torsdag 26 december 2013

Sammanfattning av löparåret 2013 del 1 (2)

Wow! Tänka sig att man sitter och skriver här en sammanfattning, då vi är i skarven för att det kommer att övergå från 2013 till 2014.

Jag bläddrar tillbaka när jag skrev min första sammanfattning, för förra året då. Första stycket känns som om det inträffade i en annan tidsålder på en annan planet

"Hela det här alltet, den här delen av mitt liv började med en bit lunch som jag och min sambo satt på en restaurang på en liten utflykt till Västerås, när något plingade till i mitt huvud denna torsdag och sa i stil med "Hej, ska vi inte testa på att springa något lopp?". Jag är väldigt snabb på att hänga med mina impulser, om jag upplever dem någonstans vara hyggligt intressanta och det tog kanske ett par sekunder, innan jag fipplade upp min telefon och kikade när nästa lopp skulle gå av stapeln i 08-området. 2 dagar framåt, skulle Skärholmsloppet gå av stapeln. Det vara "bara" 5 km, lagom tycker jag. Dagen efter, på fredagen. Så ringde jag nervöst till tävlingsledningen och undrade om det fanns några platser kvar till detta lopp för efteranmälan. Det skulle inte vara några problem."

Så började egentligen den här sagan som har gått på i över 1,5 år. Det har bara eskalerat och växt sig större och större. När jag gick till säsongsvila förra året, så hade jag lyckats med att springa sub 18 på 5 km, sub 39 på 10 km och sub 85 på halvmaran. Helt otroligt egentligen, när jag inte hade någon löparbakgrund. Det visar att vem som helst kan lyckas, om man bara vill det. Förra året, var allt helt förutsättningslöst och jag satte förvisso press på mig själv, men inte så pass att jag inte kunde njuta. Alla runtomkring blev imponerade och undrade vad det här skulle sluta, för jag visste inte det. Jag klev in en löparvärld med många entusiaster, där det fanns ett lopp i varje håla nu för tiden.

Jag låg i ganska mild hårdträning under vintern om man kan säga så, jag var fokuserad och det gjorde att löpträningen under det stora uppehållet varierande och utmanande. När jag skulle starta upp årets löpsäsong, så hade jag nästan en hel löpsäsong i ryggen och jag kunde inte hävda att jag var nybörjare utan jag behövde ta nästa steg i mitt löpliv. Jag satsade hårt på att bli bättre på 10 km, där jag slog flera rekord. Även 5 km och halvmaran (däribland mitt första lopp utomlands) fick nya putsningar på rekorden. Inte nog med denna, så gjorde jag debut på 3000 m för en månad sedan inomhus. Jag fick även fyra sponsorer, ärligt talat, så vet jag inte var det här ska sluta. Jag är däremot övertygad om att sagan inte tar slut än och cirkusmaskinen fortsätter att rulla vidare med nya spännande saker.




Årets sämsta lopp...
...är utan tvekan Göteborgsvarvet. Jag börjar med det absolut sämsta först helt enkelt, så har vi det överstökat. Det här var ett drömlopp på förhand, det var ett lopp man bara måste ha sprungit ifall man var löpare utan tvekan. Jag hade två halvmaror (Stockholms halvmara i sep 2012 och Berlins halvmara en månad innan detta på kontot med fina resultat; 1:24:58/1:23:50) i ryggen, när jag ser tillbaka hur jag tränade inför GBG-varvet, så var det egentligen ingenting mot hur jag tränar idag. Det skulle gå bra hursomhelst. Det började inte alls bra, när tåget fick problem ner till Göteborg och tidsmarginalen var mindre än en tangatrosa. Jag som har lätt i dessa tidsfall att känna mig stressad, började bli lätt svettig och med fötterna i Göteborg, så blev det taxi till startområdet. Väl på plats så såg det ut som att det var halva Sverige som skulle in i Frölundaborg och hämta nummerlappen, eftersom jag var i den andra startgruppen, så tiden rann iväg. Väl inne, så gick det snabbt att hämta och ut igen.

