Visar inlägg med etikett Roslagsnatta. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Roslagsnatta. Visa alla inlägg

torsdag 10 juli 2014

Roslagsnatta - Slutet på första akten, så akta er!


Datum: 3 juli 2014 Distans: 5 km Placering: 14 Tid: 17:27

Det är alltid vemodigt när man börjar närma sig slutet på någonting.Vårsäsongen skulle i och med loppet i Norrtälje vara officiellt över och allt därefter skulle få en ny beteckning, nämligen höstsäsongen. Det började efter Hässelbyloppet och för andra året i rad i Hässelby, så var jag inte nöjd med resultatet och en ny spya var utdelad, bokstavligen. Eftersom jag inte var nöjd med den här avslutningen, började jag leta efter alternativ.

Alternativet blev inomhuslopp som kunde fylla tomheten ända fram till nästa års Premiärmilen. Det blev några trevliga lopp på 3000 meter (9:35) samt en fantastiskt lopp på 5000 meter (sub-17 officiellt). Efter årsskiftet började jag på riktigt att träna för min första mara, samtidigt som jag gjorde det, så började även öka mängden och längden rent generellt. Jag har på 1,5 år, gått från "fjuttiga" och korta pass två gånger till veckan, till ett väl inrutat schema för fyra gånger i veckan, med olika inslag (långpass, snabb distans, intervaller, skog, asfalt, medeldistans osv). Tro mig när jag säger att det var helt fantastiskt när min nya träning har gett omedelbar effekt. Två nya milrekord och fyra gånger sub-36, nytt rekord på 5 km (16:55) och nytt sjukt halvmararekord (1:18). Utöver det så sprang jag på 2:52 i min första mara, någonsin.

Stoltheten är som ni förstår väldigt stor, jag som hållit på med löpning sedan maj 2012 och med noll erfarenhet har lyckats att förbättra mig så markant på så kort tid. Snacka om att få "bang for the buck". En ordentlig vårsammanfattning kommer nu i sommar, var övertygade om det. Först skulle dock ett sista lopp knyta ihop säcken för den här säsongen.

Inför:
Ni som följer bloggen någorlunda regelbundet har förstått att jag har fått fotproblem någon vecka efter maran, som har följt mig. Vilket har påverkat i stort sett samtliga träningspass. Nu har dock foten slutat krångla och samma ben har fått ta smällen istället, det ömmar längs benpiporna och det är i sig inte något trevligt. Det har också givetvis påverkat samtliga pass när det blev dags. Jag har inte kunnat springa lika mycket eller lika fort, som jag har velat. Det har blivit fler vilodagar och långsammare pass, för en gångs skull. I Trosa Stadslopp, så skvallrade det om att jag är närmast redo för ett nytt milrekord när kroppen väl är på plats.

Väl på plats, mindes jag hur fridfullt det var...
 Jag tvekade in i det sista att åka till Norrtälje. För ett 5 km-lopp så långt hemifrån, så visste jag inte riktigt vad jag hade att hämta. Jag hade inte tränat som jag ville och jag hade inte haft möjligheten att köra intervaller eller något snabbdistanspass. Samtidigt hade jag två tävlingslopp (Trosa och Hamburg) i ryggen, så det är alltid något men inte riktigt samma sak. På vägen till Norrtälje, så funderade jag på vad märkligt att vårsäsongen redan har kommit till sin ända. Jag har fått många fina nya minnen som jag fortfarande seglar på. Vi åker förbi en bro, en bro som ledde till Sparbanksloppet som jag sprang 2012. Otroligt, att tiden flyger fram.

