Visar inlägg med etikett Kanalrundan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kanalrundan. Visa alla inlägg

lördag 22 juni 2013

Track and Field - Bana för första gången!


Sömnbrist är aldrig kul. Det var först på onsdagsnatten som jag sakta men säkert började återhämta mig från både räkbåt samt Kanalrundan. Sen hade jag tankar på att under torsdagen bege mig till Norrköping efter jobbet, för att se Norrköping-Göteborg i allsvenskan. Men så bidde det inte, mest för att jag kände att det vore trevligt att fortsätta ta del lugnt och samt att jag var sugen på att ta en löptur.

Sagt och gjort, det blev en löprunda under torsdagen. Jag märkte direkt hur seg och sliten jag kände mig, men det blev ändock 8.8 km skogstur med 3:59/km i snitt. Fullt godkänt, även om jag märkte att jag hade varit igång en del den senaste tiden.

---






Idag blev det premiär för mig att springa på en löparbana. Jag har i och för sig sprungit när jag gick i skolan, men det var länge sedan nu. Men det är första gången sedan jag blev löpare, som jag har kört. Som en del av att fortsätta att försöka med min utveckling, så lade jag in ett intervallpass på en löparbana. Sagt och gjort, jag började med snabb uppjogg på 2.8 km (4:06/km i snitt) till idrottsplatsen. Väl på plats hade jag bestämt mig för att springa 5 tusingar. Det var skitjobbigt att köra intervaller för första gången på den här sättet, men också skönt att springa på en löparbana. Innan jag skulle springa min fjärde tusing, var jag övertygad om att jag inte skulle orka en femte. Men det blev även en femte. Tiderna blev såhär; 3:18 - 3:24 - 3:24 - 3:28 - 3:25. Helt okej siffror, jag kommer definitivt att köra den här typen av träningspass framöver. Sedan blev det en väldigt jobbig nerjogg på 1.6 km i 4:30-tempo. Kroppen var verkligen helt slutkörd efter detta, men jag mådde som en prins när jag väl hade duschat. Wow. Kul att köra nya saker, men ack så utmanande.

---

Lite sent omsider. Men glad midsommar på er alla!




torsdag 20 juni 2013

Kanalrundan 2013 - Räkpower for president och nästan nytt rekord igen!

Datum: 18 juni 2013 Distans: 5 km Placering: 11 Tid: 17:04
 
 
Jag hade njutit länge och väl efter mitt nya rekord på milen. Med tanke på att jag har intensifierat träningen ytterligare, jag tränar inte så mycket mer, utan jag har mer hårda tröskelpass. Även mina "lugna" pass blir snabba. Utöver det har jag blandat in energidryck samt Snickers, sen också har jag sprungit dagen innan loppet. Det blev dock inte så den här gången, då jag under måndagen befann mig på en räkbåt under kvällen med kollegor. Jag är väldigt restriktiv med onödiga intag av onyttigheter, såsom alkohol, sedan jag påbörjade min löpsatsning. Men efter ett år av hårt jobb, kunde man nog unna sig lite och det blev en hel del alkohol. Dock ansvarsfull som jag är så avslutade jag kvällen med tre glas vatten innan jag steg av båten. Sedan blev det snabb hemgång, samt få sova i fyra timmar innan det var dags att gå upp igen.
 
Inför: Jag var riktigt jäkla trött efter de där fyra timmarna, på toppen av gräddmoset hade jag sovit ganska lite, natten mot måndag också. Så jag var grymt sliten, men jag kände mig ändå i hyggligt form under dagen. Men svinigt trött och jag kan säga er att bara livnära sig på räkor en kväll är inte det ultimata jag har gjort so far. Lagom hungrig dagen efter till synes. Det var ingen på jobbet som egentligen trodde sina öron, när jag sa att jag ändock skulle bege mig den långa färden till Söderköping för att springa 5 kilometer. Men som en del läsare anar, så är jag sällan den som avviker från något jag har bestämt mig för. Envis som en åsnejävel med andra ord. Arbetsdagen började gå mot sitt slut och jag kände hur gruset verkligen trängde igenom ögonlocken.
 
Väl på plats på tåget som skulle ta oss först till Norrköping och sedan via buss till Söderköping, så mindes jag hur lång resan var för "bara" 5 kilometer. Det var dessutom inte många minuter som gick emellan varje gäspning. Det här var absurt, med tanke på vilka perfekta förutsättningar och i den form jag var inför Karlstad Stadslopp som var 3 dagar tidigare. Idag var det helt tvärtom. Väl framme i ett mysigt Söderköping i kärt återseende, så hittar vi med raska steg till nummerlappstältet. Efter det blev det en himla lång väntan, nästan en timme innan loppet ska dra igång. Fy bubblan.
 