Med en hetta som måste ensam ha gett upphov till polarisens försvinnande, så blev det en minimal uppvärmning. Jag hade dessutom bara ett band istället för två som man skulle ha (svårt att förklara) på benet, det kändes inte helt stabilt. Men det fick gå. När startsignalen gick, så var det tonfiskläge i ett par kilometer. Jag var inte tillräckligt bra tränad och värmen var fruktansvärd, det enda positiva är att jag tog mig i mål och duscharna längs banan. GBG-varvet är absolut inget dåligt lopp, men de enorma köerna, olidliga hettan och den inte alls lika inspirerande banan (Stockholms dito är betydligt roligare) så blev det en stor besvikelse den här gången. Det blir ingen revansch nästa år, men GBG-varvet har inte sett det sista av mig. Var så säkra!



Årets revansch...
...var ett lopp som fick förra årets "sämsta lopp" för mig. Nämligen Paradisloppet. Jag hade nog aldrig velat springa igen om det inte vore för att jag var enormt förbannad över att hur Paradisloppet 2012 var. Det var fullständigt orättvist att jag och de två andra i ledartrion sprang rätt ut i ett kärr och tappade allting pga bristande arrangemang, samt det "superviktiga" att lämna igen nummerlappen och chip för annars skulle man betala 100 kr. Att det inte fanns någon som brydde sig, gjorde min irritation ännu värre. Jag åkte ut till Ingarö på nationaldagen för att göra slut på min ångest över ha den här ilskan inombords. Jag gjorde processen kort och sprang på en fullt godkänd tid, jag ledde loppet en större tid, men blev passerad med mindre än 1 kilometer kvar. Väl uppe på löparbanan höll jag i bästa sprinterstil på att vinna loppet, men var sekunden efter. Jag kände mig nöjd över att aldrig mer behöva ha några sömnlösa nätter över Paradisloppet, för dit återvänder jag aldrig.

SVISCH!!!




Årets bästa lopp 2013...


8. Midnattsloppet | Datum: 17 augusti 2013 Distans: 10 km Placering: 84 Tid: 36:53
På förhand hade jag klassat detta som ett "jippo", jag hade precis missat att anmäla mig förra året till detta och var djupt besviken över detta. Det är ett lopp likt GBG-varvet, som man måste springa. Väl på plats på Södermalm, så började långsamt att peppa igång mig själv och såg alla möjligheter att njuta så mycket det bara gick. Det kanske skulle bli kul ändå? Jag hade bara några veckor innan sprängt alla möjliga gränser i Eskilstunaloppet, när jag sånär spräckte sub-36 (36:03). Jag var där väldigt tidigt på plats och jag uppskattade alla bajamajor som jag hade tillgång till, jag hade all tid i världen att bekanta mig med en av de förträffliga smurfarna som stod utställda utan att känna mig stressad. Uppvärmningen kändes inte helt klockren.

När starten gick och allt var mörkt samt att det var mycket människor längs banan, så ville jag bara njuta för fullt. Det här var inte bara ett jippo, utan det här var essensen av det goda i löpning. Jag kunde nästan tillåta mig själv att skratta längs gatorna, sedan kom den ökända backen till Sofia Kyrka och den var minst lika illa som det förutspåddes. Alla som någonsin sprungit upp för den är hjältar i mitt hjärta, ingen snack om den saken. När jag bara hade 200 meter kvar och jag såg målet, så var jag helt varm inombords och jag kunde gå mål som den största av alla hjältar. Trots att jag inte vann, kändes det nästan som det när vi flanerade kring en tjusigt mörkklätt Södermalm efter loppet.

Alla är vi vinnare!



 Årets mest oväntade...
...är min första sponsor; Skotska Handelskompaniet som har hand om Beet-It Rödbetsjuice. Den var t o m i förra årets sammanfattning, men då var det absolut ingenting mellan oss. I somras blev det klart att jag hade fått min första sponsor, som dels skulle serva mig med vinnande Beet-It och även sponsra med tävlingskläder i form av tröja (med deras tryck och min bloggadress) och shorts. Tanken var egentligen svindlande att någon vill satsa på mig som har sprungit i ett år, jag kände mig väldigt stolt och glad. Jag har på mig de tävlingskläderna med stort stolthet varje gång. Det här är något som kommer att leva kvar inom mig för resten av mitt liv. Ett mikrosteg för mänskligheten, ett gigantiskt steg för mig.