Jag väntar på att bikta mig inför löparfader själv!
 Väl på plats, så betalade jag snällt 300 kr (för att springa under 20 minuter) och fick den symboliska nummerlappen 100. Det är nämligen ett av mina mål med löpningen. Jag vet inte om jag har skrivit det tidigare, men jag har som mål att komma upp i 100 genomförda lopp och sedan får vi se vad som händer därefter. Nu har jag sprungit över 60 lopp och har ett par kvar. Jag försöker värma upp, men benet smärtar rätt rejält nu och uppvärmningen blir rätt stabbig. Det fanns en risk att jag fick ställa in min beryktade cirkusshow idag. Jag träffade en löparbekant i Jakob, som jag trodde inte skulle infinna sig, eftersom han sprang Enhörna Challenge dagen innan. En trevlig prick. Efter mycket om och men, så gav jag mig själv klartecken att göra ett försök. Det är trots allt avslutning och funkar det inte, var det bara att kliva av.

Dags för vårens sista skott...i...r..ejset!
 Under:
Starten går ganska bra och ungefär som jag vill, benet ömmar lite och sedan försvinner oron över det. Det märks dock att jag inte har den där rätta snabbhetskänslan som jag har fått in, när jag nöter mina pass precis som jag vill. Förhoppningen är att åtminstone köra på så gott det går. Jakob pratade om att vi skulle landa på en tid på runt 17:20 och det hade jag ingenting emot. Strax innan start, så sade en från arrangörsklubben, att banan nu var kontrollmätt och på riktigt 5 kilometer. När jag sprang 2012 var den för kort och jag vet att det har funnits de som tvekar, eftersom den faktiskt inte har varit 5 kilometer. Nu var den dock det. Efter att sprungit en liten sträcka, så kommer det en backe, som jag minns från 2012. Den suger tag i en, men samtidigt är jag bättre tränad än jag var för 2 år sedan.

Sista färden
Vi springer ett tag till, innan vi ska ner för en riktigt brant nerförsbacke. Jag får bromsa in så gott det bara går, annars  bryter jag benet eller så springer jag rakt ner i plurret. Väl nere, helskinnad, så löper jag på i en maklig takt. Till slut kommer vi in på samma typ utav bana som vi började på och det var en av mina anmärkningar sedan första gången jag körde, det är en bana på 5 km och man springer på en del utav den 3 gånger. Jag försöker hålla hungrige Jakob bakom mig, han fungerar som en blåslampa och jag måste ge mig själv en chans, när det är avslutningen och jag kan gå in i en ny "försäsong".

Det är du och jag i horisonten!
Jag försöker växeldra med en löpare från Hässelby, till slut drar han på ganska bra och jag varken kan eller vill svara på det. Utan jag är nöjd med att jag förhoppningsvis dyker under 17:30. Att inte ha "en bra dag på jobbet" och göra på de tiderna, är faktiskt ett hyggligt tecken på att man har tränat på bra. När vi närmar oss mål, så släpper allt inom en. Det är som att jag springer in i ett ljus, ett ljus som bringar mig vila och ro. Det är något som jag helt klart behöver.

Nu är det äntligen snart över.
 Efter:
Jag som ständigt ska slå nya rekord och har aldrig några begränsningar, är väldigt nöjd med 17:27. Det är inte det snabbaste jag har sprungit, men med tanke på att min kropp inte är helt fit och jag har inte fått träna som jag har velat, så måste jag vara ödmjuk inför det faktumet. Förra året grämde jag mig att jag missade Roslagsnatta som min avslutning, då jag var sjuk och att jag dagen efter skulle till Barcelona, vilket skulle blivit rätt stressigt. Förra året sprang jag dock också Musköloppet, som låg mitt i sommaren och som blev en "brygga" mellan vår- och höstsäsong.

En snackis med Jakob blev det...
Till slut blev det "after run"-prat med Jakob, han hade kommit in några sekunder efter mig och var helt slut. Det slutade med att erbjöd oss skjuts hem och det var väldigt trevligt gjort utav han, det uppskattas. I bilen bjöd han på historier i alla dess möjliga slag. Han hade tydligen sprungit halvmaran på 1:10 och sprungit sedan 1978. Sådant där gör att man förstår att man har mycket roligt framför sig, att man då orkar ta sig ut till Norrtälje för att springa 5 kilometer, trots att man sprungit i över 35 år. Det är inspirerande.