Jag ser glad, men jag är inte särskilt glad. (Ja, jag har hörlurar idag också, Staffan! ;))
 
 
Trött så in i bängen och jag tror att de tre vattenglas jag intog gjorde stor nytta och kan ha räddat det som kunde räddas helt enkelt. Det enda positiva var att det var bara 5 kilometer samt att vädret var i topptrim. Jag gjorde ett fåtal försök till uppvärmning, men det kan ha varit den absolut sämsta uppvärmning jag har gjort. Jag kände av både sömnbrist och att jag hade sprungit milen i rekordfart väldigt snabbt. Till slut avbröt jag uppvärmningen två gånger för att jag helt enkelt inte orkade. Herregud, hur skulle jag klara av det här egentligen? Några starka löpare ställde upp, bland annat fjolårets vinnare Mikael Zetterberg samt syskonen Kleist. Det brukar bara vara att ösa på i ett 5 km-lopp, men idag hade jag dock en tydlig strategi.
 
Fullständigt otaggad, det märktes på uppvärmningen!
 
 
Under: Den gick ut på att jag skulle köra så fort jag bara kunde på den första kilometern samt hänga på de duktiga löparna, sen fick det bära eller brista i resten av loppet. Mycket riktigt, så hade kroppen svårt att svara och jag var riktigt trött. Men vilken första kilometer jag trots dessa usla förutsättningar ändå gjorde, det blev 3:00 blankt. Så fort har jag aldrig sprungit en kilometer någonsin, i varje fall inte när jag har haft klockan. Imponerande. Det var även det här skulle som skulle ligga till grund för hela loppet. Sedan bar det av till andra sidan kanalen och vi sprang in i skogen. Jag vill minnas att när jag sprang det här loppet för ett år sedan att man blev varnad för en jobbig backe under loppet. Men precis som då, var det absolut inga problem. Även om det brände till i låren rejält.
 
 
 
Än så länge hade jag någorlunda koll på de främre löparna, även om de hade sprungit med stora kliv långt framför mig. Det var väl här någonstans som jag satte upp ett litet mål för mig och det var att hamna före landslagslöperskan Cecilia Kleist åtminstone. Vid det här skedet var jag före henne och jag pinnade på ändå hyggligt med tanke på hur kroppen kände. Andra kilometern gick på 3:30. När vi väl kom ut ur skogen, så kände jag hur jobbigt det här var för mig och krävande. Det är inte särskilt ovanligt att det dyker upp att jag vill kliva åt sidan och strunta i resten av loppet. Men något i mig försökte för fulla muggar att hålla mig levande och att bara orka. Det var inte ett långt lopp, vi klarar det här, tillsammans.
 
Efter ungefär lite mindre än halva loppet kommer jag framstörtande!
 

Efter att vi har halvt passerat startlinjen och beger oss ut mot den andra delen av loppet, så infinner sig förutom en djävulsk bränna i låren, även ett litet lugn. Ett lugn som signalerar att jag tar det här, jag kommer att klara av att gå i mål och det ska inte vara sämre än förra året (18.25!). Jag tycker mig urskönja att Cecilia Kleist börjar närma sig lite, men jag försöker gång på gång att pressa ytterligare. Jag är t o m så trött i kropp och knopp, så jag är nära att springa fel och ta vägen över en bro. Men jag klarar mig. När vi väl vänder mot slutet och ska springa på andra sidan vattnet, så är det bara att köra och jag inser att mitt lilla mål kommer att hålla i sig. Jag får lite extra energi och jag gillar den här känslan, äntligen kommer mina små energihjältar till undsättning. Sista biten fram till mål är jag så trött, så en slutspurt blir det aldrig. Men däremot ett genomfört lopp, trots allt som körde så illa på förhand. Bravo!
 
 
Efter: När jag väl inser att tiden blir 17:06 på min klocka, som senare under kvällen korrigeras ner 2 sekunder till 17:04, är jag riktigt glad. Jag var alltså 2 sekunder från nytt rekord. Nästan så att jag lyfter av hatten för mig själv för denna bragdinsats. Någonstans känner jag att det var riktigt ändå att åka ut hit och köra. Det här självförtroendet och boosten man får av sådana här fina resultat, är inget som går att köpa på burk på ICA direkt. Man kan må så jävla bra och flyga på detta ett bra tag framöver. Kanalrundan är ett bra arrangerat lopp, billigt, trevlig runda i en liten behaglig småstadsmiljö. Därför fanns det aldrig någon tvekan på förhand för några månader sen, när jag bestämde mig för en ny runda här. Ingen medalj dock, men dock var det billigt (100:-).
 
