Det har varit ganska lugnt sedan lördagens debut på 3000 m. Under söndagen blev det i och för sig mycket innebandy. Två SIL-matcher, en vinst och en oavgjord mot serieledaren. Alla som vet hur SIL-innebandy spelas, vet att det är sällan några lugna stunder ute på plan, vilket betyder att jag får stor användning för min löpkapacitet. Jag var inte alls trött över loppet dagen innan heller. Däremot var det otroligt segt att gå upp tidigt på en söndag, inte heligt alls.
Timmar senare var det dags för match på "vanlig" innebandyplan, jag fick spela center. Andra gången på typ 10 år som jag spelade den positionen (är oftast back, någon gång forward), en otroligt svårbemästrad roll om man är ovan som jag. Det känns som att man aldrig är på rätt plats egentligen utan studsar omkring överallt på planen i jakt på att någon gång stå rätt. Jag själv är nöjd med min insats, trots förlust, är jag inne på ett mål framåt och inte alls är inne på något bakåt. Samtidigt lyckades jag springa slut på den sista juicen i kroppen som fanns kvar. Det är mer än godkänt i min bok, sen må det vara så att andra är av andra åsikter uppenbarligen.
Under måndagen var det total vila. Skönt det, de få dagar det dyker upp. Dagen efter, så blev det enkla styrkeövningar. Idag blev det däremot comeback ute och det med mina nya skor återigen. Jag gjorde premiär med mina nya bekantskaper måndagen i förra veckan, förutom lite ont, så var det som väntat goa att springa i. Under sista träningspasset inför och under själva loppet, så sprang jag i mitt vanliga par för att inte äventyra något. Så då var det alltså andra gången jag tog med dem på en tur. Med tanke på att jag är småkrasslig och just i detta nu inte har något lopp i närheten att satsa mot, så hade jag inte förväntat mig några stordåd. Kanske på 4:00/km eller strax över.
Det blev betydligt bättre än så. Det blev 3:51/km i snitt och jag tog inte ens i, skönt att veta att kroppen ibland vill ut och leka. Jag fick dock knyta skon en gång under passet, men snöret gick upp igen och då sprang jag mer än halva passet med en oknuten sko. Otroligt oskönt, men det gick det med. Det hände någon i förra veckan under min premiär med dessa skor och när samma snöre gick upp, en tråkig sak och som har fått mig att vara irriterad över det. Dock så tror jag att det kanske får sin lösning snart på den irritationen som uppstod då. Om det blir så, berättar jag gärna vad som händer i förra veckan som gav mig en hel del ilska och huvudbry. Vilket gjorde att jag inte hade lust att knyta min sko mer än en gång idag. Så var det inget mer med det. Förutom att jag är väldigt glad över passet. Jag sitter och myser nu helt enkelt.
Visar inlägg med etikett SIL. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett SIL. Visa alla inlägg
onsdag 20 november 2013
söndag 20 oktober 2013
Försäsongen för 2014 officiellt påbörjad!
Det finns dagar där man kan säga, att då började den resan. Igår sent på kvällen, så inleddes resan för det som är grunden till 2014:s löpsäsong. Efter förra veckans Hässelbylopp, så var tanken att jag skulle helt avstå från löpträning den här veckan. Trots innebandyträning och lite styrka hemma, så kunde jag inte hålla mig. Först under lördagen spelades badminton med min sambo, jag låg under 0-2 i set inledningsvis och det var fruktansvärt lojt spelat i comebacken. Dock hann jag kvittera till 2-2 och sen tog tiden slut. Jag kan och vill inte förlora mot min sambo, det är oacceptabelt. Oavgjort, kan jag åtminstone leva med, ett tag i varje fall. Den senaste gången jag spelade badminton och sedan var sprang senare på kvällen, blev en succé och nytt träningsrekord för tillfället. Jag bestämde oerhört sent att jag skulle springa under gårdagen, det var först efter badmintonsessionen, som jag gav klartecken till att springa.