Jakob ställde upp på att vara med på den obligatoriska efterrejsbilden!
 Väl hemma, inför ytterdörren. Så sköljdes tankarna över en. Vårsäsongen är slut. Jag har genomfört den, med bravur. Nu drar jag till Hong Kong, där borta, kommer jag att fundera på vad jag egentligen har ställt till med. Vad blir nästa steg och hur ska jag tackla mitt uppenbara skadeproblem.


torsdag 3 juli 2014

Sista showen - på ett tag!

Nu är vi vägens ände - på riktigt. Jag har slitit och kämpat hårt för vårsäsongen ända sedan jag kom i mål i Hässelbyloppet. Dels har jag fyllt tomrummet i vintras genom att springa inomhuslopp, en härlig och ny känsla som jag hoppas att jag får träffa på igen. Sedan hade jag intentionen att förbättra mig egentligen på samtliga distanser, samtidigt som jag skulle för första gången lägg in maraträning med långpass över 3 mil. Något som skrämde mig på förhand, men som uppenbarligen visade sig ge tillräckligt med bra resultat. Allt om vårsäsongen kommer i min vårsammanfattning.

Nu är det alltså sista loppet innan "semester" tar vid på riktigt, en välbehövlig sådan. Då jag fullständigt exploderat under våren och utvecklats snabbare än jag kunnat trott. Samtidigt har jag dragit med fotproblem samt andra ömma kroppsdelar som säger att det är dags att återhämta sig. Det går inte att fullständigt slita ut kroppen på det här sättet, samtidigt som jag har gått lägre med min träning, så har det i varje fall inte blivit värre. Roslagsnatta är ett lopp jag sprang för första gången redan 2012, då blev det 18:32 och tanken var att jag skulle springa det förra året också. Jag var dock kraftigt förkyld, samt att jag dagen efter, tidigt på morgonen, skulle åka till Barcelona. Så jag valde att avstå loppet. Det är en snabb bana, samtidigt som den slår knut på sig själv, fast det bara är "5 kilometer".

Förra året hade jag lite ångest för att jag missade loppet, då ville jag gärna göra ett fint resultat att rida ut semestern till. Nu har jag inte alls den pressen att prestera, utan bara att köra en sista gång innan välbehövlig paus tar vid. Ärligt talat vet jag inte vad kroppen står i det här fallet. Initialt känns den okej, men det är bara "5 km" och jag hoppas kunna klara av det åtminstone. Passa på att njut av min sista show på ett tag, för sen är det oklart när nästa lopp egentligen är. Ni ser alla mina lopp, som har varit och som kommer att komma i min kalender i högerspalten, längre ner. Jag kommer ta tiden nu fram till nästa lopp, till att vila mer än någonsin och träna när möjligheten finns.

Sedan Hamburg halvmara (som kommer i race report snart), så har det bara blivit ett enkelt pass. 10 km i skogen på 4:29/km i snitt, jag hade målet att springa under 4:30, så det blev perfekt. Kroppen hade varken lust eller kraft till något annat, jag kände mig nöjd.

torsdag 4 juli 2013

Ny tävlingsoutfit, inställt lopp och Hola Barcelona!


Idag hämtades min tävlingsoutfit, sponsrad av Beet-It. Jag hämtade shorts och tröja (där loggan är på framsidan och min bloggadress på ryggen). Jag blev faktiskt ännu mera nöjd med resultatet, när jag fick se den i verkligheten. Ska bli riktigt kul att kuta runt i denna framöver. Jag är väldigt glad och tacksam över att Skotska Handelskompaniet som har valt att göra denna spännande satsning. Dessutom har jag rödbetsjuice så att det inte tar slut i första taget, kan bli en kul höstsäsong får man nog säga med alla nyheter som poppar in. Jag är taggad. Så taggad att jag vill springa kvällens lopp...

