lördag 10 januari 2015

Dags för nästa utmaning

INFÖR

Det dröjer inte länge nu, förrän det är dags att ladda om. Nytt, en smula överraskande, oväntat rekord slogs i tisdag. Imorgon åker vi till Örebro, för att springa igen. Jag ska inte direkt överdriva och säga att jag är stormförtjust, att springa 3000 meter, i den här farten med den träning jag har, tar en gnutta på psyket. Samtidigt är det tävlingarna som jag klarar av att träna oerhört fokuserat och med järnvilja. Jag har ännu inte riktigt förstått riktigt att jag slog ett nytt rekord i tisdags. Det låg liksom inte i planeringen. Min målsättning för 3000 meter var väldigt blygsam när jag startade inomhussäsongen och med tanke på hur mycket upp och ner det har varit, så var det ett superbesked att få mitt i allt tvivel. 

Tybblelundshallen. Det blir tredje gången jag besöker den hallen. Jag gjorde min inomhusdebut i mitten av november 2013 i och med Vinterspelen. Då var målet att springa sub-10. Något som jag på förhand var lite osäker, men jag trodde att det skulle gå med lite vilja och det gjorde det. Det blev 9:48 då. Jag återvände till samma hall, 1,5 månad senare. Det var då dags för Örebro Indoor Games, det var mitt första lopp för 2014. Det var då förra årets säsong startade. Jag hade tränat på rätt bra under uppehållet och siktet var att slå 9:48. Så blev det också, då jag slog rekord med 7 sekunder till 9:41. Vi kan väl säga att jag har med dessa två trippar dit, goda minnen från Örebro och Tybblelundshallen. Nu blir det dags för Örebro Indoor Games igen med andra ord. Vad målet är? Jag vet faktiskt inte, helt ärligt. Jag hoppas att jag kan spinna vidare på att känna mig i bra form helt enkelt.

Hur har jag tränat sen i tisdags? Jag sprang dagen efter, alltså i onsdags. Det fanns en tanke om att det skulle bli en "lugn" asfaltstia. Med tanke på att snabba lopp, kan kännas ganska hårt på kroppen. Jag var dock pigg på uppvärmningen och sedan sprang jag bara på, hela vägen. Det blev sub-40 på milen, lite överraskande. Även om jag kände mig lite sliten, så kände jag mig även stark och pigg i samma veva. Märkligt det där. Framförallt när det var så snömoddigt och lite småjobbigt att springa. När man tog ett steg fram, så kändes det samtidigt som man nästan åkte två steg bak. Dagen efter, alltså igår. Blev det den där lugna asfalstian som jag eftersökte, med 4:14/km i snitt. Jag kände mig inte särskilt sliten, däremot rätt så energilös och inte så sugen. Ett viktigt pass, likaväl. Idag har det varit totalvila och jag smällde in mig nästan en helt paket chokladglass, imorgon ligger mörk choklad som väntar på mig.

Fansen väntar nog på mig. Jag har som skrivet, haft det bra i Örebro och har nog börjat bygga upp en mindre supporterskara. Jag har förstått att det är många duktiga löpare, som kommer att agera krok och hare för mig. Perfekt, tycker jag. Slå 9:41. Där har vi målet. Sen får vi se. God natt!

2 kommentarer:

  1. Hoppas du sov gott och lycka till! // Lennart

    SvaraRadera