp på 8.9 km, nästan en mil och alltså det längsta loppet hittills. Loppet låg på samma fredag, som jag gick på semester. Enorm trötthet genomsyrade mitt allmäntillstånd, då jag har sovit sparsmakat under veckan. På vägen dit, känner jag inte mig alls taggad och tänker på hur skönt det vore att lägga sig i en varm och omfamnande säng. Rent mentalt hade jag knappat några tankar alls om loppet. Det skulle givetvis bli intressant och se ifall jag höll för en längre sträcka. Loppet var sent på kvällen och jag hade chansen att äta middag i lugn och ro, kombinerat med banan, gainobar, Sport Lunch och Powerade kort innan starten.

Tidigare under veckan har jag sprungit ute på terräng - en mil varje gång och det var lite svårsprunget pga regn och dess efterverkningar. Men jag hade åtminstone tränat rätt, jag skulle ha det "i mig" så att säga.

Under: Det här var den start hittills, som det har varit mest människor som ska springa. Vilket innebar att det var trångt och tajt. Jag började i andra startgruppen (av tre). Även om jag sprang under 19 på 5 km, så hade jag ingen speciell tanke på hur det skulle gå idag. 1 minut innan startskottet, så dog min träningsklocka. Jag hade inte laddat den på länge. Nåväl, pang, sa startskottet och jag var iväg. Jag försökte precis som tidigare starter, att dra iväg i hygglig fart, så att jag kom före större delen av gruppen. 

Strukturmässigt i min hjärna, hade jag byggt ut, så att jag hade ett högt de 2 första km, sen mellan 3-8 km, skulle jag fortfarande hålla ett bra tempo, men inte "kuta", för att spara mig inför de 2 sista km som var kvar. I benen började kännas krampaktiga efter 3 km, men jag försökte springa i lagom tempo oavsett. Pajar jag, så är det väl inget mer med det. Efter halva loppet, så känner jag mig förhållandevis fräsch och tror att jag ska kunna fortsätta vidare i ett bra tempo.

Drygt efter halva loppet. 

Det var verkligen kul att det var mycket folk hela tiden, längs banan, det gav en extra energi att jobba hårt. Eftersom min träningsklocka inte var på, så hade jag inte så jättestor koll på hur jag låg till tidsmässigt. Jag startade med gul nummerlapp, eftersom jag var i andra startgruppen, som startade 2 minuter efter den första (som hade vita nummarlappar). Under mitt lopp passerade jag en hel del vita nummerlappar, det var också sporrande, när man kände att man hade bra energi att kunna göra det.

När det återstod 1,9 km kvar, så satte jag in nästa växel. Jag hade viljan och kraften kvar, nu började det brännas. När det var 500m kvar, då kommer min slutspurt utan dess like och nu är det jävlar anamma. Det känns i stort sett, som att jag flyger på molnen. Alltid kul att höra att "oj, vilken spurt" av 867. 

Här kommer raketen i slutet (Tagen av en gammal arbetskamrat; Christian Boo)

Efter: Jag var lycklig, jag hade orkat hela loppet och jag hade orken för en spurt. Nu var jag glad över att få en medalj och banan. Min storasyster som har skött tidtagningen vid sidan om berättar till min stora glädje att jag har sprungt på 34.46. Utombords gör jag inte stora glädjeskutt, men inombords, så slår jag glädjevolter. En sådan tid innebär att jag har alla möjligheter att gå under 40 minuter på milen. Efter att fått rest min tuppkam i både Västerås och Söderköping, med två kanontider på 5 km. Så får jag ytterligare en bekräftelse att jag fortfarande kan bli ännu bättre i Trosa. Jag som var så himla trött i huvudet innan loppet och bara längtade på att börja en avslappnade semester, förbyttes i pigg i både kropp som knopp efter loppet.

Det blir inga mil innan mitt "sommarlov", men efter det, så ska jag fanimej visa att jag kan göra bra ifrån mig även där. Nu återstår det två 5 km-lopp i Norrtälje och på Muskö. 

Om loppet: Det var verkligen en folkfest utan dess like. Det kändes som att alla kom man ur huse i Trosa för att stötta löparna. Jag tycker att det banmässigt var bra förutsättningar längs hela sträckan. Dessutom var det perfekt väder att springa i. Jag hade inget att klaga på, mår man som en kung efter ett lopp, så är det väl så. Jag kommer förhoppningsvis kunna delta i den 27:e upplagan av detta lopp.