---


Denna överkryssade klubbsköld betyder inte att jag ogillar Rånas 4H. Inte alls, tvärtom, det är fin klubb med många bra löpare. Men den här bilden betyder att jag inte kommer att ställa upp i kvällens Roslagsnatta. Jag är inte helt kry och väljer att avstå. En bra löpare är en klok löpare. En klok löpare vet när det är dags att hejda sig och hoppa över ett lopp, idag är en sådan dag. Jag har aldrig känt mig i en sådan här bra form som jag gör nu med tanke på den senaste tidens lopp och träningar. Men min kropp är inte 100% och jag känner absolut inte vill äventyra något i onödan. Mycket tråkigt då jag kände att jag hade en bra tid på gång, men jag får helt enkelt vänta till nästa vecka då Musköloppet går av stapeln och jag hoppas innerligt att jag är 100% då och kan köra hårt. Men med detta i åtanke, så kommer jag att sakna att inte besöka Norrtälje. Samtidigt gratulerar jag Janne Holmén (SM-sexa i Marathon, förra årets Roslagsnattavinnare) till segern. Eftersom jag inte deltar ikväll, så vinner du utan konkurrens.

---


Ytterligare en anledning att jag valde avstå kvällens lopp förutom att min kropp säger nej, är att jag ska iväg imorgon. Om mindre än ett dygn så går jag runt i ett härligt Barcelona. En stad jag inte haft möjligheten att besöka, förrän nu. Jag vill inte behöva stressa ikväll, men framförallt vill jag försöka vara så kry det bara går när jag är utomlands och ska njuta av nya vyer. Med denna resa betyder att jag inte kommer att blogga igen förrän mitten på nästa vecka. Men var så säkra, löpskorna kommer att följa med ner till Barcelona och nog ska jag bannemig ska jag hitta en löptur som passar mig där nere?


fredag 28 juni 2013

Nu ska semestern firas med ett lopp igen!


Ådärkomdenja! Vad för någe'? Jo, nämligen semestern. Ett intensivt och inspirerande år är till ända, tänka sig vad tiden går fort fram. Bara en sjukdag blev det, måste väl vara delvis vara till stor del löpningens förtjänst. Då jag har en året runt-träning med tydlig målsättning i fokus. Blir det att lata sig resten av dagen och njuta av dagen? Nästan.

Jag har sovit dåligt hela veckan egentligen, så jag tog nästan 1 timmes tupplur när jag kom hem direkt från jobbet. Då jag slutade tidigt, dagen till ära. Men på kvällen väntar precis som förra året, samma sak som dagen jag gick på semester. Nämligen Trosa Stadslopp. Ett lopp som ska börja vid 9-tiden. Ett lopp jag nämner i mitt framträdande i Runners World. Jag sitter här, gäspar och känner mig allmänt seg. Men jag vet att jag somnade på vägen till Trosa förra gången och varit allmänt trött inför start. Målsättningen blir att slå förra årets tid på 34:46. Jag har bra träning i kroppen och hoppas göra det här loppet till en bra pangstart på semestern, som förra gången.

Efter det väntar väl löparpass? Nejdå, då är det Roslagsnatta i Norrtälje som gäller, den 4 juli. Sen är officiellt vårsäsongen över och halvtidsvila kommer att råda. Men först Trosa och låt oss energiguden ge mig lite av den varan ikväll. Nu kör vi!

Många intressanta och duktiga löpare ställer upp i loppet. En hel del löpare att ta rygg på, eller vad sägs om Patrik Andersson (vinnare av Karlstad Stadslopp), Fredrik Berglund, Marcus Carlsson Haben Idris (SM-trea på Marathon och vinnare av DN Stockholm Halvmarathon), Oscar Majling, Lorenzo Nezi, Cédric Schwartzler, Musael Temseghen (SM-trea Halvmarathon) och Fredrik Uhrbom (alla möjliga meriter överallt).