Precis som för ett år sedan blev det middag på Å-caféet lite längre bort längs Göta Kanal och det var mysig nedvarvning. Det tog ett tag innan plankstekarna kom på plats, men det var riktigt goda och väl värt väntan får jag säga. Inget smakar så gott som kött efter en härlig prestation i löpning.
 
 
Hemresan blev dock inte lita kul. Då vi råkade ut för en försening på nästan 1 timme. Det var redan på förhand klart att jag skulle komma hem sent, men så här sent, var inte okej. Det skulle innebära en tredje natt på rad med dålig sömn. Huga. Trött som fasiken var jag på tåget hem. Inte första gången jag står i Norrköping med en större försening, tur att jag hade sällskap den här gången. Men allt det här hamnar ändå i skymundan av att jag nästan springer under 17 minuter med en sådan här insats, det är ett riktigt bra tecken på att jag tränar rätt och jag måste fortsätta spinna vidare med min utveckling med nya sätt att springa ännu snabbare. Ingenting är omöjligt!
 
Det började med en mindre försening, slutade med en ännu längre försening. Först vid 2 kunde jag somna hemma!
 
Zzzz!
 
 
 


söndag 16 juni 2013

Räkishbåt och nästa lopp


Imorgon efter jobbet, så blir det att åka räkbåt med kollegorna. Det ska bli trevligt att ta av sig sin arbetsmantel och bara få vara, kanske ta sig ett par glas och njuta av att det är sommar. Jag har varit väldigt restriktiv när det kommer till alkohol pga min löpning, men om det är någon som är värd att få ha roligt, är det bannemig jag. Två rekord på en och samma vecka. Jag missar dock den allsvenska fajten mellan IFK och Djurgården på tv, men det får man väl offra helt enkelt. Jag har aldrig åkt den ökända räkbåten Vindhem (alla kände typ till den, men inte jag), det finns en förstagång för allt uppenbarligen.

---


Nästa lopp blir redan på tisdag. Det är Kanalrundan, 5 kilometer i Söderköping. Ett lopp jag slog ett fint rekord på 5 km på 18:25. Jag kommer dock med egentliga sämsta laddning. Idag, söndag, så tar jag det väldigt lugnt. Under måndagen är jag på en räkbåt, äter räkor och dricker dryck samt ingen träning då heller. Upp tidigt på tisdagen, jobba och sen iväg till Söderköping. Det låter inte optimalt, men jag ser inte det här som ett nyckellopp. Men det var en fin bana och det var bra väder, så jag hoppas jag har möjligheten att åtminstone springa snabbare än senaste gången. Det borde väl gå?

Tänka sig att första halvan av säsongen snart närmar sig sitt slut, helt otroligt. Det var inte längesedan som jag sprang ett kylslaget Premiärmilen.

fredag 13 juli 2012

Sammanfattning av första halvek


Sammanfattning av 2012 - del 1


Jaha, då ska man försöka ge sig på en sammafattning utav min första halvlek när det kommer till löpningen. Eller när jag helt enkelt att har börjat springa lopp. För jag har joggat i flera år innan det här, även hållit på med korpfotboll och innebandy. Så helt färsk är jag då inte. Men nu är det dags att plita ner lite, det som blir min redovisning för den här gången då.

Det roligaste har varit......att känna att man klarar av att löpa och att man kan få bra tider om man bara tar i. Det har även inneburit att jag har lagt om mina löparrutiner vid träningen och att jag alltid har ett mål framför mig hela tiden när jag är ute och tränar. För att vara ärlig, är det ofta det känns tråkigt och blasé att bara springa och springa. Jag har inte sådär våldsamt många olika sträckor från där jag bor, även om jag trots allt har börjat utforska lite vidare sträckor och hittat bra träningsunderlag. Men jag har också hittat mål att sätta upp hela tiden. Om jag är ute och tränar, kanske jag ska bättra på mina heltider, men även kilometertider och även hur lång sträcka jag ska springa.

Jag har även satt upp att jag ska slå mitt rekord ett par gånger den här halvan, vilket jag har gjort. Det ger mersmak att ha personliga målsättningar, utöver att få en bra placering och genomföra ett bra lopp. Dessutom har jag fått se ställen, både i och utanför Stockholm, som jag i normala fall aldrig åka till.

Det jobbigaste har varit...
...att även om det kan vara jobbigt, så är det dessa resor. Att för att snabbt som attan från sitt jobb, ta sig ända till Söderköping, för att åka hem igen och lägga sig, för att på nytt jobba kan vara svårt. Eller att åka 2,5 timme kommunalt så långt det bara går med SL ända till Muskö, när man har klivit upp tidigt som det bara går känns det som. Fast när man väl har sprungit loppet, så kan man leva på det länge och all denna restid och väntan, gör det faktiskt värt det.