 Årets bästa lopp 2013...

7. Vinterspelen | Datum: 16 november 2013 Distans: 3 km Placering: 2 Tid: 9:48 (nytt PB!)
Det var aldrig någon tanke att jag skulle börja springa 3000 meter inomhus, men jag blev deprimerad av tanken av efter Hässelbyloppet att det var en hel evighet till nästa utomhuslopp, så jag började undersöka möjligheten att springa inomhusloppet. Premiären skedde i Örebro, i Vinterspelen efter en mycket om och men. Målet var solklart, att springa under 10 minuter. Då gällde det att ligga i.

Istället för att bry sig om klockan på armen, så satt en stor klocka i den väldigt fina och moderna hallen som jag följde. Den fick inte gå över 40 sekunder på varven (ett varv = 200 meter), en plan som lyckades väldigt bra och det är väldigt små marginaler, så började min "buffert" att långsamt att ätas upp samt att jag hade trean och fyran hack i häl helt plötsligt. Mina oerhört starka sprintben fixade andraplatsen och den magiska tiden 9:48. Jag kunde njuta fullt ut av min tävlingsdebut på 3000 meter inomhus, ännu ett magiskt ögonblick som aldrig kommer att glömmas.


Årets lokalkändis...
...måste med glimten i ögat ha blivit jag. Under hösten blev jag klar som den lokala tidningen Nacka Värmdöpostens nya bloggare. Något som följde med en artikel i webben och i pappersupplagan. Något som en kompis noterade och uttryckte att jag hade blivit en lokalkändis. Nåja, nu ska vi inte ta i så att vi spricker. Däremot så är det en jättekul möjlighet för mig att nå ut till en annan publik och en fjäder i hatten för mig att kunna ingå i ett dylikt samarbete. Det har dessutom automatiskt tvingat mig att springa lite annorlunda och längre för att utforska nya spår i Nackas miljö, något som eggar mig och har givit mig en naturlig drivkraft längs vägen. Min andra blogg finns här.

Årets bästa lopp 2013...

6. Berlin Halvmarathon | Datum: 7 april 2013 Distans: 21.1 km Plats: 349 Tid: 1:23:50 (Nytt PB!)
Årets andra lopp och samtidigt ett av de lopp jag såg allra mest framemot, då jag skulle göra min utlandsdebut i min löpning. Ett självklart val eftersom fansen som finns i andra länder hade börjat kräva att jag skulle lämna min avlånga låda och visa mig på de stora arenorna, sagt och gjort, Berlin fick bli mitt förstaval. En stad som jag tidigare besökt två gånger och som jag gillar på grund av den slitna arkitekturen och märkliga kontrasterna.

Jag och åkte ner med min pappa som aldrig hade varit i Berlin, då var jag tvungen att bjuda på en show. Min andra halvmara och målet var egentligen givet på förhand (kanske inte lika uttalat). att slå min första tid (1:24:58) på halvmaran. Med ett hotell som praktiskt låg på startlinjen, så åtnjöt en god frukost och sedan var det bara att försöka sitt bästa att värma upp. Väl inne i startfållan, så ville jag lämna av kläderna hos pappa. Det var däremot försent (det var inga kläder jag ville slänga bort för alltid heller), för jag hade en hel del varma kläder (tjocktröja, byxor och halsduk). Jag fick hoppas att det inte skulle störa mig och det gjorde det inte. Jag njöt av varenda steg, framförallt när jag runt 3 km susade genom Brandenburger Tor och fick min beskärda del av euforiska upprymdhet passera ett sådant välkänt monument i min löpning. Den förbannande krampen dök återigen upp som hade gäckat mig under min debut i Stockholm förra året, nu var jag däremot beredd att den skulle komma och jag vill inte att den skulle stoppa mig överhuvudtaget från att slå nytt rekord. Det gjorde den inte. Fansen som hade tagit sig till Berlin blev inte besvikna när jag passerade mållinjen på rekordstarka 1:23:50, jag lade mig ner på marken för att vila och fick frågan av en funktionär "Are you sick?", jag ville svara "I'm the man", men så blev det inte. Det kändes som att jag var bäst i Berlin helt enkelt.