Låter som en alldeles en förträfflig kväll med andra ord!

fredag 13 juli 2012

Sammanfattning av första halvek


Sammanfattning av 2012 - del 1


Jaha, då ska man försöka ge sig på en sammafattning utav min första halvlek när det kommer till löpningen. Eller när jag helt enkelt att har börjat springa lopp. För jag har joggat i flera år innan det här, även hållit på med korpfotboll och innebandy. Så helt färsk är jag då inte. Men nu är det dags att plita ner lite, det som blir min redovisning för den här gången då.

Det roligaste har varit......att känna att man klarar av att löpa och att man kan få bra tider om man bara tar i. Det har även inneburit att jag har lagt om mina löparrutiner vid träningen och att jag alltid har ett mål framför mig hela tiden när jag är ute och tränar. För att vara ärlig, är det ofta det känns tråkigt och blasé att bara springa och springa. Jag har inte sådär våldsamt många olika sträckor från där jag bor, även om jag trots allt har börjat utforska lite vidare sträckor och hittat bra träningsunderlag. Men jag har också hittat mål att sätta upp hela tiden. Om jag är ute och tränar, kanske jag ska bättra på mina heltider, men även kilometertider och även hur lång sträcka jag ska springa.

Jag har även satt upp att jag ska slå mitt rekord ett par gånger den här halvan, vilket jag har gjort. Det ger mersmak att ha personliga målsättningar, utöver att få en bra placering och genomföra ett bra lopp. Dessutom har jag fått se ställen, både i och utanför Stockholm, som jag i normala fall aldrig åka till.

Det jobbigaste har varit...
...att även om det kan vara jobbigt, så är det dessa resor. Att för att snabbt som attan från sitt jobb, ta sig ända till Söderköping, för att åka hem igen och lägga sig, för att på nytt jobba kan vara svårt. Eller att åka 2,5 timme kommunalt så långt det bara går med SL ända till Muskö, när man har klivit upp tidigt som det bara går känns det som. Fast när man väl har sprungit loppet, så kan man leva på det länge och all denna restid och väntan, gör det faktiskt värt det.

Jag har även fått lägga om mina rutiner med kost, träning och mental inställning. Själva transitperioden, har självklart naggat mig i kanten, bekväma vanor har försvunnit och ersatts av mer sundare vanor i slutändan. Men perioden däremellan har varit jobbigt emellanåt.

Bästa känslan har varit...
...att slå rekod. Att utmana sig själv och faktiskt slå sitt eget personbästa. Att få springa ett lopp med andra människor på en bra bana är bland det bästa jag har gjort i mitt liv och det ger enorma kickar, när man inser att man har vissa förutsättningar för att kunna göra bra resultat ifrån sig.

Sen måste jag nämna att känsla att inte bara springa med människor är skön, men framför allt att ha mycket publik och en bra tillställning runtomkring peppar en något oerhört. Man får den här härliga "här och nu"-känslan, att det här loppet går bara en gång om året. Så din chans är nu, det är en känsla värt det mesta här i livet. Sen så har vi det här, som också känns belönande i sig...

Medaljer. Det är härligt att få. Notera den oerhört pimpiga Skärholmsmedaljen!


Bästa loppet jag har sprungit...
...Mälarenergi Stadslopp i Västerås. Jag slog mitt rekord med över 50 sekunder, det var trevlig bana och det var mitt första lopp utanför Stockholm. Skönt väder och god mat efteråt. Det var ett jäkligt bra dag helt enkelt.

Men också är Trosa Stadslopp är en till favorit. Nästan milen (8.9 km), så går jag in med enorm trötthet i huvudet och en påbörjad semester. Jag gör ett resultat jag känner mig helnöjd med. Och vilken folkfest det var, helt klart det största lopp jag har sprungit i min korta karriär. Det kändes som att samtliga människor i Trosatrakten hade gått man ur huse för att bevittna loppet.

