tisdag 18 februari 2014

Är 2015 slutet för mig?

Allt har sin början, sitt mitt och definitivt sitt slut. När jag har tid för att sitta och grubbla, så tänker jag var den här underbara resan som började i maj 2012 ska ta mig och vad den ska mynna ut någonstans. Jag hade nästan en hel säsong 2012 där jag testade på 5 km, 10 km och även en halvmara. Det blev många fina resultat och slagna rekord. Totalt blev det 21 lopp. Jag fick blodad tand inför mer. Jag tränade mer fokuserat inför och under 2013. Jag slog nya rekord, jag sprang mitt första lopp utomlands (Berlin halvmaraton), jag sprang två måstelopp (Göteborgsvarvet och Midnattsloppet). Det blev 24 (eller 25 beroende på hur du räknar) lopp, då sprang jag hela säsongen och fick många nya minnen som aldrig ska lämna mig.

Efter 2013, så började jag träna än mer fokuserat och hårdare. Jag trappade upp till 4 dagar i veckan (om jag inte hade lopp eller innebandymatch som låg mitt i allt), jag sprang längre och längre. Jag började springa 3000 meter inomhus, jag gjorde det väldigt bra och fick ett bra kvitto på att jag ligger i paritet där jag vill vara. Jag började träna inomhus i Västerås. Om man räknar ihop årets inomhuslopp har jag 29 lopp sammanlagt. Det är verkligen många det. Bland de har jag två halvmaror utomlands, en i Prag och en i Riga. Jag ska göra debut på maran i slutet på maj och jag ska testa på att springa Lidingöloppet. Sen har jag klassiska femmor och tior att se fram emot också. Ska bli helfränt att springa i norra länken, bara det ger mig glädjevibbar. Årets säsong kan mycket väl bli årets bästa, jag ska njuta av allt jag kan.

Men vad händer sen då?

Det är egentligen så långt kvar att det inte ens går att prata om. Men redan nu har jag börjat planera 2015 års löpsäsong. Jag har stora planer för den med, jag kommer att se fram emot det året också. Det finns några lopp av både nya och gamla slag som finns i mina tankar. Det kommer däremot att vara hemligt fram tills det börjar bli dags att tänka 2015 på riktigt. Sedan kommer jag att komma till ett vägskäl. Jag vet att det kommer att komma något inom mig som kommer att ifrågasätta allt. Jag har hela tiden velat bli bättre, jagat nya rekord och utmaningar.

Jag kommer att komma till en punkt där jag känner att jag inte kan bli bättre och måste ta det hela till nästa nivå och det vet jag inte om jag kommer att vilja ta. Det är något som jag självklart inte behöver ta ställning nu, men jag vet att den dagen kommer att komma. Det skulle lika gärna betyda att både mitt löpande och min blogg efter 2015 års säsong upphör att existera. Jag har blivit ganska intresserad av att lära mig mer om fåglar. Kanske mitt nya mål i framtiden blir att nå Club 300?

5 kommentarer:

  1. Alla har Svackor men jag tror inte en sekund du kommer vilja sluta, du har blivit en endorfinist... Kolla in sufferfest.com kanske ska du bli en knight of Sufferlandria? Jag är game!

    SvaraRadera
  2. Tror definitivt du lever i rätt tid för det ploppar ju upp nya lopp och utmaningar som svampar dessa dagar. Imponerande många lopp du sprungit. Själv nöjer en sig med ett eller två per år och tycker det är tillräckligt. Du får ju sannerligen mycket valuta för dina träningstimmar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt! Alla lopp och upplevelser är väldigt mycket valuta för den tid jag lägger ner!

      Radera
  3. Det kommer gå bra och du gör ju allt så jäkla fint!

    SvaraRadera