onsdag 25 juni 2014

Att njuta av det goda i livet


Ibland måste man stanna upp och njuta av det enkla i livet. Då undrar ni säkert varför jag har en Daim som bild högst upp i samband med detta. Är det något jag uppskattar med min löpning är att jag har all rätt i världen att få "kolhydratladda" med vad jag egentligen finner är lämpligt, oftast inför lopp då givetvis. Ibland är det läsk, som sköljs ner. Ibland är det en Snickers som få följa via munnen neråt i systemet. Glass är aldrig fel (Har precis införskaffat Mormor Magdas mintdröm, fy bubblan vad gott). Mint är något som får mig att rulla runt av glädje, ungefär som att ge mina katter kattmynta. Jag spärrar upp blicken mer utav mintsmak än av energidryck, bra grejer helt enkelt.

Så därför blev jag väldigt glad när Daim skulle komma ut i en begränsad utgåva, i smaken mint. Ända sedan jag läste om detta, så har jag håll ögonen öppna efter denna produkt och till slut, så fann jag den. Var? På Pressbyrån i Västerås av alla ställen, jag hade inte sett den alls i 08-land. Det var en perfekt belöning att knapra i sig, framförallt när man hade sprungit under 17 minuter för första gången utomhus. Sedan dess dyker den upp mer och mer i min absoluta närhet, jag tänker inte missa chansen att få njuta av den. Testa den. Utan tvekan i toppklass, precis som en själv. Med tanke på att löpningen har tagit stora delar av mitt liv i anspråk, så har jag verkligen fått mycket tillbaka. En av delarna att jag utan ha dåligt samvete kan äta sådana här gottesaker när det finns möjlighet. Jag har blivit mer medveten om vad och hur jag äter sedan jag började min löpkarriär. Kebab, pizza och chips är i stort sett obefintligt de två senaste åren och det var ändå något som var ganska vanligt förekommande i mitt liv tidigare.

Ni vet de tillfällena när man inte var vuxen, då man gick i högstadiet och man tyckte att det var "lyx" att få äta just kebab, pizza och chips. Idag tycker jag att det är lyx att få sätta sig i favoritfåtöljen hemma, ta fram ett paket mörk choklad, ta på sig glasögonen, byta om till en pyjamas och få njuta av någon dokumentär via någon tv-tjänst. Vadå lillgammal? Snacka om att mina värderingar i livet har ändrats under de senaste 5-6 åren och min satsning för löpningen har varit en bidragande orsak till att jag faktiskt lever ett sundare liv idag och mognat till mig lite. Så därför passar jag på att njuta extra mycket av alla möjliga stunder i livet, när det finns tillfälle. Det är vi värda allihopa.

---

Löpningen och foten då? Hur går det där? Foten är fram och tillbaka, det känns att den finns där, om man säger så. Däremot upplever jag att den inte har försämrats, trots att jag lägger ner mycket tid och energi på att utsätta den för löpning trots att det är vila som den borde ha. Dagen efter den långa skogspromenaden, alltså i måndags, så var jag ute och sprang igen. Det hade varit upp och ner under hela dagen hur det kändes med foten. Jag körde på rätt hyggligt inledningsvis av passet, det blev 15 km i skogen som jag hade tänkt. Däremot så blev snittet 4:05/km och det var överraskande, dessutom hade jag inte tagit i för fullt utan jag hade hållit en väldigt stadig fart hela passet. Utöver detta, så regnade det på rätt bra och jag hade mina tvivel på var passet skulle ta mig någonstans. Kroppen var helt enkelt sugen på springa av sig lite. Jag fick dock inte alls lika ont i foten som jag får efter löppassen, utan det var i stort sett smärtfritt.

Igår, dagen efter, så funderade jag om jag skulle köra ett sista pass inför Trosa på fredag. Så blev det, trots att jag kom hem sent efter ett möte och behövde egentligen gå och lägga mig tidigt, så tog jag på mig skorna och sprang 10 km i skogen. I huvudet hade jag beställt ett pass på runt 4:20/km i snitt och det blev 4:17/km i snitt, där jag hade mycket energi kvar efter passet. Däremot hade jag lite mera ont i foten efter passet, än dagen innan som var smärtfri. Jag kan tänka mig att det beror på att jag körde två pass, två dagar i rad. Anledningen till detta var att jag ville ha hela onsdagen och torsdagen helt fria från löpning, även stora delar av fredagen är det återhämtning på schemat (eftersom loppet går sent på kvällen). Idag när jag sitter här och skriver, så känns det återigen ganska hyggligt. Jag borde inte utsätta mig för detta överhuvudtaget, men uppenbarligen levererar jag fortfarande och jag känner mig kropp ganska bra just nu. Om c:a 1 vecka, så är vårsäsongen officiellt avslutad. Då blir det mera vila och läkarbesök. Tills fredag, så ger jag min fot all kärlek som den vill ha. Imorgon ska jag klippa naglarna på den, då blir han nog glad.

4 kommentarer:

  1. Skogen äger! Hoppas lilla tassen kommer till ordning ....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst, gör den? Det hoppas jag också!

      Radera
  2. Vårsäsongen slut? Kommer det säsongsvila på det, eller blir det höststart direkt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir vila under juli (förutom Roslagsnatta, om jag springer det). Sedan har jag 7 lopp i augusti som väntar, om jag nu väljer att springa alla.

      Radera