Jag har även fått lägga om mina rutiner med kost, träning och mental inställning. Själva transitperioden, har självklart naggat mig i kanten, bekväma vanor har försvunnit och ersatts av mer sundare vanor i slutändan. Men perioden däremellan har varit jobbigt emellanåt.

Bästa känslan har varit...
...att slå rekod. Att utmana sig själv och faktiskt slå sitt eget personbästa. Att få springa ett lopp med andra människor på en bra bana är bland det bästa jag har gjort i mitt liv och det ger enorma kickar, när man inser att man har vissa förutsättningar för att kunna göra bra resultat ifrån sig.

Sen måste jag nämna att känsla att inte bara springa med människor är skön, men framför allt att ha mycket publik och en bra tillställning runtomkring peppar en något oerhört. Man får den här härliga "här och nu"-känslan, att det här loppet går bara en gång om året. Så din chans är nu, det är en känsla värt det mesta här i livet. Sen så har vi det här, som också känns belönande i sig...

Medaljer. Det är härligt att få. Notera den oerhört pimpiga Skärholmsmedaljen!


Bästa loppet jag har sprungit...
...Mälarenergi Stadslopp i Västerås. Jag slog mitt rekord med över 50 sekunder, det var trevlig bana och det var mitt första lopp utanför Stockholm. Skönt väder och god mat efteråt. Det var ett jäkligt bra dag helt enkelt.

Men också är Trosa Stadslopp är en till favorit. Nästan milen (8.9 km), så går jag in med enorm trötthet i huvudet och en påbörjad semester. Jag gör ett resultat jag känner mig helnöjd med. Och vilken folkfest det var, helt klart det största lopp jag har sprungit i min korta karriär. Det kändes som att samtliga människor i Trosatrakten hade gått man ur huse för att bevittna loppet.

Vårsäsongen 2012:



Totalt 9 lopp har det blivit såhär långt, med det knyter jag upp säcken för vårsäsongen och går raskt över till...

---

...framtiden!

Okej, det var lite väl långt fram. Vi backar tillbaka lite till 2012 där jag tänkte bara gå igenom mina förväntningar och mål inför höstsäsongen som kommer. Jag kommer att ha ett litet "sommarlov" på minst 2 veckor, när det kommer till lopp. Så jag har valt att dela in det här löparsäsongen i två brejk, som ni har märkt.

Förväntningar: Jag har fått helt klart mersmak att springa lopp och jag har dessutom fått ökad förståelse för alla hälsomänniskor där ute i världen. Jag har alltid någonstans djupt inne mig alltid älskat att springa, det är för mig en frihet och att jag nu kan kombinera det med lopp, är alldeles underbart. Jag kommer att försöka skaffa mer min information hur jag ska förbättra mig själv och våga utmana mig själv ännu hårdare än vad jag gör idag.

Efter mitt brejk, så kommer jag att springa mellan 10-13 lopp till under 2012 och det kommer att vara av varierande längder. Jag har som ett led i min medvetenhet kring löpningen, valt att sätta upp några mål som kommer att göra min fokusering klar.
Dåså, mina mål för höstsäsongen 2012 lyder:



1. Jag ska förbättra mina kostvanor
Jag har stundtals varit hungrig och inte haft rätt energi i kroppen vid vissa lopp. Att äta bättre och att söka information hur man utformar vissa måltider, skulle kunna öka min energi och jag skulle kunna prestera ännu bättre vid lopp och träning.
2. Att springa milen 
Jag har fortfarande inte sprungit en mil, även om Trosa Stadslopp (8.9 km) har varit närmast. Men jag har spanat i några lopp som komma att vara intressanta att springa 10 km på.

3. Att springa milen under 40 minuter
Även om den här punkten har väldigt nära förbindelser med punkt nummer två, så kommer jag förhoppningsvis att kunna springa under 40 minuter på milen inom kort. Det är ett drömmål, som ska passeras.

4. Att springa 5 km under 18 minuter
Jag var väldigt nära vid Musköloppet att springa under 18 minuter, men det finns goda förhoppningar att i höst att nå denna målsättning.

5. Jag ska blogga ännu mera 
Varför bloggar jag egentligen? Jag har läsare, som kikar in och tittar på bloggen. Men jag skriver främst för att kunna sammanfatta mina lopp och tankar som har med löpning att göra. Det är som en dagbok, så andra också är fria att läsa. Men jag ska försöka blogga mera och ta egna foton, så att jag förstärker mina egna tankar och uttryck.

Sådärja. Det var ett långt inlägg, men har ni läst såhär långt, så är det riktigt bra. För min egen del åker jag bort ett tag, vi får se om jag slänger in något blogginlägg under den tiden. Annars kommer mitt nästa lopp att vara 28 juli eller 7 augusti.

Vi hörs, alla läsare!