Distans: 5 km Plats: 8 Tid: 18.03 (nytt rekord)
Inför: Jag var mentalt ambivalent efter torsdagens lopp i Norrtälje. Jag hade sprungit på en bra tid, några sekunder från mitt rekord, trots att jag inte alls var i bästa form och att jag tidigt i loppet fick ont i låren. Så hemresan som var lång kändes ändå okej, trots att jag ändå var nära att slå mitt eget rekord. Nu var det dags för sista (och nionde) loppet inför uppehållet som kommer att vara i några veckor. Trots att jag bara sprungit 8 lopp totalt, så kände jag mig mentalt sliten att behöva gå upp tidigt på semestern och ta mig ända till Muskö. Långt ut som det bara går på en SL-biljett känns det som. Jag hade som vanligt med tidiga lopp inte ätit tillräckligt bra, så jag kände mig hungrig och extra seg.
Jag hade inför det här loppet läst att det var backigt och att man inte skulle räkna med att slå något personligt rekord. Jag som väldigt gärna hade velat att göra ett bra sista lopp innan jag tar ett break. Menmen, det var bara att göra sitt bästa utifrån de förutsättningar man hade rest till Muskö. Väl på plats, så låg starten vid vattnet och det kändes verkligen som att vara på landet, långt ifrån allt var stress och storstadskänsla hette. Med tanke på att det var väldigt hett i luften, så valde jag att byta om till en "lättare dress", för att inte bli alltför nerdragen av tunga kläder.
Det var sedermera nära starten närmade sig att ställa i ordning träningsklockan och sätta på den flödande musiken.
Under: Som vanligt var det pirrigt strax innan det skulle börja, en väldigt härlig känsla när allt kommer omkring. Man blir väldigt fokuserad på den stundande uppgiften. Det är bara att insupa det allvar som det på sätt och vis ska inträffa.
När ljudtutan tjöt, så var det bara att sedermera att göra en bra första km som gällde för att haka på de mer erfarna löparna längre fram. Efter den första kilometern, hade jag en bra känsla. Men sedan så började den jobbiga tröttheten i låren slå till igen (hej då, stadig frukost) och jag börja förstå vad de menar med en knepig bana. Den går upp och ner, upp och ner och så vidare. Jag fortsätter att hänga på i så bra tempo, som möjligt. När det återstår lite mer än 1 km kvar, så springer vi i ett skogsparti med leriga vägar. Nu börjar det bli tufft, allt detta toppas med en svår backe med kurva som grädden på moset. Den suuuuger verkligen musten ur en. Men på något vis, då jag vet att det inte är mycket kvar av banan, så får jag lite extrakraft och börjar köra på hårt.
När jag ser bekanta omgivningar och att jag börjar närma mig mål, har jag inte mycket till kräm kvar för en spurt och jag springer in. Jag kollar snabbt på klockan vad jag får för tid, jag har fått tiden 18:07 (som sedan korrigeras till 18:03). Ett nytt personligt rekord med 22 sekunder. Fantastiskt!
Efter: Att åka ut i över 2,5 timme för att nå Muskö för att springa ett lopp som varar under 20 minuter på ens semester kan egentligen bara vara ren dumhet. Hade något sagt allt detta för 2 månader sedan, då hade jag sagt att den personen hade skämtat å det grövsta. Men allt handlar om inställning, jag går upp tidigt och åker långt för att trots min dåliga frukost, slå ett rekord. Känslan är oslagbar och trots att jag inte vinner loppet, så har jag slagit mig själv och visar på nytt att jag kan om jag ger allt. Givetvis känns det lite snopet att vara fyra sekunder från att gå under den nya drömgränsen - 18 - men det gör inget. Trots att jag bara har löpt nio (9) lopp och har ingen större löparerfarenhet egentligen, så har jag funnit ett nytt intresse, som förhoppningsvis varar länge.
----
Nu kommer jag inte att springa något lopp på åtminstone 3 veckor. Men jag kommer att uppdatera bloggen minst fyra gånger innan jag har tänkt att lämna landet och koppla av från allt.
Det kommer att bli tre rapporter om mina tre första lopp den här säsongen och det kommer att bli en sammanfattning av säsongen hittills och framåtblickande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar