Vi är fler som tror på mig

När jag själv har gått lite i dvala när det kommer till mitt självförtroende, så finns det någon annan som väljer att visa att man tror på mig. Det är nämligen min sponsor sedan tidigare, Exotic Snacks, som tar i från tårna och väljer att ge mig extra energi för framtiden. De har nu officiellt satt sig på tröjan och blir min andra sponsor att sitta på min tävlingströja förutom rödbetsjuicen Beet-It som finns där sedan tidigare. Dialogen mellan mig och Exotic Snacks har pågått under en tid, till slut kände vi att det är hög tid att slå till. Jag är tacksam för detta och det ger mig ytterligare stöttning i mitt löparliv.

Jag har sedan jag tog min vilovecka nu, haft otroligt mycket myror i brallan och framförallt när jag har haft flera skadeproblem, haft det tufft rent mentalt att jag inte riktigt vet var jag skulle stå. Jag är van att vad jag än tar för mig rent löparmässigt ger mig stora framgångssteg, det har pågått konstant sedan jag började att löpa våren 2012. Nu upplever jag den värsta dalen någonsin sedan starten. Jag vet inte, ärligt talat, hur jag ska sätta ord på det. Det enda jag med säkerhet kan säga är att jag kommer att fortsätta att jobba hårt, varenda dag för att nå tillbaka till den plats jag tillhör - på toppen.

Så hur börjar jag komma tillbaka? Det började egentligen idag. Jag har inte sprungit eller spelat innebandy sedan förra söndagen, det har varit en vilovecka med endast kroppsövningar på menyn. I samband med detta har jag fått chansen att vila min fot och min spricka i revbenet, utöver detta har jag mått dåligt och trott att jag var redo att kasta in handduken för jobbet. Det händer otroligt sällan och det går jag inte med på.

Idag spelade jag återigen en innebandymatch, trots att jag inte hade tränat alls i veckan, så var jag hyggligt pigg i kroppen. Besvikelsen över förlusten känns lika stor som den alltid brukar, jag sitter fortfarande här och surar. 24 minuter efter att jag hade kommit hem, så var jag ute i spåret för första gången på en vecka. Nästan 2 mil i skogen och snittiden är inget jag ens önskar min värsta fiende, men jag var tillbaka och det var viktigt. Jag hade krämpor på i stort sett varenda ställe på kroppen, samt var otroligt seg i steget. På något sätt hade jag ända saknat detta, jag var väl så distraherad av min egen eufori så att jag sprang in med knytnäven rakt in i en lyktstolpe. Ingen fara, tänkte jag. När handsken hade åkt av senare, så hade jag börjat blöda en hel del. Sedärja, då var comebacken avklarad.

"Somliga går i trasiga skor..."

"Somliga går i trasiga skor..." är en av Cornelis Vreeswijks kända låtar. Hur kan det ha något med mig och min löpning att göra? Det är något jag har skrivit om förut, men det är värt att ta upp det en gång till. I maj 2012 så började som bekant att löpa på riktigt i och med att jag bestämde mig för att springa mitt första lopp i Skärholmsloppet. Däremot hade små frön såtts längs vägen för att jag skulle ha anlag för att löpa. Ett av dem är jag när utnyttjade ett friskvårdsbidrag senvåren 2011, då jag bestämde mig efter att ha joggat ett tag att jag skulle köpa mig ett par på säljarens rekommendation och det kändes tveksamt till en början, men nu var det absolut startskottet till joggingen kändes betydligt roligare och lättare.

Vad hade jag då sprungit i innan? Jo, det var ett par trasiga grusfotbollsskor som jag hade sprungit runt med. Hål på flera ställen i skon och med noll dämpning, så undrar jag i efterhand vad jag tänkte? Att jag orkade hålla ut, utan att jag gav upp egentligen. I samma veva innan jag började löpa i maj 2012, så sprang jag vad jag har förstått runt 5-6 km och då hade jag 12 (!) pauser som kortades ner till 2 pauser. Sen blev det inga pauser, sen sprang jag lopp och efter det en GPS-klocka. Resten är som vi säger historia, men det är sjukt att jag utsatte min kropp för detta. Idag känns det helt overkligt, men det är som människornas evolution, ibland måste man ta ett stort steg för att komma närmre perfektion helt enkelt.

Jag undrar dock hur det har sett ut för andra löpare, innan de kom in i "rätt fas" och hur tokigt det kan ha varit i början.

---

Oväntad hälsning | Inte nog med att Exotic Snacks nyligen har valt att sponsra mig, det dök oväntat upp ett paket från dem. Paketet innehöll en stor påse med nötter, choklad och annat gott. Den belgiska chokladen smakade verkligen toppen, lite för gott för att jag skulle ha fingrarna i styr. En mycket uppskattad julhälsning från min senaste sponsor, väldigt kul!

Bloggen avslöjar: Nästa sponsor gör sig redo!

Givetvis ska vi inleda helgen med en riktig pangnyhet. I veckan har det blivit klart att Exotic Snacks väljer att stödja min fortsatta resa att bli en ännu bättre, det är helt enkelt fler än bara jag som ser ett härligt regnbågsljus längre fram i min löparframtid.

"Exotic Snacks har valt att sponsra Andreas Åkesson med nötter & snacks ur vårt sortiment. Våra produkter är perfekta för återhämtning vid träning då nötter innehåller gott om protein och hälsosamma fetter. Då Exotic Snacks bland annat är sponsor av Stockholm halvmarathon är vi extra stolta över att samarbeta med topplöpare såsom Andreas. Andreas har gjort anmärkningsvärda framsteg under en kort tid och vi trorstarkt på ännu bättre resultat i framtiden!",  skriver Lisa Mardon, marknadskoordinator på Exotic Snacks.

Det är givetvis väldigt hedrande att jag har lyckats knyta till mig ännu ett etablerat varumärke till min portfölj av sponsorer, som är till gagn i min löpning på ett naturligt sätt med sitt urval av produkter. Exotic Snacks har redan innan min löparvärld öppnande sig varit en del från och till i min vardag, så det känns extra kul att kunna hitta en fin plattform för ett samarbete där vi båda kan stråla i varandras solsken. Nu kör vi!