Även om jag var väldigt seg och inte hade någon lust, när timmarna sakta men säkert började ticka framåt löppasset. Så tog jag på alla saker, sprang ut i bara kortärmat i den isande kvällskyla som rådde. Planerat var att springa 12 km asfalt och utan egentligen någon plan hur snabbt det skulle gå, jag ville att kroppen skulle få känna på det igen. Jag hade saknat löpningen så himla mycket den senaste tiden, förutom Hässelbyloppet, så sprang jag senast tisdag i förra veckan. Det var länge sedan helt enkelt. Jag stod för en riktig bra start, då första kilometern avverkades på 3:14. Trots stort illamående inledningsvis som fick mig att börja oroa mig för en ny kaskadspya, så svarade kroppen ändå trots det väldigt bra. Samtliga kilometer förutom en (var på 4:02) var under 4:00/km i snitt. Helt makalöst egentligen. Sedan vid 8 km, så började jag få ont i alla möjliga delar på överkroppen. Till slut koncentrerades det vid magtrakten. Ont och starkt håll där. Redigt bajsnödig, inte alls en skön känsla, när passet i övrigt gick bra. Jag fortsatte att sätta hög fart och ville inte att det skulle påverka mig, det blev en starkt avslutning. Jag gled triumfartat ner i ett varmt bad efteråt. Så himla gott.
---
Idag spelades den snabba SIL. Trots få spelare på plats, lyckades vi med att vända 1-6 till 10-10 (med 6 sekunder kvar) i den första matchen och kontrollerat vinna andra matchen med 17-7. Trots två träningspass under gårdagen, så var jag pigg och orkade springa kopiösa mängder rentav. Kul känsla. Så tre tuffa träningspass på mindre än 24 timmar, jag tycker nog att jag är välförtjänt av lite vila resten av dagen, eller hur?
Även om jag var väldigt seg och inte hade någon lust, när timmarna sakta men säkert började ticka framåt löppasset. Så tog jag på alla saker, sprang ut i bara kortärmat i den isande kvällskyla som rådde. Planerat var att springa 12 km asfalt och utan egentligen någon plan hur snabbt det skulle gå, jag ville att kroppen skulle få känna på det igen. Jag hade saknat löpningen så himla mycket den senaste tiden, förutom Hässelbyloppet, så sprang jag senast tisdag i förra veckan. Det var länge sedan helt enkelt. Jag stod för en riktig bra start, då första kilometern avverkades på 3:14. Trots stort illamående inledningsvis som fick mig att börja oroa mig för en ny kaskadspya, så svarade kroppen ändå trots det väldigt bra. Samtliga kilometer förutom en (var på 4:02) var under 4:00/km i snitt. Helt makalöst egentligen. Sedan vid 8 km, så började jag få ont i alla möjliga delar på överkroppen. Till slut koncentrerades det vid magtrakten. Ont och starkt håll där. Redigt bajsnödig, inte alls en skön känsla, när passet i övrigt gick bra. Jag fortsatte att sätta hög fart och ville inte att det skulle påverka mig, det blev en starkt avslutning. Jag gled triumfartat ner i ett varmt bad efteråt. Så himla gott.
---
Idag spelades den snabba SIL. Trots få spelare på plats, lyckades vi med att vända 1-6 till 10-10 (med 6 sekunder kvar) i den första matchen och kontrollerat vinna andra matchen med 17-7. Trots två träningspass under gårdagen, så var jag pigg och orkade springa kopiösa mängder rentav. Kul känsla. Så tre tuffa träningspass på mindre än 24 timmar, jag tycker nog att jag är välförtjänt av lite vila resten av dagen, eller hur?
Etiketter:
2014,
badminton,
bra löppass,
Innebandy,
SIL
onsdag 24 april 2013
Mot nya mål & Äntligen möts vi igen, din gamle skog!
Dagen efter Kvarnloppet i Järfälla, så blev det tidig uppgång under söndagen. Det blev 6:15. Ingen rast, ingen ro. Jag åkte ut till Hägersten för att spela SIL, den där snabba innebandyformen. Jag har ju varit borta den senaste månaden då det har spelats (först Premiärmilen, sen Berlin halvmara). Det började hyggligt då jag pangade upp lagets första mål i krysset, sen senare gjorde jag även ett enkelt styrningsmål. Men där tog det stopp. Det blev bara 2 mål i första matchen. I den andra blev jag nollad för första gången. Snopet. Men jag är egentligen ingen målskytt, men trots allt underkänt från min egen sida. Ny klubba dessutom. Nåja.
Med tanke på planens lilla yta och de tre utespelarna på plan, blir det väldigt intensivt och emellanåt rätt ruffigt och fult. Tyvärr trodde jag att idiotiska skogshuggare (jag kan ju själv vara en sådan) var förpassade till Korpen, men när man blir nästan hotad till livet i spelargången efter match, så undrar man vilka dårar som springer lösa där ute. Nåja, jag spelar bäst irriterad och när jag får motståndaren ur spel. Där har jag allt som oftast få övermän, så då är SIL väldigt kul att spela. Men också är det mycket korta och snabba löpningar som suger musten ur en. Nya tag nästa gång med andra ord.