En ikonisk bild över en ikonisk prestation!



Årets tillbehör...
...är utan tvekan årets pjux Adidas Supernova Sequence 5. Jag som trodde att fyran var bra, men de här var ännu bättre. De här fick vara med och skapa ljuva ögonblick som "Bragden i Berlin", "Kalasträffen i Karlstad" och "Vinnaren i Västerås". De fick även göra en comeback i "Överraskande i Örebro". Otroligt sköna, jag har i all mitt tokiga dravel började fundera på ett vitrinskåp med skor, medaljer och annat som kommit från loppen. Som ett litet museum för min speciella löpkarriär, då kommer dessa skor att ha huvudplatsen. Titta på bilden, de skiner så fint eller hur?

Årets bästa lopp...

5. Kungsholmen Runt | Datum: 4 maj 2013 Distans: 10 km Plats: 48 Tid: 37:15 (Nytt personbästa)
Det var en otroligt fin solig dag i maj på Kungsholmen. Jag lyckades pricka in en bajamaja kort innan köerna blev onormalt långa. Idag kände jag att det var dags att slå ett nytt rekord. Nu kände jag att tiden var inne helt enkelt. Jag startade makalöst bra de två första kilometrarna i makalöst tempo. Jag njöt hela tiden. Att bli solkysst och ha publik längs hela banan som hejar och står på, känns härligt. Det är det som många löppass handlar om, att få springa inför publik och älska det.

När det var bara 1 km kvar till mål insåg att jag kommer att slå ett nytt rekord, ett nytt förbannat fint rekord att lägga till. När jag stormade mot mål, så var det kulmen av ett lopp som inte gick att tycka illa om alls. Det som var bäst var att få en kanelbulle i käften, det var jag värd.




Årets (eller löpkarriärens) fina svit...
38:19 - 38:23 - 37:15 - 36:22 - 36:03 - 36:53 - 37:25 - 36:55. Är det lösenordet till min mobil eller mitt saldo på kontot? Ingetdera, det är alla 8 milslopp som jag sprang i år. Alla under 39 minuter, det är något jag är mycket stolt över. Lägg dessutom till 37:55 - 38:28 - 38:24 som var 2012 års milslopp. Så är jag uppe i 11 raka 10 km-lopp under 39 minuter sedan jag började springa, det är en svit som bara måste förlängas. Sviter är till för att bevaras.

Detta var den första sammanfattningen av 2. I nästa så kommer du att få reda på mina fyra absolut bästa lopp, hur mina mål från min vårsammanfattning har gått. Det finns en hel del till att redovisa i mitt bokslut 2013. Så häng kvar.



---

Imorgon åker jag till Island. Jag tar några dagar "off" från allt. En resa jag kör helt själv. Tveksamt om jag kör något löppass där, men man vet aldrig. Jag tar t o m paus från all autografskrivning och kändisfotografering, ibland kan det vara skönt att bara vars sig själv.

Idag sprang jag också mitt längsta pass någonsin. Det är däremot en annan historia, ett annat blogginlägg. Vi hörs snart igen!

6 kommentarer:

  1. Starkt jobbat! Ska bli kul att läsa andra halvan :-)!

    SvaraRadera
  2. Vilket fantastiskt år! Ser fram mot nästa del! :-)

    SvaraRadera
  3. Go Adidas Supernova! hehehe.
    Och rödbetor;)

    Låter som ett bra år! (eller fine, det saknas ju en halva ännu) :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, precis, vet inte vad jag vore utan de sakerna! (:

      Radera