Vårsäsongen 2012:



Totalt 9 lopp har det blivit såhär långt, med det knyter jag upp säcken för vårsäsongen och går raskt över till...

---

...framtiden!

Okej, det var lite väl långt fram. Vi backar tillbaka lite till 2012 där jag tänkte bara gå igenom mina förväntningar och mål inför höstsäsongen som kommer. Jag kommer att ha ett litet "sommarlov" på minst 2 veckor, när det kommer till lopp. Så jag har valt att dela in det här löparsäsongen i två brejk, som ni har märkt.

Förväntningar: Jag har fått helt klart mersmak att springa lopp och jag har dessutom fått ökad förståelse för alla hälsomänniskor där ute i världen. Jag har alltid någonstans djupt inne mig alltid älskat att springa, det är för mig en frihet och att jag nu kan kombinera det med lopp, är alldeles underbart. Jag kommer att försöka skaffa mer min information hur jag ska förbättra mig själv och våga utmana mig själv ännu hårdare än vad jag gör idag.

Efter mitt brejk, så kommer jag att springa mellan 10-13 lopp till under 2012 och det kommer att vara av varierande längder. Jag har som ett led i min medvetenhet kring löpningen, valt att sätta upp några mål som kommer att göra min fokusering klar.
Dåså, mina mål för höstsäsongen 2012 lyder:



1. Jag ska förbättra mina kostvanor
Jag har stundtals varit hungrig och inte haft rätt energi i kroppen vid vissa lopp. Att äta bättre och att söka information hur man utformar vissa måltider, skulle kunna öka min energi och jag skulle kunna prestera ännu bättre vid lopp och träning.
2. Att springa milen 
Jag har fortfarande inte sprungit en mil, även om Trosa Stadslopp (8.9 km) har varit närmast. Men jag har spanat i några lopp som komma att vara intressanta att springa 10 km på.

3. Att springa milen under 40 minuter
Även om den här punkten har väldigt nära förbindelser med punkt nummer två, så kommer jag förhoppningsvis att kunna springa under 40 minuter på milen inom kort. Det är ett drömmål, som ska passeras.

4. Att springa 5 km under 18 minuter
Jag var väldigt nära vid Musköloppet att springa under 18 minuter, men det finns goda förhoppningar att i höst att nå denna målsättning.

5. Jag ska blogga ännu mera 
Varför bloggar jag egentligen? Jag har läsare, som kikar in och tittar på bloggen. Men jag skriver främst för att kunna sammanfatta mina lopp och tankar som har med löpning att göra. Det är som en dagbok, så andra också är fria att läsa. Men jag ska försöka blogga mera och ta egna foton, så att jag förstärker mina egna tankar och uttryck.

Sådärja. Det var ett långt inlägg, men har ni läst såhär långt, så är det riktigt bra. För min egen del åker jag bort ett tag, vi får se om jag slänger in något blogginlägg under den tiden. Annars kommer mitt nästa lopp att vara 28 juli eller 7 augusti.

Vi hörs, alla läsare!






       







      fredag 6 juli 2012

      Roslagsnatta - Nära rekord igen...

      Roslagsnatta - NT-loppet
      Distans: 5 km Plats: 35 Tid: 18.33

      Inför: Det har gått 6 dagar sedan Trosa Stadslopp. Då var jag mycket trött innan det loppet, efter att ha sovit för lite kombinerat med en sista arbetsvecka. Att gå på semester genom att åka till Trosa för att springa mitt längsta lopp hittills var en utmaning värd namnet. Men det gick bra och jag fick blodsmak för att springa milen framöver.

      Jag hade förberett mig i vanlig stil. Problemet var att jag väldigt kissnödig ofta, så jag var och lättade på trycket tre gånger kort innan loppet. Även om jag brukar vara rätt coolt nervös innan loppen, så var det här löjligt. Någonstans i min kropp, så var något inte helt hundra. Min gylfknapp på byxorna flög av också timmen innan loppet, men det skulle inte vara någon fara med det. Men tecknen på förhand talade inte om någon superlopp. Dock hade jag läst att loppet var lättsprunget och jag hade sett resultatlistor som talade för snabba tider i det här loppet.