---
Vi är åter förenade. Jag och mitt kära terrängpass. Idag blev det första passet ute i skogen på över 4 månader och som jag har längtat. Det var mitt första pass sedan loppet i lördags, kroppen saknade halvt energi. Men med tanke på att jag skulle springa ute i det fria igen, så fick jag extra krafter av det. Att återse den skogsbeklädda miljöer igen, var faktiskt en fröjd. Det var dags att lyfta mot nästa mål (Danderydsloppet).
Nu när jag har gnuggat så intensivt ute på asfalt, där jag är van med jämnt underlag. Så blev jag närmast lite överrumplad är hur ojämnt, backigt och mindre höjdskillnader kan ta på ens krafter. Särskilt när man uppenbarligen inte spritte i benen. Men på något sätt lyckades jag hålla modet uppe. De 2 kilometrna var under 4:00/km i snitt och även 5:e och 6:e kilometern var under densamma, extra kul att fortfarande ha mera att ge under passet. Sedan tidigare har två jobbiga uppförsbackar i mitt gamla vanliga terrängpass. En som är lite kortare och kommer först, den klarar man hyggligt lätt. Men den andra är åt h-vete seg, den pågår hur länge som helst och verkligen drar ur ens hela livslust i stort sett. Men när man är på toppen av det hela, älskar man sig själv och att man aldrig ger upp.
När passet på 8.94 km var färdigt, så stannade jag klockan och såg att jag hade sprungit 3:58/km i snitt och jag tror nästan att det är terrängpassrekord i snittid. Otroligt. Första passet ute i naturen på mycket länge och jag kände mig inte helt hundra, så gör jag den här tiden. Jag älskar att vara tillbaka i skogen. Dessutom var det tillsammans med min gamla löpskor, som nötte marken idag och som bekantat sig med det här spåret sedan tidigare.
Ibland kan löpningen vara helt underbar. Tack.
måndag 11 mars 2013
Nya mål i SIL samt fruset besök i Nyköping!
![]() |
| Här har jag precis gjort ett av målen för dagen! |
Igår blev jag åter inkallad till att hjälpa ett lag i SIL. Första gången jag spelade, så var jag trots att jag trodde att jag förberedd, tagen på sängen pga det snabba tempot. Något jag delvis kom in i och gjorde 4 mål senaste gången. I helgen blev det 1 seger och 1 förlust, den här gången var jag mer mentalt förberedd på vad som väntade och utnyttjade min snabbhet samt spelförståelse (tamejtusan, sån't har jag oxå) till min fördel. Man spelar alltid två matcher varannan helg på samma tider, vilket är bekvämt. Men första matchen började kl. 8 och att stiga upp halv 7 på en söndag, känns väl lite segt. Men med tanke på hur kul det är, var det lät värt det. I första matchen vann vi med uddamålet efter en delvis ruffig och intensiv match, jag gjorde 3 av 6 mål i matchen och det kändes bra att leverera. Andra matchen förlorade vi och det blev 2 mål till för min del, bland annat ett långskott/lobb från egen målbur rätt in i motståndarens mål.
Så summa summarum. Det blev totalt 5 mål den här helgen och 9 mål på 4 matcher är hyggligt, bättre än vad jag hade förväntat mig. Jag är absolut ingen målskytt, men på den här planen har man möjligheten att utnyttja de positiva egenskaper som jag har lärt mig genom åren av gnuggade på en innebandyplan.
---
![]() |
| IFK-målvakten John Alvbåge applåderar innan matchstart! |
Jag är en sann sportfanatiker och ett lag som håller mig varmt om hjärtat är IFK Göteborg. Jag spenderade stor del av min loppsäsong springandes i en träningströja av IFK. Årets första fotbollsmatch för min del, blev borta i Nyköping i svenska cupen timmar efter spel i SIL. Där har jag aldrig tidigare sett någon fotboll, så det var dags. IFK tog ledningen, men det stod 1-1 i paus. Men IFK kunde ta över mer och mer i andra halvlek och tog en välförtjänt 1-4-seger. Men den här arenan även om det bara är divison 1-spel där, var ett skämt. Mer provisorisk kan det inte bli, precis innan matchen, tänkte jag hur trevligt det vore att kanske köpt sittplats. Men med tanke på hur sittplats såg ut, så var jag inte alls missnöjd med mitt val att stå i IFK-klacken. Det enda man kunde klaga på var att det var så jävla kallt och kallbrand dök upp i huvudet mer än en gång. Värst var det för de stackars små på foten, huga mej.
I väntan efter matchen, gick jag runt vid Rosvallas inomhusrinkar och helt plötsligt passerade hela IFK-laget förbi mig med några centimeters avstånd och IFK-anfallaren Hannes Stiller höll upp dörren för mig och det tackar jag för enormt. Vilken grej. Eller nåt.
![]() |
| Den här mannen höll upp dörren för mig, läser han min blogg, måntro? Är det därför han var så snäll eller är han bara en godhjärtad herre? |
---
Idag var det återigen dags för mitt fjärde löppass på åtta dagar. Trots att det rent mentalt kanske kan vara jobbigt emellanåt, så tycker jag att kroppen hänger på bra och att jag inte har några större krämpor (peppar peppar...). Idag var det dock menat som ett lugnare pass och det är lättare för mig att intala mig detta på en måndag på jobbet, istället för att jag ska gnugga tröskelpass återigen. Det blev 10 km, alltså en mil och 1 km mer än i vanliga fall. Trots att jag skulle ta det lugnt blev det 4:24/km i snitt och det får ses som mer än godkänt, med tanke på att jag hade minst två växlar till att dra i. Nästa pass blir innebandyträning imorgon.
Etiketter:
Hannes Stiller,
IFK,
IFK Göteborg,
Innebandy,
Löppass,
mål,
Nyköping,
Nyköping IS,
relaxpass,
Rosvalla,
SIL
söndag 24 februari 2013
Boken är färdig, mycket innebandy och 1 månad kvar!
Nu är den äntligen här. Min bloggbok. Nu har alla 70 inlägg från under löpsäsongen 2012 från min blogg blivit en fin bok. När man slutar blogga eller om bloggen mystiskt skulle försvinna i cyberspace, så har jag en bok från mitt debutår att bläddra i. Det är inte bara nu som ska jag kika i den, det kan vara kul att när man blir äldre och kanske barn och barnbarn vill se vad sin pappa/farfar har haft för sig och vilka tankar som har funnits. Tanken om en bok har funnits länge, i 4 månader cirkus. Valet av "bokbindare" blev bloggtillbok.se och det funkade fint, tog lite över en vecka och i boken fick jag även med ett två sidor långt och unikt förord. Det gick på 531 kr allt som allt, det svider såklart lite. Men jag är nöjd med slutprodukten. Jag bloggar på i vanlig takt 2013 och det kommer förmodligen bli en ännu tjockare bok, då jag bloggar från årets start istället för juni som i 2012. Vem hade trott detta för 9 månader sen?
---
Idag blev det premiär för spel i Svenska Innebandyligan. Även kallat SIL. Det är snabbare innebandy med tre utspelare och en målvakt med mindre plan och mindre regler. Man spelar två matcher (3x11) efter varandra. Det blev stryk i bägge, men jag fick som reserv hoppa in och göra 4 av lagets 7 mål. Helt okej, men vilket tempo och det gick snabbt. Men kul var det, helt klart. Första matchen började 8.00, huga. Nu har man gjort det också.
Ett par timmar senare blev det "vanlig" innebandy och idag skulle det bli från min vanliga högerbacksposition. Uppvärmningen och första perioden var inte nådig, min kropp var verkligen sliten framförallt i rygg och höfter. Men sen i andra perioden kom jag igång och kroppen kändes fräsch igen. Efter att det blev onödigt spännande i tredje, så vann vi med 9-6. 1 "dum" utvisning och 1 assist blev det idag. Tredje raka segern! Nu är det helt klart viloläge för min sargade kropp.
---
Nu är det bara 1 månad kvar. Sedan är säsongen igång på riktigt. Idag är det faktiskt exakt 1 månad kvar tills Premiärmilen går igång, 24 mars 2013. Ett datum som har funnits i huvudet varje träningspass under den hårda vinterlöpningen. Det är inte då, som jag ska göra mitt bästa lopp eller slå personbästa. Men att springa och njuta av att vara en löpare i tidig vårvärme tillsammans med andra entusiaster. Fan, det känns så nära och det är skönt. Nu har jag lagt upp 1 månads träning tills loppet börjar, jag kan nästan ta på det hela. Det pirrar i hela kroppen och jag kan inte ens hålla fingrarna i styr, när jag tänker på detta.
Så annars då? Hur går det med löpningen. Det blev ett 9 km-pass i fredags utan klocka (den ville inte vara med igen, suck). Men jag körde 4:45/km-snitt ungefär och körde fartlek för första gången på mycket länge med flera intensiva rusningar. Ett härligt pass, jag inser att jag inte hela tiden kan köra tröskelpass eller i närheten av det varje gång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)