      Eftersom vi var ända ute i Norrtälje för att springa loppet, så tog det lång tid att med kommunala medel att nå loppet och väntan efter nummerlappen var en timme. För lång väntan irriterade innan startskottet skulle gå.

      Nåväl, nu kör vi. Dags för det åttonde loppet.
      Redan efter 1,5 km kände jag att tyngden i benen började komma... (I blå dress)
      Under: Det är lite roligt att jag fortfarande har den där nervösa känslan innan startskottet går. Men det är det som får mig att bli extra fokuserad inför den stundande uppgiften som jag har framför mig.
      Jag kände redan efter en dryg halv kilometer att jag var tung i benen, men det var vi runt 1,5 km som jag kände att det skulle bli jobbigt att slå ett nytt rekord. Dessutom verkade det vara en liten differens mellan min klocka och hur loppets km-skyltar satt. Jag hoppades bara att det inte skulle vara avgörande vilken tid det skulle bli och om jag skulle slå mitt personliga rekord; 18.25. Banan var någorlunda lättsprungen och innebar faktiskt att man sprang den i minst två varv, trots att den bara är 5 km. Så två utav dessa varv var den en backe som tog lite kraft, men annars så fanns det inte mycket att klaga på i övrigt.

      Första km-tiden blev 3:12, väldigt bra får jag säga. Trots att jag inte var hundra idag, så var det min bästa kilometertid hittills, som skvallrar vilken utvecklingspotential som finns kvar i mig. När det återstod 2 km av loppet, så var det väldigt tunga ben som försökte och försökte. Men idag ville det sig inte riktigt hela vägen, kroppsmässigt. Jag har inga nära framför mig, när jag går mot mål och jag har inte heller några krafter att spurta.
      Efter: Jag är trött, jag orkar inte mer efter loppet och jag har inte den där energin kvar som jag brukar ha efter mina lopp annars. Jag har faktiskt ingen aning vad det blev för totaltid, då jag har ställt in min klocka på att visa (främst) kilometertider. Tiden blev 18:33. Min klocka visade att jag hade sprungit 5,06 km. Alltså 60 meter extra. Eftersom banan inte är kontrolmätt av någon officiell banmätare, så kan det inte vara omöjligt att det är så. Enligt min klocka hade jag 18:18, så tekniskt sett hade jag kanske slagit mitt rekord. Men det är lika för alla och 18:33 är den tid jag fick helt enkelt.

      Jag vet faktiskt inte hur jag skulle känna mig inför den tiden. Det innebar att jag var 9 sekunder från nytt rekord. Men samtidigt, så måste jag vara ödmjuk och ändå tänka att jag var seg i benen vid start och hade mycket svårt att göra bra tider ifrån mig i slutet av loppet. Så då är det ändå en bra tid. Det betyder att vid en toppenbra dag rent kroppsmässigt att jag hade gått under 18 minuter i detta lopp. Jag blir lite missnöjd över det faktum att jag var nära att slå nytt rekord, men lyfts upp av att jag verkar ha mera att ge i 5 km.

      Tänk att jag bara sprungit 8 lopp, varav 6 har varit 5 km-lopp och jag har ett rekord på 18.25. Det får jag var väldigt glad över. Jag är glad att jag har joggat under många år och spelat innebandy, att jag redan från början hade goda förutsättningar över att ha en god grundkondition. Sedan väntade ju en lång resa hem. 

      Nu är det bara 15 timmar kvar tills denna sida av mitt "sommarlov" får sig ett avslut i och med Musköloppet. Ett lopp som har på bloggar och forum beskrivits som kuperat och svårt att slå ett personligt rekord. Så, då kanske jag inte ska ha för höga förväntningar slå mitt rekord. Däremot ska jag bannemig göra en bra tid under 20 tycker jag.